Mankan hamrade p\u00e5 basen och brorsan Tomas Jonsson slog p\u00e5 trummorna, medan gitarristerna Hogge (Stefan Hogeborn som ocks\u00e5 sj\u00f6ng) och Johan Lundh f\u00f6rtvivlat f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e5ta som Mick Jones och Joe Strummer i The Clash. S\u00f6dert\u00e4lje hade aldrig h\u00f6rt n\u00e5gonting liknande.
\n<\/span><\/p>\n\u2013 N\u00e4r vi b\u00f6rjade fanns inga andra punkband i stan. N\u00e4r vi spelat ute n\u00e5gra g\u00e5nger och blivit lite k\u00e4nda, v\u00e4xte ett tiotal band fram. S\u00e5 h\u00e4r efter\u00e5t kan jag k\u00e4nna mig stolt \u00f6ver att det f\u00f6rmodligen var vi som inspirerade dem, i synnerhet eftersom m\u00e5nga av dem var mycket b\u00e4ttre \u00e4n vi.<\/p>\n
Av Terror-77 blev r\u00e4tt och sl\u00e4tt Terror, som b\u00f6rjade spela framf\u00f6r publik runt \u00e5rsskifter 1979\/80. M\u00f6jligheterna till lokala gigs var goda \u2013 mycket tack vare samarbetet mellan S\u00f6drt\u00e4ljes blues- och proggmusikscen och stans aktiva v\u00e4nstergrupper.<\/p>\n
\u2013 Kommunisterna hade alltid n\u00e5got hus att ockupera eller n\u00e5gon sak de ville visa sitt st\u00f6d f\u00f6r. D\u00e5 brukade det arrangera musikfestivaler, som vi ocks\u00e5 fick lira p\u00e5. I Stockholm hade vi ett slags manager som jobbande p\u00e5 Ritz. Han brukade fixa spelningar \u00e5t oss d\u00e4r. Vi kunde ocks\u00e5 bokas till privata fester och ungdomsg\u00e5rdar, och gjorde flera spelningar ute i landet.<\/p>\n
Gav punken ett ansikte
\nMed sin larmiga f\u00f6rortspunk v\u00e4ckte Terror liv i den s\u00f6mnigaste ton\u00e5rspublik. Bandets framtr\u00e4danden lockade ocks\u00e5 ut lokaltidningens journalister fr\u00e5n den trygga redaktionen f\u00f6r att kolla vad det var som f\u00f6rde ett s\u00e5dant ov\u00e4sen. Terror gav punken ett ansikte i LT:s spalter. Det rullade p\u00e5 bra f\u00f6r Hogge, Johan, Mankan och Tomas.<\/p>\n
\u2013 Som mest hade vi tv\u00e5 spelningar i veckan, s\u00e5 vi drog in ganska mycket pengar. De flesta andra band br\u00e4nde allt p\u00e5 en g\u00e5ng. Men vi lade alla pengar p\u00e5 instrument.<\/p>\n
I december 1981 gick Terror in i BITRAX Ramps studio och spelade in l\u00e5tarna till sin f\u00f6rsta och enda singel, som kom ut \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5. \u201d\u00c5r 2005\u201d p\u00e5 A-sidan gav en dyster utblick mot framtiden, medan \u201dJohnny Rebell\u201d p\u00e5 B-sidan handlade om n\u00e4r Mankan och Hogge h\u00e5rdh\u00e4nt greps av polis sedan de blivit misst\u00e4nkta f\u00f6r ett r\u00e5n.<\/p>\n
\u2013 Det var n\u00e5gon som pekade ut oss med hj\u00e4lp av skolkatalogen. Vi hade inget med r\u00e5net att g\u00f6ra. N\u00e4r det h\u00e4nde var jag i London. Hogge satt barnvakt.<\/p>\n
Singeln s\u00e5lde i 2000 exemplar.
