Schlager nr 25 15 september 1981<\/strong>
\nP\u00e5 Reeperbahn \u00e4r inget f\u00f6rbjudet
\nF\u00f6r Reeperbahn \u00e4r det mesta till\u00e5tet.<\/p>\nFem unga m\u00e4n som har sv\u00e5rt att s\u00e4ga nej. Framtiden \u00e4r oviss och historien kort.
\nN\u00e5gra konkreta m\u00e5l syns inte vid horisonten.
\nVi \u00e5ker med Reeperbahn \u00f6ver \u00c5lands hav med en ny medlem i bagaget och en ny skiva p\u00e5 g\u00e5ng.
\nSom dom absolut sista passagerarna springer vi ombord p\u00e5 Silja Lines Fennia.
\nM\u00e5let \u00e4r inte i f\u00f6rsta hand Mariehamn p\u00e5 \u00c5land \u00e4ven om b\u00e5ten tar oss dit. M\u00e5let \u00e4r att l\u00e4ra k\u00e4nna Reeperbahn. L\u00e4ra k\u00e4nna fyra killar som visar sig vara fem. L\u00e4ra k\u00e4nna dom i en milj\u00f6 som varken \u00e4r v\u00e5r eller deras. Ingen hemmaplan. Ingen f\u00f6rdel. Vi st\u00e5r alla lika os\u00e4kra och morrontr\u00f6tta n\u00e4r Fennia m\u00f6dosamt baxar sig ut ur V\u00e4rtahamnen.<\/p>\n
Danne Sundqvist, 23-\u00e5rig basist och l\u00e5tskrivare lutar sig mot relingen och kisar mot en begynnande dag som ser ut att bli vacker. Bl\u00e5 himmel blir s\u00e5 sm\u00e5ningom gr\u00e5.<\/p>\n
\u201dHavet ligger blankt\u201d heter \u00f6ppningssp\u00e5ret p\u00e5 Reeperbahns debut-lp som kom h\u00f6sten 1979. havet idag \u00e4r krusigt, svart och elakt. Dannes blonda lockar fladdrar i den tilltagande vinden. Vi st\u00e4var ut i sk\u00e4rg\u00e5rden. Det \u00e4r sommarens sista dag. En sommar som f\u00f6r Reeperbahn inneburit att deras andra longplay album spelats in.
\n\u2013 Vi spelade in i Silence studio uppe i V\u00e4rmland. Det var helt fantastiskt d\u00e4ruppe. Allt gick p\u00e5 nio dagar. Om man fick en id\u00e9 kunde man g\u00e5 ner mitt i natten och g\u00f6ra den grejen med Olle (Larsson, ljudtekniker fr\u00e5n Stockholm). Vi h\u00f6ll ju till i den k\u00e5ken mitt ute i skogen. Det fanns inget annat att g\u00f6ra \u00e4n att spela in och se p\u00e5 video.<\/p>\n
N\u00e4r fyra blir fem
\nN\u00e5gra meter bort efter relingen st\u00e5r en gosse med sk\u00e4rmm\u00f6ssa som \u00e4r Reeperbahn alldeles f\u00e4rska nyf\u00f6rv\u00e4rv.
