Notice: Funktionen _load_textdomain_just_in_time anropades felaktigt. Laddning av översättningar för domänen Garaget blev också platsen för den enda existerande ljuddokumentation med bandet. Spelningen skulle egentligen hållits på runda puben – Östra stranden i Halmstad där Sex Pistols gjorde sin första Sverigespelning sommaren 1977. Men när man hade riggat upp sin utrustning avblåste pubens ägare spelningen på inrådan av polisen. Raskt beslutades att man istället skulle dra till Cronans garage för att tillsammans med Anarkids och Sabotage -81 genomföra den inställda spelningen. Både Mr Metrolpg och Anarkids hann spela innan polisen återigen dök upp och avbröt hela tillställningen. Som tur var hade man låtit bandspelaren stå på under kvällen och därmed dokumenterades både Mr Metrolog och Anarkids framföranden. Inspelningen såldes sedan för 20 kr till hugade intressenter. Förutom spelningen på Cronas garage gjorde Mr Metrolog spelningar på skolor och mindre klubbar under sin existens. Det ryktas att Mr No från Vicious Vision ska ha spelat in bandet på en rullbandspelare i garaget men det matrialet är försvunnet för alltid. Eller…..broadnews
utlöstes för tidigt. Detta betyder vanligtvis att någon programkod i tillägget eller temat körs för tidigt. Översättningar ska läsas in vid åtgärden init
eller senare. Mer information finns i Felsökning i WordPress. (Detta meddelande lades till i version 6.7.0.) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 6121
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/functions.php:6121) in /customers/4/f/2/punktjafs.com/httpd.www/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Medlemmar:
Magnus (Mange) Drugge: Bas
Historik:
Cronas garage och lägenhet var en lokal samlingsplats i Halmstad där folk träffades, umgicks och repade i olika bandkonstellationer en av de mer kända var Vicious Vision. En annan inte lika känd konstellation var Mr Metrolog som f.ö delade gitarristen Thomas ”Mr X” Klint med Vicious Vision.
SKITSAMMA
Halland – Halmstad 1981-198X
Medlemmar:
Mia: Sång
Mima: Trummor
Irene Johansson: Bas
Irene Augustsson: Gitarr
Gnusten Gustavsson: Gitarr
Historik:
Idag förknippar de flesta feminstpunkscenen med Bikini Kill och frontfiguren Kathleen Hanna som också blev riot grrrl-rörelsens inofficiella ledare i början av 90-talet.
Men vad få vet är att nästan tio år tidigare bildades bandet SKITSAMMA i Halmstad.
SKITSAMMA var Halmstads första självmedvetna tjejpunkband. Bandet tillhörde den andra vågen av punk som stod med ena foten i den tidiga 77-punken och med den andra i den nya snabbare hardcorepunken och Do it Yourself-anarkismen. Medlemmarna i SKITSAMMA tillhörde det gäng av Halmstadspunkare som producerade band som Anarkids, Sabotage 81, Bad Boys m.fl. och som ofta hängde hemma hos Katrin och Mima i den lägenhet de delade på Andersberg.
Tjejernas gemensamma intresse för musik innebar också att de ofta besökte de lokaler som hos nedlagda Origoverken förvandlats till replokaler för stadens olika band. Där bandens repningar ofta övergick i regelrätta fester som inte sällan slutade i musikaliska jam. Att tjejerna också skulle bilda band låg liksom i själva punkandan, dessutom fanns en gryende medvetenhet om att tjejer precis som killar skulle ta plats på såväl konserter som i replokalerna. Så man bestämde sig helt enkelt att starta ett band med bara tjejer.
Bandet som döptes till SKITSAMMA bestod initialt av av Mia, sång, Mima, trummor, Irene J, bas samt Irene A på gitarr. Alla bidrog till musiken medan Mima och Mia skrev texterna. Till en början fick man låna ihop utrustning för att kunna spela. Som socialt och strukturellt medvetet punkband reagerade man mot moderaternas politik men ville också motverka den splittring som många gånger kunde anas bland punkarna själva. Och när Irene A slutade och ersattes av Gnusten från Anarkids, så fortsatte SKITSAMMA ändå vara ett profilerat tjejband.
