Isak & Huliganerna
Södermanland – Eskilstuna 197
Medlemmar:
Jan Fredriksson: Gitarr, sång
Kai Nikula: Gitarr, sång
Ove Wahlqvist: Elorgel, elbas
Sören Södergren: Elbas, sång
Claes Enning: Trummor
Historik:
Grunden till bandet lades i Torshälla runt 1974–75, när Kai Nikula och Janne ”Fredde” började spela tillsammans med en liten 10-watts Ampeg som enda utrustning. Senare samma år anslöt Sören och Ove, som kom från bandet Kvarnfjölet även känt som Ofelias Klagan och som råkade ha replokal i samma hus. Eftersom även Telegrafen repade där anslöt saxofonisten Alf därifrån. Trummisen Claes dök upp genom Sörens försorg och visade sig vara en klippa som höll med genom vått och torrt – trummorna fick tala. Bandet var fulltaligt.
Från början hette de Isac and the Hardcore Boys, men bytte namn inför den första spelningen. Namnet var helt enkelt för svårt att leva upp till.
Medlemmarna hade något olika musiksmak men lyckades ibland få till en aptitlig musikalisk kompott. Inflytandena spände från avspänd västkustpop à la Eagles till svettigt svängande rock i stil med tidiga Elvis Costello. Ove kom dragande med reggae och funk, bland annat ett epos, Känner du Pippi Långstrump?, om anarkisten Pippi Långstrump. Fredde var inte direkt förtjust i musikstilarna däremot anarkismen, understryker Ove så han spelade med ändå.
Fredde dök vid ett tillfälle upp med låten Påppidål, som de andra vägrade spela eftersom den lät alltför lik Tom Robinsons 2-4-6-8 Motorway. Till slut spelade de den ändå, för att den var så sympatisk. Han bidrog också med flera egna låtar med tänkvärda texter, med en touch av Magnus Lindberg över sig.
Det var dock Kai som stod för de mest huliganaktiga bidragen. Reggaelåten Idi Amin beskrev den ugandiske diktatorn i mindre smickrande ordalag och den surrealistiska Inga Tänder handlade om en huvudperson som både bits, rivs och sparkas – trots att han saknar tänder, naglar och fötter.
Fram till sent 1979 repade och spelade bandet mest i Eskilstuna, på Musikforum och andra ställen.
Vårdhemsturné
En av de mer minnesvärda spelningarna var dagen de spelade på flera mentalsjukhus i Sörmland, ett uppdrag som tillkommit genom NBV som bandet körde studiecirklar hos. De hyrde in en skönsjungande bekant till Fredde och körde Help Me Make It Through the Night och andra evergreens, uppblandat med sedvanligt Huligan-röj.
De spelade på bland annat Björsund och Ärla. På Björsund blandade Sören ihop personal och patienter och trodde att den person som tog emot dem var personal – tills den bestämda tanten dök upp och började domdera om att de spelade för högt, då var de i alla fall nästan klara. På Ärla spelade de i en korridor i vad som liknade ett halvt gammalt slott, och efter spelningen fick Claes följa med en av de boende in på rummet för att titta på hennes vykort, medan de andra satt i dagrummet och drack saft.
– Det var nog det närmaste en groupie vi någonsin kom, konstaterade Sören i efterhand.
Succén var, med Oves ord, blandad men nog ryckte det i ett och annat ben ute på de besökta institutionerna.
Efteråt
1997–98 spelade bandet på en födelsedagsfest i Stockholm, orepade och enligt egen utsago inte på topp. Inför utgivningen av samlingsplattan Eskilstunapunk runt 2006 hann de nästan repa ihop sig igen.
Kai och Ove har fortsatt samarbeta i KaiOve Project, vars musik finns på Soundcloud, och båda har medverkat i det imaginära bandet Asfaltstiger – ett band som lever sitt eget liv i Oves deckare, utspelade i Eskilstuna.
Källa: Tunasidan samt uppgifter från Kai Nikula https://www.tunasidan.se/band/band.html
Låtar:
Attemobilen, Du ljuger, Funky Queen, Idi Amin, Igles 1, Inga tänder, Kakor och limonad, Keep on churnin’, Kopparpannan, Känner du Pippi Långstrump?, Mystery dance, Präriens ros, Jag vill inte vara påppidål, Spring spring Rudolf, Vi äro huliganer, Wam Bam Suzie, What in the funk do you see?
Diskografi:
CD: Samling: Vi Äro HuligAner – Punk Och Ny Våg Från Eskilstuna 1978-1984: Bananas (Undefined Sounds USP30905