\n\u2013 Olle k\u00e4nde en kille som hette Janne Kyhle och spelade bl\u00e5sinstrument och keyboards och han f\u00f6ljde med upp till V\u00e4rmland. Vi hyrde en synth som vi t\u00e4nkte mixtra lite med. Under dom nio dagar vi var d\u00e4ruppe \u201dmixtrade\u201d vi ihop oss med Janne, s\u00e4ger Danne.<\/p>\n
S\u00e5 det \u00e4r bara att l\u00e4ra sig att Reeperbahn fr\u00e5n och med nu \u00e4r n kvintett. Janne Kyhle har ett f\u00f6rflutet i 1980 \u00e5rs version av Lustans Lakejer. Den riktigt stora publiken har han emellertid n\u00e5tt genom att spela signaltrumpet i vaktparaden f\u00f6r n\u00e5gra vintrar sedan.<\/p>\n
Vi s\u00f6ker oss ned genom b\u00e5ten bland hytter, flygplansf\u00e5t\u00f6ljer, barer och restauranger. Ett elektroniskt spel best\u00e5ende av en jagare som ilar fram och tillbaka och sl\u00e4nger sjunkbomber p\u00e5 ub\u00e5tar blir samlingsplatsen. F\u00f6rutom Danne, Janne och jag \u00e4r det de \u00f6vriga tre Reeperbahnarna Peter Korhonen trummor, Eddie Sj\u00f6berg gitarr och Olle Ljungstr\u00f6m s\u00e5ng och gitarr. Dannes brorsa Pelle \u00f6r den sj\u00e4tte och osynlige i Reeperbahn, Schlagers volont\u00e4r Per plus fotograf Tommy Nilsson g\u00f6r s\u00e4llskapet tii nio personer totalt.<\/p>\n
Vi passerar Vaxholm. Olle \u00e4r precis som Eddie och Danne uppv\u00e4xt d\u00e4r. Peter \u201dKorre\u201d Korhonen \u00e4r utb\u00f6ling. Bleckeberg var adressen, d\u00e4r flummade han runt med storheter som Kenta Gustavsson p\u00e5 den tiden det begav sig, ber\u00e4ttar han stolt.<\/p>\n
Olle pekar p\u00e5 olika sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6ar och ber\u00e4ttar mer eller mindre sannolika historier om sk\u00e4rg\u00e5rdsbefolkningens liv och leverne.
\nDen nedgr\u00e4vda skatten under eken p\u00e5 n\u00e5gon av \u00f6arna h\u00f6r till dom osannolika. Om hur ryssarna stoppades vid fortet p\u00e5 Rind\u00f6 \u00e5r 1719 h\u00f6r till dom sanna.<\/p>\n
Det stora fartyget glider fort, tyst och f\u00f6r oss passagerare mycket behagligt mot \u00f6ppet hav. Olle Ljungstr\u00f6ms ber\u00e4ttelser g\u00e5r fr\u00e5n ryssgravar till de senaste skr\u00e4ckfilmerna. Jag f\u00f6rsjunker i minnen.<\/p>\n
En utomhuskonsert i Waxholm sommaren \u201377 blir sk\u00f6njbar. P\u00e5 scen ett g\u00e4ng som kallar sig Rotten Group. Spolingar slagit amat\u00f6rm\u00e4ssiga karbonkopior p\u00e5 hela punkkatalogen. Framf\u00f6r dom, fans med s\u00f6nderrivna t-tr\u00f6jor d\u00e4r texten \u201dWe hate Archimedes Badkar\u201d stack i \u00f6gonen p\u00e5 Waxholms och delar av Stockholms f\u00f6rsamlade progressiva elit.<\/p>\n
Jag minns att en av skivbolagets MNW:s medarbetare h\u00f6ll ett anf\u00f6rande fr\u00e5n scenen efter Rotten Groups framtr\u00e4dande. Han sa n\u00e5gonting om att punk inte var speciellt uppbyggligt och att det skulle vi inte syssla med i Sverige. Om grabbarna i Waxholms f\u00f6rsta punkg\u00e4ng inte visste det innan s\u00e5 stod det klart nu; skulle de n\u00e5gonsin spela in en skiva skulle det inte bli i Waxholm. \u00c5tminstone inte p\u00e5 MNW.<\/p>\n
\u201dLycklig\u201d men inte rik
\nNu blev lyckligtvis inte denne MNW-arbetares attityd f\u00f6rh\u00e4rskande bland de s\u00e5 kallade musikr\u00f6relsebolagen. Men Rotten Group som senare blev Lesbian Hardcore och slutligen Reeperbahn valde \u00e4nd\u00e5 ett av de stora bolagen med utl\u00e4ndskt kapital i botten, Polygram.
\nTrots att vi \u00e4r ett r\u00e4tt udda band p\u00e5 bolaget, har det fungerat bra. I b\u00f6rjan f\u00f6rs\u00f6kte dom att f\u00e5 oss att spela in n\u00e5gra trista l\u00e5tar men n\u00e4r dom f\u00f6rstod att det inte var v\u00e5r stil har vi haft full frihet att g\u00f6ra vad vi vill, s\u00e4ger Olle.<\/p>\n
Att debut-lpn inte s\u00e5lt mer \u00e4n strax \u00f6ver 3000 exemplar skylls inte p\u00e5 skivbolagets d\u00e5liga marknadsf\u00f6ring som \u00e4r standardsvaret direkt i nio fall av tio. Nej, svaret \u00e4r mycket, mycket enklare. Ingen i Reeperbahn tycker att dom gjort en bra skiva.