SKITSAMMA genomförde ett par-tre spelningar men som många andra band som poppade upp plötsligt, gjorde några konserter, upplöstes och uppstod i andra konstellationer följde bandet samma mönster. Det var viktigare att göra det själv (DiY) än att ha tydliga gränser mellan band och kompisar. Därför är det svårt att veta hur länge SKITSAMMA höll ihop som band. Men att de var inhemska pionjärer i det som idag benämns som Riot Grrl-rörelsen är viktigt att minnas. Tilläggas bör att Irene J blev så småningom basist i Bad Boys.
Här kan du lyssna på Skitsamma.
]]>Medlemmar:
Robban Söbak: Bas, sång
Mikael ”Gnusten” Gustavsson: Gitarr, sång
Jonas ”Grodan” Karlsson: Trummor
Peter Karlsson: Sång
Historik:
När den första vågen av punkband i Halmstad ebbat ut fylldes snart tomrummet med yngre band som Sabotage -81, Kaos Rock och Anarkids. De sistnämnda bestod av kompisarna Mikael ”Gnusten” Gustavsson, Robban Söbak och Jonas ”Grodan” Karlsson. Alla tre umgicks flitigt och satt ofta hemma hos varandra där de lyssnade på ny musik. Det var inte bara plattor med Clash och Sex Pistols som snurrade på skivtallriken, grabbarna gillade också Motorhead, finska Hurriganes men även, lite mer oväntat, Eddie ”Punkjävlar” Meduza.
Steget från att bara lyssna på musik till att framföra den själv var inte långt. Punkens gör-det-själv attityd gjorde det enkelt att plocka upp instrument. Att enas om vem som skulle spela vad var däremot inte lika enkelt. Robban och Gnusten kivades om vem som skulle spela bas då båda ville vara Sid Vicious. Till slut blev det Robban som drog det längsta strået och förärades epitetet Robban Vicious. Gnusten fick lite motvilligt hänga på sig gitarren och Grodan satte sig ganska nöjt bakom trummorna. Replokal blev familjen Söbaks garage.
Repertoaren bestod mest av covers som Incest Brothers ”Oskyldig”, G.B.Hs ”Alkohol” och Icons ”Cancer”. Lagom till trions debutspelning i Östergårdsskolans aula tillsammans med Sabotage -81 hade man repat in hela fyra stycken väl valda coverlåtar som de tänkte förära sina jämnåriga högstadiekamrater med.
Gnusten: Men efter bara två låtar gick vi av scenen och gjorde fuck off tecken. Det satt ju lärare i publiken så vi tyckte det kändes jävligt tufft att göra det.
Eftersom Robban och Gnusten både spelade och sjöng resonerade man att det kanske var läge att utöka bandet med en sångare. Uppdraget gick till Peter Karlsson. Dessvärre blev inte resultatet vad någon av de inblandade hade hoppats. Efter bara fyra repningar fick Peter sparken eftersom de andra tyckte att han sjöng för långsamt. Peter å andra sidan hävdade att det var de andra som spelade alldeles för fort.
Efter en tid flyttade man ut ur garaget och blev replokalspolare med Sabotage -81 på Linehedsvägens fritidsgård. Kanske var det där eller när de huserade ovanpå den gamla cykelfabriken som deras egen låt ”Gyllene tider är mördare. Fy fan vad vi hatar dom…” kom till. Låten handlade om tragedin i Kristianopel där tre personer klämdes ihjäl i kaoset som uppstod när alla skulle in på en och samma gång.
Anarkids spelade inte bara på hemmaplan utan gästade både Linköping och Västerås där de delade scenen på Bryggis med Negativ Zon och Tre små gröna män – ”TSGM” . I takt med att medlemmarnas influenser utvidgades och man började lyssna på hårdare och snabbare band som Crass, G.B.H och Discharge ändrade man också namnet, först till A-kids sedan till D.H.D (Dom HjärnDöda för att efterlikna G.B.H) innan bandet slutligen upplöstes. När och varför är det däremot ingen som längre minns.
