![\"nunnan1\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/nunnan1.jpg\")
<\/a>\u00a0![\"nunnan\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/nunnan.jpg\")
<\/a> ![\"nunnan_poster1\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/nunnan_poster1.jpg\")
<\/a> ![\"nunnan_poster2\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/nunnan_poster2.jpg\")
<\/a>\nL\u00e4dernunnan<\/strong>
\nG\u00f6teborg 1978-1995 (Foto: Lars Sundestrand)<\/p>\n
Medlemmar:<\/strong> Historik: H\u00f6sten 1978 spelade han p\u00e5 egen hand in industriexperimentet ”Death threts”. Resultatet spelades upp f\u00f6r Genesis P Orridge i London som Jonas tidigare tr\u00e4ffat n\u00e4r han intervjuat Throbbing Gristle. Genisis ville genast ge ut en skiva med Jonas projekt p\u00e5 sitt bolag Idustrial Records.<\/p>\n F\u00f6r att f\u00e5 fler l\u00e5tar samlade Jonas tre fj\u00e4rdedelar av nyligen avsomnade Straitjacket. Begnt ”Aron” Aronsson (gitarr), Freddie Wadling (bas), Gert Claesson (trummor) och Jonas (s\u00e5ng) spelade in ”No rule”, ”Ensam i natt” och ”Slow death” i en sliten l\u00e4genhet i Haga i maj 1979. Debut-EP:n uppm\u00e4rksammandes i b\u00e5de England och i Sverige. Dels f\u00f6r sin tuffa, gitarrbaserade industripunk, men \u00e4ven f\u00f6r omslaget som f\u00f6rest\u00e4llde en man med sv\u00e5ra br\u00e4nnskador. ”Rockhistoriens vidrigaste omslag”, skrev brittiska musiktidningen Sounds. John Peel spelade dock skivan flitigt p\u00e5 BBC och den gick upp som listetta p\u00e5 NME:s Alternative Chart.<\/p>\n Det var varken f\u00f6rsta eller sista g\u00e5ngen som Jonas och L\u00e4dernunnan skulle provocera f\u00f6r att f\u00e5 reaktioner och publicitet. Nunnan stod p\u00e5 scen f\u00f6rsta g\u00e5ngen tidigt 1979 p\u00e5 Spr\u00e4ngkullens 5-\u00e5rsjubileum. Jonas sm\u00e4tte brinnande fimpar och kastade mickst\u00e4ll p\u00e5 proggarna i publiken till tonerna av ”V\u00e4rdel\u00f6s”, en cover p\u00e5 Sex Pistols ”No feelings”. ”Om fem \u00e5r har vi rivit hela skiten”, skrek Jonas. D\u00e4refter blev det tumult. Och tur var v\u00e4l det. Nunnan kunde bara en l\u00e5t.<\/p>\n L\u00e4dernunnans texter provocerade ocks\u00e5 m\u00e5nga i punkg\u00f6teborg. Jonas hade upprepade g\u00e5nger propagerat f\u00f6r svenska texter i Anaraki & Kaos. Nu sj\u00f6ng han sj\u00e4lv p\u00e5 engelska.<\/p>\n En av de f\u00f6rsta full\u00e4ngdsspelningarna gjordes i London februari 1980 tillsammans med skivbolagskollegorna Monte Cazazza och Throbbing Gristle p\u00e5 ett fullsatt Scala Cinema. Men Industrial Records f\u00f6rsvann 1981 och The Leather Nun (som gruppen kallade sig internationellt) gav ut f\u00e5 skivor under f\u00f6rsta halvan av \u00e5ttiotalet. Spelningarna var inte heller m\u00e5nga, men ryktet som br\u00e5kmakare och kompetent livegrupp fanns d\u00e4r hela tiden. N\u00e4r de spelade diskoteket Facade i G\u00f6teborg 1981 visade de en film med fistfucking i samband med l\u00e5ten ”FFA”. Efter det l\u00e4mnade Freddie gruppen och kom att ers\u00e4ttas av en rad basister. Med singeln ”Primemover”, sl\u00e4ppt b\u00e5de i USA och England vintern 1983\/1984, och d\u00e4refter ”Desolation Avenue” h\u00f6ll di liv i intresset hos den internationella indiepubliken.