Flugorna
Västra Götaland – Kortedala 1982-1984
Medlemmar:
Mikael ’Rullis’ Ahlqvist: Bas
Håkan ’Flugan’ Johansson: Gitarr
Roine ’Nirving’ Lundström: Sång och gitarr
Stevan: Trummor
Historik:
Vi, Mikael ’Rullis’ Ahlqvist, Håkan ’Flugan’ Johansson och Roine ’Nirving’ Lundström träffades första gången när klass T1D på Polhemsgymnasiet bildades i augusti 1980. Alla tre växte upp i Kortedala och kände varandra mer eller mindre sedan tidigare. Det tog inte mer än ett par resor med spårvagnen mellan Kortedala och Polhemsgymnasiet innan vi hängde ihop stora delar av dygnet.
Förmodligen var det ett dåligt skämt från början. Men under hösten, när vi precis hade börjat tredje året på gymnasiet, kom vi på att vi skulle starta ett band. Första frågan var vem som skulle göra vad i bandet. Rullis högg direkt på basen eftersom han minsann hade spelat mandolin i mellanstadiet. Och mandolin var ju ändå rätt likt bas… Flugan och Nirving ville båda spela gitarr vilket slutade med att Flugan kompromissade och kunde tänka sig att ta sången om han också fick spela gitarr. Trummor då? Jodå, Flugan hade en handbollskompis, Stevan, som hade ett trumset hemma i garaget. Både Rullis och Nirving undrade om Stevan kunde spela. Nej det kunde han inte men har man ett trumset så får man vara med i Flugorna. Nu var vi kompletta!
Allra första gången som vi spelade tillsammans var vi hemma hos Flugan. Vi hade fått låna en gitarr av Flugans kompis Roy Bergqvist. Den kopplade vi in i Flugans stereo via mickingången. Det lät såklart anskrämligt men vi var hur nöjda som helst.
Nirving hade några kompisar som hade band och som repade på Scoutgården som låg vid bensinmacken (fd Uno-X, numera Ingo) vid korsningen Tideräkningsgatan/Västra Midvintersgatan. Vi fick gärna låna ett utrymme på gården någon dag i veckan.
Till första repet på Scoutgården som vi hade i november 1982 hade vi bestämt att vi skulle köra PF Commandos låt Raggare. Men den var alldeles för svår så vi var tvungna att förenkla den för att ens komma igenom hela låten.
Av någon okänd anledning fick vi möjlighet att uppträda på Luciarocken på Kortedala Forum några veckor efter vårt första rep. Vi var såklart skärrade över detta och repade vår enda låt om och om igen. Någon vecka före Lucia tyckte vi att Stevan hade en bit kvar innan han kunde uppträda. Nirvings kompis Bengt Torbjörnsson var villig att ställa upp. Vi repade med Bengt en gång och tyckte att det här blir kanon. Sanningen att säga så hade vi nog en liten bit kvar allihop innan vi skulle kunna uppträda. Men det var inget hinder för oss.
Flugan satsade för fullt och hade fixat ett hundhalsband med nitar som han hade runt halsen. Han var lite extra tuff i sina solglasögon. Vi andra såg mest livrädda ut där på scenen. Bengt tog inräkningen. Allt blev helt fel och vi fick helt enkelt starta om låten. Inför spelningen hade vi försökt komma på ett bandnamn. Efter lite diskussioner hade vi kommit fram till Älgen & The Calves. Nirving gick ibland under namnet Älgen. Bilden på framsidan av skivan är från spelningen. Efter vi hade spelat klart låten stegade Danne Ellström från Attrapp fram till kvällens tidsschema och strök vårt fräcka bandnamn och skrev istället Flugorna. ’Ni heter ’Flugorna’ från och med nu! Dessutom erbjöd han oss att låna deras replokal under veckorna eftersom Attrapp-medlemmarna ändå låg i lumpen under veckorna. Nu tog allt fart!
Vi tillbringade alla vardagkvällar i replokalen. Vi skrev egna låtar, som var på vår nivå, så att dom helt enkelt gick att spela. Flugan tyckte det var kul att sjunga och insåg det omöjliga i att både spela och sjunga samtidigt. Vår klasskamrat från Polhemsgymnasiet Anders Torstensson förbarmade sig över oss och försökte lära oss hur man spelar musik. Även Lasse Zatrok (numera Lars Bäck) hjälpte oss en del. Vi försökte till och med få med honom i bandet, utan framgång.
Vi repade så mycket vi kunde. I pauserna fick den stackars Stevan stå ut med att vi övriga pluggade inför kommande prov och inlämningar. Kväll efter kväll pågick detta. Oftast repade vi mån till torsdag. Fredag och lördag ägnades mest åt festande. Söndag fick bli vilodag.
Under våren 1983 fick vi äntligen tag i en egen replokal på Ramsdalsskolan vid Kortedala Torg. Det var Rullis Mormor och Morfar som kände vaktmästaren på skolan. För en symbolisk summa pengar fick vi hyra en lokal på ca 15 kvadratmeter. Perfekt för ett litet punkband!