Efter Anarkids fortsatte Robban bland annat med Rooks och är fortfarande aktiv inom musikkretsar. Gnusten gjorde korta inhopp i band som Grabbarna från Eken, Dead Runes och The Undertakers (som släppte skiva i USA). Gick vidare och bildade bandet Sect-or Three (som gjorde en Sverige-turné och släppte en 12:a och en 7:a på eget bolag) han är fortfarande aktiv och håller på med musik. Peter däremot återupptog aldrig sin sångkarriär men tillsammans med Robban anordnade han ett par konserter med lokala band på Folkets hus i början av 80-talet. En för PLO Samt solidaritet i Polen.
]]>Medlemmar:
Robban Söbak: Sång
Stefan ”Josse” Johnsson: Gitarr
Jonas Karlsson:Trummor
Magnus ”Ryd” Rydman: Trummor
Mikael ”Divan” Davidsson: Trummor
Lars ”Lasse Pop” Svensson: Trummor
Ricki ”Depprock” Pilipich: Bas
Ulrika ”Ulle” Thid: Bas
Historik:
Namnet var ”svengelska” för Räka! vilket kanske inte är det mest självklara för ett band med New York Dolls, brittisk sminkpop och Generation X som musikalisk inspiration. Sättningen varierade under åren, initialt bestod bandet av Robban Söbak på sång. Stefan ”Josse” Johnsson och Mikael ”Divan” Davidsson på gitarrer, Ricky ”Depprock”, bas och Jonas Karlsson på trummor. Men när Jonas och Ricky ville spela Van Halen-covers så fick dom gå. Ulrika Thid ersatte Ricky och Magnus Rydman tog Jonas plats bakom trummorna. Rooks var ett hårt röjande rocknrollgäng men som trots detta ändå lyckades spela in en demo 1985. Tyvärr blev det också det enda bandet lyckades fästa på band.
Precis som kollegorna i Pussy Galore var Hanoi Rocks favoriter och ett gäng covers fanns på Rooks repertoar. Men man hade även egna låtar som Avenue of love, No time to lose och Down low. Pussy Galores trummis Lasse Pop gjorde ett gig med Rooks som slutade i slagsmål med publiken. Om det berodde på publiken eller Lasse låter vi vara osagt.
1990 bildade ”Divan” ”Josse” och Robban bandet – Lars Mormor som sedan blev K.O.Corral med kortvariga trummisen Ryd som ersattes med Lasse Pop från Pussy Galore och man blev
Candystore som existerade från och till fram 2001.
Låtar: Avenue of love, Bosse, Down low, Gnusten v/s Jesus, Shitfaced (handladlar om när Divan sov över hos Knoddens föräldrar ) We are the backpackers (som alla trodde var om tågluffning, fast det är helt fel ), Gustavfält blues och Ballad of a Knottface.
Inspelningar: Demo samt livegig 1985 Här hittar du musiken.
]]>Medlemmar:
Lasse ”Pop” Svensson: Trummor
Anders ”Kalkan” Glambeck: Sång
Belo Olsson: Bas
Peter Rode: Gitarr
Fredrik ”Feje” Samuelsson: Gitarr
Historik:
Från att ha uteslutande spelat poppunk i P.O Pop gjorde bandet en totalomvändning och omfamnade sina musikaliska glam/glitterrötter. Det mesta kan skyllas på Hanoi Rocks som blev både imagemässig och musikalisk förebild. Så än en gång bytte killarna namn, nu till Pussy Galore. Belo Olsson som hängt med sedan tiden med Public Offence fick sparken, på ett, enligt Lasse Pop, väldigt dåligt och icke rakryggat sätt, till förmån för Lasses dryckespolare Nicklas Bruzell. Man levde snart upp till myten om sex, droger och rock´n´roll genom ett frekvent lirande och festande. 1985 släpptes 12″EP:n ”The trashbeat & blues”. Man plockade även in Feje, som bandet mött på en Hanoi Rocks konsert i Malmö på gitarr och blev därmed en kvintett. 1986 sprack Pussy Galore på grund av osämja och droger, den gamla vanliga storyn. ”Kalkan” flyttade till huvudstaden och tog med sig namnet. 1989 spelade ”Stockholmsversionen” av Pussy Galore in en 12″:EP. Originalsättningen återförenades dock 2009 och släppte en CD 2011 Mikael ”Divan” Davidsoon (Rooks, Bad Boys mfl) ersatte Feje på gitarr, ”The Dirty Down Addiction”. Plattan återfinns på Spotify. 2013 sprack bandet ännu en gång. Nicklas, Rode & Lasse startade upp ShowDown State, som existerade i ca. ett år innan Nicklas tragiskt förolyckades.