\n\u2013 Vi hittade inte v\u00e5rt ljud f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 \u201dLycklig\u201d (singel som kom h\u00f6sten \u201380 och i kv\u00e4llstidningen Spyflugan p\u00e5stods vara en klackspark mot undertecknad. Detta varken bekr\u00e4ftas eller dementeras av textskrivare Olle Ljungstr\u00f6m). D\u00e5 l\u00e4t vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 platta som vi l\u00e5ter live.<\/p>\n
Det l\u00e4r knappast l\u00e5ta s\u00e5 mycket live om Reeperbahn nya lp eftersom producenten heter Anders \u201dHenkan\u201d Henriksson.
\n\u2013 V i gjorde allting sj\u00e4lva i V\u00e4rmland. Sedan till mixningen f\u00f6reslog Stefan Schr\u00f6der p\u00e5 Polygram att \u201dHenkan\u201d skulle vara med. Vi kanske var aningen skeptiska till en b\u00f6rjan. Men b\u00e5de Leif Allansson ute p\u00e5 Europafilm och \u201dHenkan\u201d tillf\u00f6rde verkligen n\u00e5got och det \u00e4r ju precis d\u00e4rf\u00f6r producenter finns.<\/p>\n
Under det senaste \u00e5ret har det smugits in countryinfluenser i gruppens musik.
\nSom f\u00f6rband till New Order p\u00e5 Roxy i Stockholm i v\u00e5ras l\u00e4t Reeperbahn p\u00e5 samma g\u00e5ng psykedeliska, popiga och lantliga. Intrycket var minst sagt splittrat. Det k\u00e4ndes som de var p\u00e5 v\u00e4g \u00e5t tre h\u00e5ll samtidigt.
\n\u2013 Det var faktiskt skillnad p\u00e5 den Roxyspelningen du h\u00f6rde och den h\u00e4r plattan. Det var mer countryinfluenser d\u00e5, s\u00e4ger Eddie Sj\u00f6berg. Gitarrist som mest sm\u00e5ler och tittar under lugg.<\/p>\n
\u2013 Ingen musikstil \u00e4r v\u00e4l s\u00e4mre \u00e4n att man kan f\u00e5 influenser av den. Allting har sin tid. Jag tycker mycket mer musik \u00e4r kul nu \u00e4n f\u00f6rr, d\u00e5 hade jag en konservativare musiksmak. Olle Ljungstr\u00f6m l\u00e5ter gammal och klok. Han \u00e4r 20 \u00e5r.<\/p>\n
Danne har tidigare sagt till mig att en chauff\u00f6r som jobbade extra \u00e5t dem p\u00e5 en turn\u00e9 lirade en massa country p\u00e5 kassett.
\n\u2013 Neil Young, Frankie Miller, Lynard Skynard. Vi bara satt i bussen och diggade dom d\u00e4r kassetterna.
\n\u2013 Det var mest Decade (Neil Youngs samlingstrippelalbum) som jag l\u00e5nade av en kompis som p\u00e5verkade, s\u00e4ger Olle.
\n\u2013 Sen gamla Stones, Beggars Banquet.
\nMen Stones ska man v\u00e4l inte prata om efter deras senaste platta. Den l\u00e5ter som dom har programmerat in alla gamla Stonesl\u00e5tar i en datamaskin och sedan l\u00e5tit maskinen komponera nya.<\/p>\n
\u201dSpritkassar \u00f6verl\u00e4mnas till kass\u00f6rskan\u201d
\nMuzak bjuds vi \u00e4ven p\u00e5 f\u00e4rjan. En orgel, trakterad av en man i andra \u00e4nden av den j\u00e4ttelika baren med panoramaf\u00f6nster f\u00f6r \u00f6ver, kvider fram \u201dLa Mere\u201d och andra f\u00f6r sj\u00f6resor passande alster. Det \u00e4r i det n\u00e4rmaste tomt i den bar som antingen serverar kaffe eller starksprit. Inget d\u00e4remellan. \u00c5ker du \u00c5landsb\u00e5t ska du f\u00f6rbanne mig ha best\u00e4mda \u00e5sikter om alkohol.<\/p>\n
M\u00e5ndagar \u00e4r trista dagar p\u00e5 f\u00e4rjan. Vi st\u00e5r f\u00f6r all underh\u00e5llning ombord.