Nu var det dags att skaffa all utrustning som behövdes. Vi hade fått låna Attrapps grejer i deras lokal tidigare. Nirving hade sett en annons i GP på en förstärkare och högtalare i Henån. På vägen till Henån ramlade avgassystemet på Nirvings Amazon av. Som tur var så hade vi en bärbar batteridriven kassettbandspelare i baksätet. Bilen lät för jävligt och bandspelaren fick gå på högsta volym. En Traynor-förstärkare och en Marshallhögtalare köptes och lastades in i baksätet på Amazonen. Förstärkaren var perfekt. Fyra ingångar betydde att vi kunde koppla in bas, gitarr och en sångmick. Funkade kanon. Efterhand köpte vi in en gitarr (en Vantage på Andreassons Musik för 1395 SEK), en bas (beg Fender P-bas), en sånganläggning och mickar. Trummor hade ju Stevan redan.
Vi var med och startade musikföreningen Kortedala Tut&Blås. Föreningen höll till på fritidsgården på Norra Centrum (Årstidstorget). Föreningen ordnade spelningar varannan fredag och Flugorna var med rätt ofta. Oklart hur många gånger.
Föreningen blev inbjuden att skicka ett band på en helgturné tillsammans med band från andra musikföreningar. Med hjälp av lottdragning blev Flugorna uttagna. Nu skulle vi ut på vår första ’turné’, först Uddevalla och sedan Stenungsund. Stort för oss!
Vi fick spela extra tidigt i Stenungsund eftersom vi hade blivit bokade på Fågeln i Frölunda samma kväll tillsammans med ett hårdrocksband. Efter en snabb resa mellan Stenungsund och Göteborg så hann vi med att spela på Fågeln också. Det var ungefär tio pers i publiken som ville höra oss spela punk. När hårdrocksbandet från Lerum spelade så var Flugorna de enda i publiken… Utlovat gage uteblev, men vi fick i alla fall kaffe och mackor som tröst!
Fritidsgården engagerade Sir N Andersson från Incest Brothers som cirkelledare för ett flertal band i Kortedala och Hammarkullen. Sir N blev vår cirkelledare och hjälpte oss med både vår spelteknik och låtarrangemang. När vi skulle spela tillsammans med Attrapp och Bumsen Muss Mann på Vårvindens Fritidsgård så hoppade Sir N in gitarr och fick oss att låta som ett riktigt band.
Under sommaren och hösten började vi få allt fler spelningar runtom i Göteborg. Vid varje spelning spelade vi alla låtar vi kunde. Oftast körde vi låtarna i den ordning som vi hade lärt oss dom. Först Raggare och sen Makt och Pengar osv. Ibland hade Stevan lite svårt att hålla i trumpinnarna. Vår ’lösning’ på problemet var att först göra jack i trumpinnarna och lite senare tejpa fast dom på händerna med gaffatejp. Det var ju såklart ingen lösning på problemet. Men det gick bra ändå.
Det var inte alltid så lätt att höra i larmet i replokalen hur bandet lät så vi försökte spela in så ofta vi kunde för att kunna lyssna i efterhand. De inspelningarna är kul att ha kvar, så här många år senare.
Vi kom på att Flugans kassettdäck hade både mikrofoningångar och lineingångar. Detta gjorde att vi kunde spela in trummor, gitarr och bas på ett kassettdäck först, och sedan spela över inspelningen till Flugans däck samtidigt som vi spelade in sången via mikrofoningångarna.
Vid ett tillfälle spelade vi in sju låtar på det här sättet. Under inspelningen av sången dök Dan Danne Ellström och Mikael Pottan Drotz upp. Då fick dom såklart hoppa in och spela klocka och lägga kör på låten Ronka. Det är denna inspelning som är på skivan. Låten Raggare som är med kommer från ett tidigare tillfälle.
Replokalen på Ramsdalsskolan, som delades med bandet Pengarna Tillbaka, låg i anslutning till en park vid Kortedala Torg, alldeles i närheten av Systembolaget. Parken var populär bland områdets olika missbrukare. En gång fick vi besök av en sprutnarkoman. Han ville komma in och ta en sil. Vi var såklart livrädda och vågade inte säga nej. När han var klar hade han sparat hälften i sprutan. Han slickade av nålen och förklarade att resten var han skyldig en kompis.
Pizzaservice på Lilla Torget var viktigt för bandet. Där köptes otaliga rep-pizzor. Hader vi dåligt med pengar så kunde vi till och med få köpa pizza på krita.
Största spelningen för Flugorna blev Luciarocken 1983. De kändaste banden den kvällen var Attentat, Slobobans Undergång och Bruset.
Under våren 1984 hade vi en spelning i en skolmatsal eller något liknande i Askim. Det blev vår sista spelning tillsammans. Efter det rann bandet ut i sanden. Ingen av oss kommer ihåg varför eller vad som hände. Vi spelade ihop i 18 månader och hade en fantastisk utveckling från absolut noll till ett komplett band med egna låtar som höll för en hel spelning.
Nirving och Rullis fortsatte med Roines Kvartett, Flugan gick över till Sven Lila där även Roine kom med efter ett tag. Stevan var med och startade balkanpopbandet Andra Generationen, som håller på än idag.
Under Roines 30-årskalas i mars 1994 återförenades bandet för en kväll. Allt som en överraskning regisserad av Thomas Lundström som en ’present’ till Roine. Stevan var ute och spelade med sitt band så han skickade en videohälsning. Tommy Olsson utrustades med en ordentlig mikrofonperuk och var på ’pricken’ lik Stevan och fick agera trummis.
Flugan, Rullis, Nirving, Stevan vintern 2023/2024, 40 år efteråt