\n\u2013 Det var j\u00e4vligt bra f\u00f6r en f\u00f6rsta singel. Det m\u00e4rkliga var att snubben p\u00e5 BITRAX Ramp sade till oss att den gick d\u00e5ligt och gav oss helt andra siffror. Men en kompis till oss p\u00e5 moderbolaget S.O.S. hade tillg\u00e5ng till f\u00f6rs\u00e4ljningssiffrorna, och han ber\u00e4ttade f\u00f6r oss hur mycket singeln s\u00e5lde.<\/p>\n
\u2013 Vi spelade in mycket \u00e5t BITRAX Ramp som sedan aldrig gavs ut. Vi var s\u00e5 j\u00e4vla struliga, skrattar Magnus.<\/p>\n
Medlemmarna hade vitt skilda \u00e5sikter om musikens betydelse.<\/p>\n
\u2013 Hogge var ganska r\u00f6d av sig, det hade han med sig hemifr\u00e5n. Brorsan ville ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden, medan jag var tr\u00f6tt p\u00e5 punkens nejs\u00e4gande, p\u00e5 kommunismen och p\u00e5 att det hela tiden skulle st\u00e5s f\u00f6r s\u00e5 mycket. Och Johan, ja han var musikern av oss.<\/p>\n
Med gaddarna ute<\/strong>
\nMagnus tog ofta pendelt\u00e5get till Stockholm. D\u00e4r slog han dank med punkarna p\u00e5 Gallerian och beh\u00f6vde inte \u00e4gna det d\u00e4r med politisk korrekthet n\u00e5gon st\u00f6rre tanke. Terror trivdes \u00f6ver huvud taget tillsammans med punkarna i huvudstaden och hade aldrig n\u00e5got minderv\u00e4rdeskomplex gentemot Stockholmsbanden.<\/p>\n\u2013 Vi umgicks med Th\u00e5str\u00f6m och de d\u00e4r, trots att de var \u00e4ldre \u00e4n vi. Man tyckte inte d\u00e5 att Ebba Gr\u00f6n var s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdiga. Det som skillde oss fr\u00e5n m\u00e5nga av Stockholmsbanden var att vi aldrig s\u00e5gs g\u00e5 och fynda i punkboutiquerna. Vi hade v\u00e5ra egna kl\u00e4der; Hogge sydde kavajer, tryckte egna t-shirts, men annars vara det Myrorna som g\u00e4llde.<\/p>\n
Livet som punkare var tuffare hemma i S\u00f6dert\u00e4lje \u00e4n i Stockholm. Raggarna sv\u00e4rmade likt ilskna b\u00e5lgetingar kring punkj\u00e4vlarna med gaddarna ute f\u00f6r j\u00e4mnan.<\/p>\n
\u2013 Vi fick springa mycket om man s\u00e4ger s\u00e5. Och vi fick mycket stryk; sj\u00e4lv fick jag n\u00e4san spr\u00e4ckt tv\u00e5 g\u00e5nger. Men vi gav igen p\u00e5 v\u00e5rt s\u00e4tt. Vi visste var de parkerade sina amerikanare.<\/p>\n
\u2013 Raggarna v\u00e5gade inte komma ut till Brunns\u00e4ng. D\u00e5 var det de som fick springa. D\u00e4r hade vi gr\u00e4vt ner grejer bland buskarna i centrum, som vi plockade fram n\u00e4r det beh\u00f6vdes. \u00c5kte raggarbilarna f\u00f6rbi fick de garanterat bucklor i pl\u00e5ten, skrattar Magnus.<\/p>\n
\u00c5ret efter skivdebuten medverkade Terror tillsammans med andra unga rockband fr\u00e5n S\u00f6dert\u00e4lje p\u00e5 en samlingsskiva, V\u00e4nd oss inte ryggen. Terror bidrog med tv\u00e5 sp\u00e5r. \u201dBakom st\u00e4ngda d\u00f6rrar\u201d var en ruffig punkl\u00e5t i tv\u00e5takt och det b\u00e4sta bandet presterat p\u00e5 skiva, medan instrumentala nyrocken i \u201dMusiken som vapen\u201d kv\u00e4vdes under tunga syntmattor.<\/p>\n
Thail\u00e4nsk h\u00e5rdrockare<\/strong>
\n\u2013 Brorsan skrev alla v\u00e5ra texter och var bandets drivande kraft. I takt mad att han fick nya plattor i sin skivsamling bytte vi ocks\u00e5 stil musikaliskt. Ett tag var det mycket The Damned som g\u00e4llde. Men han lyssnade ocks\u00e5 p\u00e5 Roxy Music och Joy Division; rock med synthar, saxofoner och s\u00e5nt. Det slog ocks\u00e5 igenom i v\u00e5r musik.<\/p>\nMagnus sj\u00e4lv lyssnade fr\u00e4mst p\u00e5 Sham 69, U.K. Subs och punkband av den h\u00e5rdare och snabbare skolan. Han s\u00e5g The Exploited live och blev inspirerad av Oi-musiken.<\/p>\n
\u2013 F\u00f6r mig har punken alltid handlat om att r\u00f6ja och rocka. D\u00e4rf\u00f6r var Oi lite som att hitta tillbaka till den ursprungliga punken, som den var innan alla skulle vara vegetarianer och s\u00e4ga nej till k\u00e4rnkraft.<\/p>\n
\u2013 S\u00e5 jag rakade skallen och sprang runt med k\u00e4ngor ett tag. D\u00e5 visste ingen vad skinheads var. N\u00e4r raggarna fr\u00e5gade om jag var punkare svarade jag \u201dn\u00e4 thail\u00e4ndsk h\u00e5rdrockare\u201d. S\u00e5 \u00e5kte jag p\u00e5 stryk, f\u00f6rst\u00e5s.