\nMariehamn \u00e4r inte b\u00e4ttre. P\u00e5 en timme och fyrtifem minuter i hamn hinns inte mycket med. Br\u00f6derna Sundqvist jagar maneter vid bryggan. Kylan och vinden driver in oss p\u00e5 fiket vis Mathias Henrikssons livsmedelsbutik . V\u00e4rmda av of\u00f6rsk\u00e4mt billigt kaffe 1:60, studerar vi med stigande f\u00f6rv\u00e5ning kaf\u00e9ets olika f\u00f6rbudsskyltar efter v\u00e4ggarna, \u201dEgna matpaket f\u00e5r ej tagas med och \u00e4tas\u201d och \u201dSpritkassar \u00f6verl\u00e4mnas till kass\u00f6rskan under vistelse i lokalen\u201d.<\/p>\n
Vi \u00e4r definitivt p\u00e5 fr\u00e4mmande ort. Trots att spr\u00e5ket \u00e4r likartat \u00e4r sederna v\u00e4sensskilda. I jukeboxen finns inte en endaste finsk singel.
\nMen massor av svenska.<\/p>\n
Som endagsturister l\u00e4r vi inte k\u00e4nna \u00c5land och dess inv\u00e5nare. En turist koncentrerar sig p\u00e5 sm\u00f6rg\u00e5sbordet ombord och de skattefria varorna.<\/p>\n
Under en l\u00e5ngsittning under middagen pratar vi om det som ligger killar i 20-\u00e5rs\u00e5ldern n\u00e4rmast. Milit\u00e4rtj\u00e4nsten. B\u00e5de Danne och Olle fixade frisedel. De \u00e4r m\u00e4nniskor som protesterar mot de samh\u00e4lleliga diktaten p\u00e5 ett personligt s\u00e4tt. Utan att g\u00f6ra ideologi av det. S\u00e4llan blir det politik av reaktionerna p\u00e5 or\u00e4ttvisor.<\/p>\n
Kalla dem g\u00e4rna dr\u00f6mmare, individualister, sv\u00e5rmodiga t\u00e4nkare, dagsl\u00e4ndor, ja kalla dem vad du vill. De lever \u00e4nd\u00e5 sitt eget liv. Med tankar som \u00e4r mer en obest\u00e4md filosofisk id\u00e9v\u00e4rld \u00e4n strikta v\u00e4rderingar som kan kategoriseras i h\u00f6ger eller v\u00e4nster termer.
\n\u2013 M\u00e4nskligheten \u00e4r d\u00f6md att famla runt och upprepa en massa dumheter hela tiden, s\u00e4ger Olle under v\u00e5r diskussion om vart\u00e5t vi alla \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g.<\/p>\n
\u00c5ngest inte temat
\nF\u00f6r Reeperbahn g\u00e4ller l\u00e5t-g\u00e5 politiken. \u201dOn Reeperbahn everthing goes \u00b4cause its not verboten\u201d stod det i ett internationellt herrmagasin en g\u00e5ng. Gruppnamnet var givet.<\/p>\n
P\u00e5 sin f\u00f6rsta LP greps de av \u00f6vermod och blev pretenti\u00f6sa inf\u00f6r stundens allvar. D\u00e4r finns ett anstr\u00e4ngt sv\u00e5rmod som inte \u00f6vertygar. Att m\u00e4nniskor ofta m\u00e5r d\u00e5ligt det vet vi. Reeperbahn stoltserar och poserar med depressionen.
\n\u2013 \u00c5ngest var verkligen inte temat f\u00f6r plattan, s\u00e4ger Olle.
\n\u2013 Det vi kommit fram till nu, till insikt om, g\u00f6r att texterna blir mer sj\u00e4lvironiska, forts\u00e4tter Danne.<\/p>\n
Vad \u00e4r d\u00e5 en bra text?