<\/p>\n Men det var scenen som var L\u00e4dernunnans r\u00e4tta element. Kv\u00e4llar n\u00e4r det st\u00e4mde, n\u00e4r Arons sk\u00e4rande taggtr\u00e5dsackord tog ett j\u00e4rngrepp p\u00e5 \u00e5sk\u00e5darna, n\u00e4r Claesson piskade skiten ur trumskinnen och Jonas cyniska s\u00e5ng paralyserade alla i lokalen- det var d\u00e5 de skaffade sig en fanbase.<\/p>\n F\u00f6rsta albumet kom inte f\u00f6rr\u00e4n december 1985, en senkommen men nervig liveskiva inspelad i Danmark. De hade b\u00f6rjat turnera regelbundet i Europa och i samband med minialbumet ”Lust games” b\u00f6rjade det ta fart ordentligt. NME skrev positivt och singeln ”Pink house” n\u00e5dde de amerikanska studentradiostationerna. Samma \u00e5r fick bandet spela in en prestigefylld session hos John Peel.<\/p>\n Nu b\u00f6rjade en f\u00f6r\u00e4ndring i den musikaliska inriktningen. De f\u00f6rsta \u00e5ren spelade Nunnan r\u00e5 rock med hotfull st\u00e4mning \u00e1 la Stooges med Iggy Pop\/Lou Reed-inspirerad s\u00e5ng. Texterna beskrev ofta alienation, dekadens och samh\u00e4llets extrema avarter. P\u00e5 ”Lust games” var detta delvis ersatt av poppunk med melodi och texter om sex, brudar och motorcyklar.<\/p>\n Albumet ”Steel construction” fick h\u00f6gsta betyg i Sounds. De turnerade i USA b\u00e5de sj\u00e4lva och som f\u00f6rband till Echo & the Bunnymen och h\u00f6sten 1991 spelade de live i tv-programmet ”Dabrowski” inf\u00f6r 1,5 miljoner tittare. F\u00f6rhandsbest\u00e4llningarna av albumet ”Nun permanent” n\u00e4rmade sig de 10 000 exemplar d\u00e5 Wires \u00e4gare Mistlur hamnade i ekonomiskt tr\u00e5ngm\u00e5l och inte hade r\u00e5d att pressa n\u00e5gra skivor. Rid\u00e5. Luften gick ur gruppen och sex veckors turn\u00e9 p\u00e5 de st\u00f6rsta rockklubbarna i Europa st\u00e4lldes in.<\/p>\n Den 11 mars 1994 hade Nunnan ett lyckat femton\u00e5rskalas p\u00e5 Cue Club i G\u00f6teborg inf\u00f6r en publik p\u00e5 n\u00e4rmare tusen personer. Konserten \u00e5terfinns p\u00e5 samlingen ”A seedy compilation”. \u00c5ret d\u00e4refter gjorde bandet en sista Europaturn\u00e9 och sedan var det slut.<\/p>\n M\u00e5nga musiker har spelat mer eller mindre tillf\u00e4lligt med Nunnan, bland annat de tre basisterna Anders Eiwers, Anders Olsson och Ulf Widlund samt gitarristerna Lars Mellqvist och Mats Grundstr\u00f6m och keyboardspelaren Frederik Adlers. Mest betydelsefull har Nils Wohlrabe varit. Han spelade gitarr p\u00e5 flera album och turn\u00e9er. Nils spelade tillsammans med Freddi i Mobile Whorehous i slutet av \u00e5ttiotalet och Aronsson gav ut en soloplatta 1993.<\/p>\n Efter att ha \u00e5terbildat L\u00e4dernunnan ett par g\u00e5nger startade Jonas och Nils Wohlrabe 2010 ist\u00e4llet bandet Godtheraphy. 2015 \u00e5terv\u00e4nde Jonas med nya musiker till namnet L\u00e4dernunnan och sl\u00e4ppte\u00a0plattan Whatever p\u00e5 Calle Schewens bolag Wild Kingdom. Diskografi:<\/strong> Kassett: Live at Scala Cinema \/ Music Palais (Industrial\u00a0IRC 27 -80
\nJonas Almqvist: S\u00e5ng
\nFreddie Wadling: Bas
\nGert Claesson:Trummor
\nBengt ”Aron” Aronsson:\u00a0Gitarr
\nUlf Widlund: Bas
\nSv\u00e4varn: Bas
\nApis: Bas
\nStefan Belln\u00e4s: Bas
\nMichael Kr\u00f6nlein: Bas
\nNils Wohlrabe: Gitarr
\nMats Grundstr\u00f6m: Gitarr
\nTommy Sahlin: Gitarr