\nSamma \u00e5r som Terror medverkade p\u00e5 samlingen b\u00f6rjade Magnus och Tomas vid sidan av spela glamrock tillsammans med medlemmarna i kompisbandet Baspop och Linus fr\u00e5n The Losers. Med Friday Angels vann de en popt\u00e4vling i S\u00f6dert\u00e4lje och fick flera klubbspelningar i Stockholm.<\/p>\n
\u2013 Friday Angels \u00f6vade och satsade h\u00e5rdare \u00e4n Terror. Samtidigt blev det mycket mer supande och alla i bandet flyttade till Stockholm. Glamperioden var kul, men den gick inte upp mot punken.<\/p>\n
Med satsningen p\u00e5 Friday Angels kom Terror p\u00e5 undantag och splittrades 1983.<\/p>\n
Rymde till England<\/strong>
\n\u2013 Vi skulle precis ge ut en EP, men vi kom ihop oss. I samma veva rymde Hogge till England och blev efterlyst av Interpol. Han var alltid lite speciell, och gjorde precis vad han k\u00e4nde f\u00f6r.<\/p>\nDe som en g\u00e5ng stod i publiken p\u00e5 ungdomsg\u00e5rdarna och festivalerna minns s\u00e4kert S\u00f6dert\u00e4ljes f\u00f6rsta punkband. Men i den svenska punkhistorien har Terror varit ett oskrivet blad. Magnus tror att bandet helt enkelt inte fick plats i nya-v\u00e5gen explosionen.<\/p>\n
\u2013 Det spelade s\u00e4kert ocks\u00e5 en stor roll att vi var fr\u00e5n S\u00f6dert\u00e4lje, som alltid betraktats som en skitstad av Stockholmarna.
\nHan \u00e4r den enda fr\u00e5n bandet som hittat tillbaka till hemstaden.<\/p>\n
\u2013 Jag jobbar och har barn. Brorsan har flackat runt i v\u00e4rlden, men nu ska han ocks\u00e5 bli pappa. Han lirar lite tillsammans med Johan nu f\u00f6r tiden. Johan springar fortfarande runt p\u00e5 rockklubbar och ser likadan ut idag. Hogge d\u00e4remot har brutit upp helt fr\u00e5n sitt f\u00f6rflutna. Han pallade inte f\u00f6r trycket och det s\u00e4tt vi levde p\u00e5, s\u00e5 han f\u00f6rsvann. Han var en otroligt intelligent kille. Men han hade alltid sv\u00e5rt att beh\u00e4rska sig.<\/p>\n
Drygt 20 \u00e5r efter de f\u00f6rsta ackorden i garaget i Brunns\u00e4ng har r\u00e4nderna \u00e4nnu inte g\u00e5tt ur Magnus.
\n\u2013 Jag har blivit 35 och bor i k\u00e5k och allt, men g\u00e5r fortfarande omkring i Doc Martens och spretigt svart h\u00e5r. Jag spelar lite ocks\u00e5, mest Ramonesl\u00e5tar, tillsammans med n\u00e5gra snubbar fr\u00e5n Liding\u00f6.<\/p>\n
\u2013 Men vet du, jag skulle g\u00f6rna bilda ett punkband igen. Jag \u00e4r fortfarande rotl\u00f6s och aggressiv. Och jag har nog inte blivit normal p\u00e5 l\u00e5nga v\u00e4gar \u00e4n.
\nTerror Pop Nr8 \u2013 2000 \u2013 Henrik Wising<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Terror S\u00f6dert\u00e4lje – Stockholm 1978-1983 nystart 2014 Medlemmar: Johan\u00a0Lundh: Gitarr Magnus ”Mankan” Jonsson\/L\u00f6nnhammar: S\u00e5ng, bas Stefan ”Hogge” Hogeborn:<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1531,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[86,7],"tags":[],"class_list":["post-1503","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-sodertalje","category-stockholm"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1503","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1503"}],"version-history":[{"count":5,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1503\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1536,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1503\/revisions\/1536"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/1531"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1503"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1503"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.punktjafs.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1503"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"terror1\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/terror1.jpg\")
<\/a> ![\"terror2\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/terror2.jpg\")
<\/a> ![\"terror3\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/terror3.jpg\")
<\/a> ![\"terror4\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/terror4.jpg\")
<\/a> ![\"terror5\"](\"http:\/\/www.punktjafs.com\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/terror5.jpg\")