\n\u2013 En bra text kan vara allt fr\u00e5n \u201dTrouble\u201d med Elvis Presley till \u201dVenus in furs\u201d av Velvet Underground och s\u00e4kert hundra till. En bra text \u00e4r v\u00e4l som en tavla man kan gilla den utan att analysera den. Det finns inga universalingredienser f\u00f6r en bra text. Den kan vara oerh\u00f6rt giftig, samtidigt dr\u00f6msk, vacker\u2026Olle Ljungstr\u00f6ms r\u00f6st \u00f6verg\u00e5r i Danne Sundqvists.
\n\u2013 V\u00e5ra texter beh\u00f6ver mer tid \u00e4n kanske Abbas, utan att vi f\u00f6r den skull beh\u00f6ver bli pretenti\u00f6sa.
\nVad vill ni d\u00e5? Hur vill ni uppfattas?
\n\u2013 Jag \u00f6nskar att det vi g\u00f6r ger ett gedignare intryck \u00e4n det Gyllene Tider g\u00f6r, s\u00e4ger Danne.
\n\u2013 fast det \u00e4r v\u00e4l inte den enda ambitionen, utropar Olle h\u00e4pet.<\/p>\n
Men imagen ut\u00e5t \u00e4r ju knappast oviktig.
\nOm ni har mer ambitioner \u00e4n att bli trendpopare och ovilliga att hamna i n\u00e5got rockpolitiskt fack, typ Ebba Gr\u00f6n, var hamnar ni d\u00e5?
\n\u2013 Vi kan inte placeras i n\u00e5got fack. Det ser vi som en styrka, s\u00e4ger Eddie best\u00e4mt och forts\u00e4tter. Men det \u00e4r kanske d\u00e4rf\u00f6r vi s\u00e4ljer s\u00e5 lite plattor. Folk vill ha allt i ett fack, d\u00e5 blir det l\u00e4ttare att s\u00e4tta sig in i vad det \u00e4r.<\/p>\n
Viljan och uppgivenheten
\nJag pressar inte killarna med dessa fr\u00e5gor f\u00f6r att j\u00e4vlas utan f\u00f6r att f\u00e5 kunskap. F\u00e5 veta, n\u00e5 en insikt om huruvida v\u00e4gen fram\u00e5t \u00e4r m\u00e5let eller om m\u00e5let egentligen var att springa ur garaget och upp p\u00e5 scen innan dom kunde spela, sjunga och skriva musik. Nu kan dom allt det d\u00e4r och vad anv\u00e4nds alla erfarenheter till.<\/p>\n
Det finns en tvekan, en os\u00e4kerhet inf\u00f6r de m\u00f6jligheter som st\u00e5r till buds f\u00f6r den unga 80-tals m\u00e4nniskan. Reeperbahn representerar f\u00f6r mig mycket av den vilsenheten, vilja, entusiasm parat med uppgivenhet i samma andetag. Brist p\u00e5 tydlighet \u00e4r en d\u00f6dssynd i en v\u00e4rld d\u00e4r allt som \u00e4r minsta diffust otydligt riskerar att drunkna i den st\u00f6rtflod av raka budskap som duschar oss varje hundradelssekund av v\u00e5ra liv.
\n\u2013
\n\u2013Framg\u00e5ng n\u00e5s enbart med h\u00e5rt arbete.
\nDen slitna frasen f\u00e5r en ny
\nMening p\u00e5 det s\u00e4tt Olle s\u00e4ger den p\u00e5. Han menar det med hela sitt hj\u00e4rta. Reeperbahn har slitit och \u00e4r beredda p\u00e5 att forts\u00e4tta tr\u00f6skandet oavsett hur nya plattan utfaller kommersiellt sett.<\/p>\n
Jag kontrar med en annan plattityd: Var det inte roligare f\u00f6rr?
\nJag t\u00e4nker p\u00e5 den legendomsusade spelningen p\u00e5 Frescati, Stockholms Universitet, d\u00e4r Madhouse, Four Mandarines och Lesbian Hardcore spelade med Clash. Engelsm\u00e4nnen kom ut och jammade efter sin officiella konsert inne i Stockholm.<\/p>\n
Jag t\u00e4nker p\u00e5 Musikverket och alla spelningar Reeperbahn gjorde d\u00e4r.