Låtar: Don´t mess up my my hair, Prostituted, Down in Patong, Saturday night
Här hittar du lite musik.
Diskografi:
EP12″ Saturday Nights On The Road To Ruin – Climb For The Highscore – C’Mon Kiss My Lips – Keep On Lovi’n You (Higscore Records UNT 44 -86)
MP: All Night Long -Babylon – Baby Please Let Go – Dreamer – Share Your Lovin’ (Higscore Records HIGH 002 -89)
CD-Singel: The Redroom stories (Higscore Records 2010)
CD: The Dirty Down Addiction (Highscore Records 2011)
Övriga inspelningar: Demos
]]>
Medlemmar:
Hasse ”Den Kasse” Enqvist: Trummor
Sven-svin Enqvist: Gitarr
JoeN Enqvist: Bas o sång
Snoris: Gitarr 2002-2008
Leonard Carlsson: Gitarr o song 1980-1992
Klas As: Bas 1980-1983
Historik:
Terror Pop bildades i Laholm senhösten 1980 då med säte i Skogaby men räknas ändå som ett Halmstadsband. Från början skrevs texterna på svenska och 1982 var tre av dessa med på samlingen ”Pangkaka”. Låten ”Du är död” hamnade också på Really Fasts första samling och kunde även avnjutas i radioprogrammet Ny Våg. Under 80- o 90-talet varierade bandets sättning och man utvecklades mot att bli mer ett traditionellt rockigt band, varpå det blev naturligt att skriva texterna på engelska.
Alltjämt fortsätter Terror Pop att spela, man har också sedan 90-talet släppt ett antal plattor.
Låtar: Du är död, Galen hund, Britta, X-ray Eyes, Soda Suicide, Down the Abyss, Wonderful, Nazi Jesus
Diskografi:
Samling LP: Pangkaka – Du är död, Dom tar allt jag har, Strålande (Barsebäck) (Pang Records 1000ex)
Samling LP: Really Fast Vol 1 – Du är död (Really Fast RF1 – 1982)
Samling kassett: Really Fast Porno city, Varje dag (Really Fast KASS2 – 1983)
Singel: X-ray Eyes, Pain (CBB000, 1990 – 500 ex)
CD – Singel: Do it ( W/CCDS-1002, 1991 – Promo 100 ex)
Samling CD: Extreme Close Up – Floatin’ Down The Stream – (JRCD-5100 – 1993 Korean version)
Samling CD: Extreme Close Up – Floatin’ Down The Stream – (RAPRCD 93-2 – 1993 Swedish version)
CD: Three (TPOP-1 – 1996)
CD: Freak Out (UFRCD001 – 2004 – 1500 ex)
CD: Guerilla Warfare (UFRCD002 – 2007 – 1000 ex)
Samling CD: Halmstad Greatest vol.1 – Die 4 U (TMCD700 – 2007)
Samling CD: Punk Kills vol. 2 – Nazi Jesus (272 Records – 2007)
Övriga Inspelningar:
Demos:
Studio Woodvillage: 1981/Slåss, Britta, Anarki i Laholm 1983/Fascisterna dansar, Zombie.