\nFrederik Adlers: Piano\/Keyboard\/Producent\/Arrang\u00f6r
\nPelle Blom: Piano\/Keyboard
\nKalle Stintzing: Piano\/Keyboard
\nMartin Hederos: Piano\/Keyboard<\/p>\n
\n<\/strong>L\u00e4dernunnan kom att bli ett av de st\u00f6rsta svenska banden sprungna ur den f\u00f6rsta punkv\u00e5gen och definitivt det mest framg\u00e5ngsrika internationellt. Urstockholmaren Jonas Almqvist flyttade till G\u00f6teborg vintern 1976\/1977 f\u00f6r att b\u00f6rja p\u00e5 Journalisth\u00f6gskolan. Samtidigt startade han ett av landets viktigaste punkfanzines, Anarki & Kaos. Efter drygt tre \u00e5r och tio nummer lades tidningen ner, men Jonas hade redan b\u00f6rjat s\u00f6ka sig nya \u00e4ventyr.<\/p>\n
\nModifierad text fr\u00e5n boken Ny V\u00e5g<\/strong><\/p>\n
\nEP: No rule – Slow death – Death threats – Ensam i natt (Industrial IR0006 -79)
\nSingel: Ensam i natt – Here comes life – No rule (Sista Bussen SB 207 -82)
\nSingel: Prime mover – FFA (Scabri SC S3 -83)
\nSingel:Prime mover – FFA (US) (Subterranean SUB 40 -83)
\nSingel 12″: Prime mover – FFA (U.K) (Obsession OBS 1 -83)
\nSingel 12″: 506 – Fly, angels, fly – I\u00b4m alive (Wire WRMS 005 -85)
\nSingel: Desolation avenue – On the road (Wire WRMS 007 -85)
\nSingel 12″: Desolation avenue – On the road – Son of a good family (Wire WRMS 007 -85)
\nSingel: Pink house – Speed of life (Wire\u00a0WRS 011 -86)
\nSingel 12″ Pink house – Speed of life – Lucky Strike (Wire\u00a0WRMS 011 -86)
\nSingel: Gimme Gimme Gimme! – Lollipop (Wire WRMS 009 -86)
\nSingel 12″:\u00a0Gimme Gimme Gimme! – Lollipop –\u00a0Gimme Gimme Gimme! (Mix) (Wire WRMS 009 -86)
\nSIngel: Cool shoes – I wish (Wire WRS 016 -87)
\nSingel 12″: Cool shoes – I wish – Special agent \u00a0(Wire WRMS 016 -87)
\nSingel:\u00a0Lost And Found –\u00a0Someone Special Like You\u00a0 (Wire WRS 020 -87)
\nSingel 12″:\u00a0Lost And Found –\u00a0Dance Dance Dance –\u00a0Ride Like A Cheyenne (Wire WRMS 020 -87)
\nSingel:\u00a0I Can Smell Your Thoughts –\u00a0Falling Apart\u00a0(Wire WRS 014\u00a0-87)
\nSingel 12″:\u00a0I Can Smell Your Thoughts –\u00a0Falling Apart – 506\u00a0(Wire WRMS 014\u00a0-87)
\nSingel Flexi: Lust for love (live) (Bucketfull Of Brains Magazine \u200e\u2013 BOB 16 -87)
\nSingel 12″: Radio 1 sessions: (Strange Fruit \u200e\u2013 SFNT 014 -88)
\nSingel: Demolition love – She said (Wire\u00a0WRS 023 -88)
\nSingel 12″:\u00a0Demolition love – She said –\u00a0Demolition Love (Tyson Mix)\u00a0(Wire\u00a0WRMS 023 -88)
\nSingel: Ride into your town – Lick My Tattoos (Wire\u00a0WRS 028 -90)
\nSingel 12″:\u00a0Ride into your town – Lick My Tattoos –\u00a0Red Guitars (Of Planet Earth)\u00a0(Wire\u00a0WRMS 028 -90)
\nSingel:\u00a0A Thousand Nights – Somebody (Wire\u00a0WRS 025 -90)
\nSIngel 12″:\u00a0A Thousand Nights – Somebody – Red Guitars (Wire\u00a0WRMS 025 -90)
\nSingel: Girls –\u00a0I Ain\u00b4t Turning Back (Wire WRS 034 -90
\nSingel CD”: Girls –\u00a0I Ain’t Turning Back –\u00a0Girls (Long Fade Version) (Wire \u200e\u2013 WRCDS 034 -90)<\/p>\n
\nLP: Slow Death (Criminal Damage CRI MLP113 -84)
\nLP: Alive (Wire WRLP 002 -85)
\nMLP: Lust Games (Wire WRMLP 200 -86)
\nLP\/CD: Steel Construction (Wire\u00a0WRLP\/CD 005 -87)
\nLP\/CD: International Heroes (Wire WRLP\/CD 011 -88)
\nLP\/CD: Nun Permanent (Wire WRLP\/CD 018\u00a0-91)<\/p>\n