\n\u2013 Musikverket var v\u00e5r hemmaplan. D\u00e4r stod vi minst 15-20 g\u00e5nger. T\u00e4nker man tillbaka idag p\u00e5 Verket var det ett toppenst\u00e4lle, s\u00e4ger Korre.<\/p>\n
\u2013 N\u00e5gonstans d\u00e4r vi tog p\u00e5 oss skivkontraktet och skulle spela in LPn s\u00e5 skulle vi forma en image (med l\u00e5ngt a). Det \u00e4r ju g\u00e5ngbart, s\u00e4ger Danne.
\n\u2013 Vi g\u00f6r det h\u00e4r fortfarande f\u00f6r att det \u00e4r s\u00e5 kul. S\u00e5 l\u00e4nge det \u00e4r kul kommer jag att forts\u00e4tta. Jag tror inte man beh\u00f6ver konkreta m\u00e5l, fyller Eddie i.<\/p>\n
En liten gr\u00e5 minsvepare smeker det blygr\u00e5 havet runt Vaxholm i den alltmer tilltagande skymningen. \u201dTennesee Wltz\u201d kommer i oerh\u00f6rt l\u00e5ngsamt tempo till oss med ett spinettliknande ljud. Stockholm \u00e4r n\u00e4ra. Vi minns l\u00f6ftena till n\u00e4ra och k\u00e4ra om chokladen vi skulle k\u00f6pa. Ner till taxfreebutiken f\u00f6r att g\u00f6da Fazer-koncernen med n\u00e5gra svenska kronor.<\/p>\n
Korre k\u00f6per likadana randiga karamellburkar till sin Helene som Tommy och jag till v\u00e5ra Lisor och Evor.<\/p>\n
I en taxfreeshop p\u00e5 \u00c5landsb\u00e5ten blir pl\u00f6tsligt alla m\u00e4nniskor v\u00e4ldigt lika varandra. Det sl\u00e5r mig n\u00e4r vi g\u00e5r d\u00e4r precis som tusentals gjort f\u00f6re oss och tummat p\u00e5 lakritspaketen. Rockstj\u00e4rnor som hemmafruar. Det \u00e4r mycket som skymmer sikten. Det \u00e4r mycket br\u00e5te som f\u00f6rst m\u00e5ste sl\u00e4ngas \u00f6verbord. V\u00e5r ballast och v\u00e5rt arv \u00e4r s\u00e5 tungt att b\u00e4ra att kommunikationen n\u00e4stan om\u00f6jligg\u00f6rs.<\/p>\n
St\u00e4mnigen \u00e4r sp\u00e4nd och upptrissad innan vi g\u00e5r genom tullen. Smuggelspriten br\u00e4nner under byxlinningen p\u00e5 dom av oss som vill leka lite med elden. Det h\u00e4r \u00e4r grabbarnas v\u00e4rld. Rocklivet. Uppt\u00e5gen. Vi-skiter-i-allt-filosofin.<\/p>\n
Tidigt i morse fick jag vardagen genom Korre. Han ber\u00e4ttade om sin nyf\u00f6dda pojke som f\u00e5tt \u00e5ka in p\u00e5 sjukhuset f\u00f6r operation. Och om chocken han upplevde n\u00e4r han s\u00e5g alla misshandlade sp\u00e4dbarn p\u00e5 sjukhuset. Brutna ben och armar, br\u00e4nnm\u00e4rken av cigaretter. Skador som endast kunnat uppst\u00e5 genom v\u00e5ld.
\n\u2013 L\u00e4karna fr\u00e5gade till och med oss om vi misshandlat Jakob. S\u00e5 vanligt \u00e4r det allts\u00e5.
\nSp\u00e4nningen \u00f6verg\u00e5r i ett f\u00f6rl\u00f6sande fniss n\u00e4r vi kommer ut ur terminalbyggnaden. Det \u00e4r Stockholmsnatt. Runt mig h\u00f6r jag skriken fr\u00e5n dom misshandlade barnen.
\nFramf\u00f6r mig ser jag vackra m\u00e4n i 20-\u00e5rs\u00e5ldern. Verkligheten \u00e4r relativ. Verkligheten f\u00f6r\u00e4nderlig och aldrig endimensionell.<\/p>\n
Vilka bitar av den kommer Reeperbahn att vias upp i forts\u00e4ttningsvis?