Studio transmission/Nacksving: 1982/Du är död, Porno-City, Varje Dag, Dom tar allt jag har 1984/Bomba mig, Bara drömmar, Fryser ihjäl 1985/Som ett tåg, Ut i strid, Gör en eld.
TK:s Shack: 1986/Svart eller vitt, Jag vill upp.
Studio out of Control: 1985-86/Galen Hund, Alla flickor, Imagine, Love me when I go down, Wide Love 1987/Mystical Blue,Shine On, I was on, Revolution Party, School Girl.
Stockholm Recordings: 1989/X-ray Eyes, Pain 1990/Soda Suicide, Do it 1991/You Can’t Surf In Idaho, Love Expectations, Let’s Go Flyin’ .
Studio Bohus: 1991/Love Call, Down Town
Tits & Ass: 1992/Floatin’ Down The Stream, Ten Ton Relation, Mold Of Man 1993/Dreamburgler, Bitch, 11th Street, Down The Abyss, Atomdance.
Little Big Room Studios: 1994/Ready?, Bitch, Dreamburgler, 11th Street.
Studio LBS: 1995-96/Londey(Black Roof), Enemy Watz, Call It Evil
Studio Sture: 1997-98/Need, Idle Friend, Breathe In, Virtual Smile, Show Me, White Shadows 1999/Sleepwalking
Flesh Recordings: 2002/Long Live My Flesh, Sell-Out, NWWM, Always Around 2006/Fucked Society
Medlemmar:
Mikael ”Divan” Davidsson: Gitarr, sång, trummor
Jonas Runemark: Gitarr, sång
Magnus ”Mange” Karlsson: Bas, sång
Joakim Lavesson: Trummor
Irene Johansson: Bas
Jussi Nieminen: Gitarr
Tomas ” Lill-kodden” Konradsson: Sång
Stefan ”Josse” Johnsson:Gitarr
Historik:
Bad Boys bildades November 82 och gjorde sitt första scenframträdande tre veckor senare! Initialt bestod bandet av Mikael ”Divan” Davidsson (Gitarr & sång) Jonas Runemark (gitarr, sång) Mange Karlsson (bas) och Jocke Lavesson (trummor! Men redan efter någon månad fick Jocke sparken och ”Divan” tog över hans plats trots att han aldrig spelat trummor tidigare. Bandet spelade en hel del i Halmstad vid ett tillfälle fick man åka hela vägen till Stockholm för att spela i Rydbo! Efter att ”Mange” bestämt sig för att bara sjunga tog man in Irene frön Skit Samma på bas. Sättningen varierade ett kort tag fanns Jussi och Lill-kodden från AB Kaos med även Josse från Emergency spelade med Bad Boys en kortare period. Sista gigget gjorde bandet på en lokal musikfestival sommaren 1984. Mange och Runemark fortsatte senare med bandet Scenic Belly. Ett band som fortfarande är aktiva.
Bad Boys återförenades för en medverkan på Punkjävlar 2 – 2011.
Inspelningar: Live -84
Laddas här!
Medlemmar:
Lasse ”Pop” Svensson: Trummor
Anders ”Kalkan” Glambeck: Sång, gitarr
Belo Olsson: Bas
Peter Rode: Gitarr
Historik:
Eftar att ha spelat som Public Offence under ett par år hoppade Perra, som kan beskrivas som ett musikaliskt geni, av bandet, han hade helt enkelt blivit för bra för Public Offence.I och med hans avhopp bytte bandet namn till P.O Pop och fortsatte som en trio fram till i början av 1981. Då beslutades att Peter Rode, en lokal punkare som lirade i ett ”rivaliserande” band DOR, skulle hoppa på bandtåget. Övergången var inte smärtfri, DOR var tjuriga, men P.O Pop blev ett mycket bättre band med Rode ombord. Man sneglade ganska snart mot sina pre punk rötter med band som Aerosmith, New York Dolls och Alice Cooper något som snart märktes på de nya låtarna som skrevs uteslutande på engelska. När sedan Hanoi Rocks upptäcktes 1982, så började transformationen mot en mer uttalad rock´n´roll attityd att utformas.