\nSchlager nr 25 15 september 1981 \u2013 Text: H\u00e5kan Lahger \u2013 Foto: Tommy Nilsson<\/strong><\/p>\nAlien Beat
\nReeperbahn
\nUnderground Stockholm<\/p>\n
Stockholm har f\u00e5tt \u00e4nnu ett musikst\u00e4lle.
\nDessutom med ett perfekt namn, f\u00f6r det ligger i anslutning till den \u00f6k\u00e4nda \u201dPlattan\u201d vid Sergels Torg i en ombyggd bowlinghall. St\u00e4llet kommer att ta hit utl\u00e4ndska intressanta band och blir s\u00e4kert en frisk konkurrent till b\u00e5de Rock Palias och G\u00f6ta Lejon. N\u00e5got publiken tj\u00e4nar p\u00e5.
\nOnsdagar och l\u00f6rdagar lirar k\u00e4nda band. Torsdagar och fredagar ska Underground tj\u00e4na som ett rockcaf\u00e9 med uppst\u00e4llda instrument redo f\u00f6r infall och sp\u00e4nnande \u00f6verraskningar. Stones?<\/p>\n
Premi\u00e4rkv\u00e4llen inleddes av Alien Beat. Gruppen spelar en gl\u00e4ttig musik med ett gr\u00f6tigt ljud. N\u00e5got i den g\u00f6r det sv\u00e5rt f\u00f6r mig att bli engagerad. Tydligen var jag inte ensam om det \u2013 resten av publiken stod som en f\u00f6rstenad massa runt scenen.<\/p>\n
Trots detta har Alien Beat sv\u00e4ng och bitvis ocks\u00e5 ansatser till r\u00e4tt bra popmelodier. Men det finns \u00e4ven mycket av kyla och avst\u00e5nd i musiken. Ett avst\u00e5nd till de som lyssnar.<\/p>\n
Gruppens avsikter \u00e4r oklara. Fortfarande sjungs en del l\u00e5tar p\u00e5 engelska. Och jag kan inte l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 gamla Landslagets tamhet d\u00e5 och d\u00e5. Speciellt i l\u00e5tar typ \u201dSamma sp\u00e5r\u201d.<\/p>\n
Reeperbahn har ett mycket renare ljud \u00e4n Alien. Med ett distat kl\u00f6s driver de stundtals upp ett j\u00e4kla tempo som f\u00e5r oss att gunga med nere p\u00e5 golvet. \u201dDet \u00e4r bara b\u00f6rjan\u201d \u00e4r en fantastisk l\u00e5t med starka countryinfluenser och dragit gitarrspel av Eddie Sj\u00f6berg och tv\u00e5-s\u00e5ng med Olle Ljungstr\u00f6m och Sveriges Sting \u2013 Dan Sundqvist, Det \u00f6verraskande countrytrycket \u00e5terkommer flera g\u00e5nger under kv\u00e4llen. Det g\u00f6r Reeperbahns musik sp\u00e4nnande.<\/p>\n
\u201dApparaten\u201d \u2013 en l\u00e5t som hamnar p\u00e5 singel-diskarna n\u00e4sta vecka \u2013 \u00e4r dessutom en av de f\u00f6rsta vettiga texterna jag h\u00f6rt gruppen prestera: Hotet fr\u00e5n datorerna.<\/p>\n
Jag har alltid tyckt att Reeperbahn varit trista. Men ikv\u00e4ll visar de upp n\u00e5got annat, mycket roligare. Visst \u00e4r det lite stelt emellan\u00e5t.<\/p>\n
Reeperbahn spelar dock l\u00e5ngt ifr\u00e5n skitig rock. Musiken \u00e4r lika v\u00e4lv\u00e5rdad som Danne Sundqvists vita bomullsskjorta.
\nSchlager Nr2 – 24 oktober 1980 Text: Mats Lundgren \u2013 Foto: Tommy Nilsson<\/strong><\/p>\nStompiga och individuella
\nReeperbahn Roxy.<\/p>\n
Det var s\u00f6ndag. Det var Roxy. Det var Stockholm. Och det var v\u00e4ldigt mycket Reeperbahn.