Demo med föregående Public Offence finns här!
]]>Medlemmar:
Per-Olof ”Perra” Ivarzon: Gitarr
Lasse ”Pop” Svensson: Trummor
Anders ”Kalkan” Glambeck: Sång
Belo Olsson: Bas
Historik:
När Peter Walbeck hoppat av Spott ombildades bandet till Public Offence med Anders Glambeck på sång och Belo Olsson på bas. Då Peter tidigare improviserat texterna blev det nu istället mer traditionella punklåtar som t.ex. Långt härifrån, Explosioner, Vem kan säga? och Mörkret föll. Man spelade ute en hel del och hade utbytesspelningar i Helsingborg & Danmark med exempelvis Pelle Osslers band Svettens Söner. Genom kontakt med Brandy i Garageligan fick bandet också spela i Göteborg tillsammans med bl.a Knugens Håf, Gustav e död och 22 för många. Runt 1980 började bandet bejaka ett mer popigare sound något som skulle märkas ytterligare då man samma år döpte om sig till P O Pop efter att gitarristen Per-Olof ”Perra” Ivarzon hoppat av bandet.
Låtar: Långt härifrån, Explosioner, Vem kan säga?, Mörkret föll, Lycklig (Reeperbahn cover)
Inspelningar: Demo 1980
Ladda den här.
Medlemmar:
Clabbe Svensson: Gitarr
Lars Nilsson: Trummor
Thomas Hafström: Bas
Mats Virack: Sång, gitarr
Thomas Möller: Gitarr
Historik:
Efter Piss korta och intensiva karriär fortsatte Mats Virack och Thomas Hafström tillsammans med gitarristerna Clabbe Svensson och Thomas Möller. Sättningen kompletterades av Lars Nilsson på trummor.
Thomas åkte upp till EMI i februari 1978 för att fixa ett skivkontrakt. Men problemet var att man inte hade något inspelat så Kjell Andersson nobbade men bad Thomas skicka en tejp. Sagt o gjort Thomas åkte hem spelade in några låtar med Sydkraft och skickade bandet till Kjell som gillade det han hörde såpass mycket att bandet fick göra en singel den Ramonessurfiga och snärtiga ”Surfway” en skiva som producerades av Harpo. När LP:n skulle spelas in var det däremot Lasse Lindbom som satt bakom kontrollbordet. En singel med låtarna ”London” och ”Åta , jobba, sova” lyftes från LP:n. Skivan fick en del positiva reaktioner och i Aftonbladet utnämnde Stina Helmersson den ”som en av årets bästa” trots detta lyckades man ändå inte locka den breda publiken. En medverkan i Ulf Elvings radioprogram Skivspegeln fick inte inte heller skivförsäljningen att ta fart. Mycket kan kanske skyllas på att bandet inte såg ut som ett nya vågenband, medlemmarna hade långt hår dessutom både mustasch o skägg men också namnet Sydkraft förde tankarna mer till något band ur Musikrörelsen än ett powerpoppunkigt band från Halmstad.
Den uteblivna framgången fick killarna att kasta in handduken 1979 för att gå vidare i andra lokala konstellationer. Tillsammans med Ledde Nilsson, Nils Wohlrabe och Gert Claeson bildade Mats Virack Badrox, en mycket tillfällig konstellation som ingen av de inblandande vill kännas vid idag. Clabbe ägnade sig åt popen i Beauty och Johnny Pilot. Thomas gjorde en kort solokarriär.
Bandet har återförenats med jämna mellanrum och senast spelade man på hemmaplan 2010 då på galan Punkjävlar 2.
Diskografi:
Singel: Surfway – Så tung, så lång (EMI 7C 006-35546 -78)
Singel: London (Hela dygnet laddat) – Äta, jobba och sov (EMI 7C 006-35649 -79)
LP: Sydkraft (EMI 7C 062-35647 -79)
Här hittar du 1:a singeln o några pärlor från lp:n.
]]>