\n\u201d Reeperbahn m\u00e5 ha en framtid, men det \u00e4r tveksamt om Ebba Gr\u00f6n har det\u201d. S\u00e5 l\u00f6d min profetia efter L\u00e5ngholmsfestivalen \u201378. Hm, n\u00e5ja. B\u00e5da banden har lyckades trots allt \u00f6verleva, om \u00e4n utvecklas p\u00e5 olika h\u00e5ll.<\/p>\n
Reeperbahn av idag har slipat sin profil, inte till perfektion-inte \u00e4n-men till en skarp och klar ansats till \u201dlyftet\u201d. Trots relativ flitig pluggning i TV och radio \u00e4r Reeperbahn inga stors\u00e4ljare i klass med ni-vet-de-d\u00e4r-blonderade-fr\u00e5n-Halmstad.
\nKanske \u00e4r Reeperbahn f\u00f6r Stockholmsbundna, f\u00f6r kyliga och kanske f\u00f6r exklusiva f\u00f6r att g\u00e5 hem i alla l\u00e4ger.<\/p>\n
Men nu verkar Reeperbahn SATSA. Om det \u00e4r en eng\u00e5ngsf\u00f6reteelse f\u00e5r framtiden utvisa.
\nEfter en m\u00e4rklig countryaktig inldning som konfunderade de flesta, kom de \u201driktiga\u201d Reeperbahn fram, med l\u00e5tar som v\u00e4rnar om individualismen i det mer kontrollerade och \u00f6vervakade Sverige. \u201dApparaten som visst f\u00f6r mycket\u201d, \u201dTill mitt liv\u201d, \u201dI ditt register\u201d. Fram och baksida p\u00e5 den nya singeln.<\/p>\n
Men \u00e4ven den poetiska \u201dM\u00e5nen\u201d, den l\u00e4tt stompiga \u201dKalla kriget\u201d och den krispiga, luftiga \u201dBe Bop\u201d \u00e4r lika mycket Reeperbahn. Med tungt och t\u00e4tt, men ocks\u00e5 s\u00e5 ljust och klart.<\/p>\n
Mycket beroende p\u00e5 Olle och Dannes, de givna centralgestalternas ljusa s\u00e5ngr\u00f6ster, men \u00e4ven p\u00e5 de sirliga gitarrslingor som flyter ovanp\u00e5, n\u00e4stan vaporiseras av sin egen l\u00e4tthet.<\/p>\n
\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge ska Reeperbahn ses live. Har de en s.k. bra kv\u00e4ll \u00e4r de enast\u00e5ende, \u00e5tminstone i den bem\u00e4rkelsen att de inte kan liknas vid n\u00e5got annat band. Men \u00e4ven Reeperbahn har sina svaga punkter, och just oj\u00e4mnheten \u00e4r en s\u00e5dan. Men s\u00f6ndagskv\u00e4llen f\u00e5r man nog kalla en bra kv\u00e4ll. Viljan fanns uppenbarligen. B\u00e5de hos Reeperbahn och publiken.<\/p>\n
Tv\u00e5 extranummer, en lustig instrumental \u201dRattlesnake\u201d och den gamla Lennon-McCartney \u201dI wanna be your man\u201d. Trots en n\u00e5got sval framtoning, de \u00e4r verkligen inte n\u00e5got down-to-earth rockband, s\u00e5 har de om de vill, en stor potential.
\nOm den utnyttjas maximalt s\u00e5 borde de lyckas den h\u00e4r g\u00e5ngen.
\nSchlager nr15 – 24 april 1981 Text: Sussanne Ljung \u2013 Foto: Tommy Nilsson<\/strong><\/p>\n
<\/a>
<\/a>
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0 Reeperbahn Stockholm – Vaxholm 1977 -1984 (Foto: Thomas Wejdsten – Ann Duroj & NotFound.Se) Medlemmar:<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1329,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[45,7,68,89],"tags":[],"class_list":["post-725","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-mp3","category-stockholm","category-vaxholm","category-video"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/725","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=725"}],"version-history":[{"count":20,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/725\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6778,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/725\/revisions\/6778"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/1329"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=725"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=725"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=725"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}