Unos Kanoner
Borås – Älvsborgs län 1979-1987 ca
Medlemmar:
Pentti Salmenranta: Gitarr, sång
Bjärn Särblom: Bas, sång
Christer Bengtsson: Trummor
Jan Bengtsson: Bas
Lars Hagström: Gitarr, sång (avled 2001)
Historik:
Nej, Unos Kanoner var inte något punkband. Ett proggband var de egentligen inte heller eftersom den musikstilen mer eller mindre hade gått i graven när de startade 1979. Kanske var postprogg en passande benämning.
Inte desto mindre lyckades de åstadkomma en lysande punklåt på sin LP ”…barm” som spelades in 1981 och släpptes året efter. Med den underbara titeln ”Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna” rockade de loss som inget annat proggband gjort förut. Håkan Persson spelade låten i radioprogrammet Ny Våg vilket gav Unos Kanoner en landsomfattande exponering.
Unos Kanoner försökte alltid göra saker de inte gjort förut. Visst lyssnade de till en del punk, men den svenska punken var de egentligen inte så förtjusta i. Ebba Grön var förstås undantaget. Men när sångaren/gitarristen Pentti Salmenranta kom med ovan nämnda låt till en repning och föreslog lite ös blev han bönhörd av sångaren/basisten Björn Särblom och trummisen Christian Bengtsson. De spelade ofta på tillställningar arrangerade av VPK och KU och låten blev förstås en given och uppskattade avslutning på många av deras drygt hundra konserter.
Några fler skivor blev det inte, däremot ett par kassetter man utökade dessutom bandet med gitarristen och sångaren Lars Hagström innan Björn hoppade av 1985. Han ersattes av Jan Bengtsson. Bandet fortsatte några år till innan Pentti (som parallellt med Unos Kanoner också var med i punkbandet Råttorna) flyttade till Norrköping och startade Blå Häst.
”Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna” finns för övrigt i en ännu punkigare version, då med norska punkbandet Konglige Raever.
Modifierad text från boken Ny Våg
Diskografi:
LP: …barm (Knäpp KNÄPP 033-2 -82)
Kassett: Popmusik (Studio Urania -85)
Kassett: U.K. was here (Studio Urania -86)
Övriga inspelningar:
Ultrahuset 83-04-24
Borås – Västra Götaland 1981-1988
Medlemmar:
Mikael ”Fou” Karlsson: Sång, gitarr
Martin Johansson: Bas, sång
CJ ”Pålle” Paulsson: Trummor, sång
Heikki Lundahl: Gitarr -81-82,
Pentti Salmeranta: Fiol, gitarr -83-84.
Jonas Haglund: Gitarr -85
Historik:
Råttorna bildades 1981 med folk från bla. Prinsessan Panik och Censur under namnet Dom Döda innan man bytte till Råttorna. Martin: Råttorna hade väl mycket av den mer melodiösa punken i blodet, vi hakade aldrig på oi-vågen. Vi var dessutom tidiga, om inte först, med att ge ut en platta med fiol, vilket oxa var fruktansvärt effektivt live. Speciellt de gångerna ”Näcken” gjorde skäl för sitt namn och spelade naken. Pentti som även spelade i Unos Kanoner, hade dessvärre inte tid att va med så länge, så fiolen var ett kort inslag i Råttornas historia. Trots att vi av många säkert ansågs som lite för popsnälla, åtminstone musikaliskt, hamnade vi ändå som oftast på riktiga röjpunkgigs. Och lyckades nästan alltid vinna publikens hjärtan. Gig att minnas var tex, Ultrahuset i Handen och Fullerstagruppen i Huddinge, som var våra första sthlmgig tillsammans med Inferno och Tarantella. Då var det en samling stolta Råttor som återvände hem efter den helgen. Annars spelade vi vi mest i Göteborg, Sprängkullen och Club Silvermåne. Den sistnämnda ett gammalt nedlagt badhus, där det antagligen fortfarande ekar än efter alla punkfesterna. Hos Rockslaget i Karlshamn spelade vi också ett antal gånger. Vi knöt goda kontakter och Leif Ekman från Unter Den Linten åkte hi, till Borås, för att producera första plattan 15 min. Någon timme in i inspelningen frågade studioägaren om det va ok att han tog en paus och drog en holk. Liffe reste sig och gav honom onda punkögat och sa på rungande Karlshamnsdialekt ”Du, vi pyntar dig inte 200 i timmen för att du ska sitta å va såsig i skallen, sätt dig vid mixerbordet å skruva vidare bara”. Men efter en halv dag med lite tryckt stämning så släppte det, och resultatet blev en, enligt oss själva, riktigt bra skiva! Råttorna gjorde sin sista spelning på Pinkruset i Åkersberga. Men en officiell återförening gick av stapeln i Borås 2004 då Musikhuset där fyllde 30 år.
Låtar: Ego, Håll käften min vän, 80-talets rebeller, Mentalen, Dödens Clown, Svarta änglar, Kvinna, Må gud förlåta, Fitz Patrick, Döda ögon
Diskografi:
Singel: 15 minuter kvar – Lilla Blå (Vinylbolaget SVIN003 -83)
EP: Blommor & Bin, Serenad I C-Dur, Regnbågens Krigare (Vinylbolaget SVIN005 -84)
EP: Cocktailparty, Brinner Lika Bra Som Nånting Annat, Valentino, Whiskeybaren (Vinylbolaget SVIN008 -85)
Övriga inspelningar:
Live:
Radio: Råttornas julshow. Borås lokalradio 1982 I Elfte Timmen. Borås lokalradio 1983
DVD: Reuniongiget från 2004. Rockborgen Borås
Imse Vimse Nr 2
Varför blev det ett namn som dom döda?
Fou – Vi känner oss sådana.
Pålle – Jag tycker att det är när man går omkring i Borås som är dött, då känner man sig död. Alla känner sig döda, det är bara Heikki som är verklig.
Fou – Vi lever i en overklig värld.
Vad spelar ni för musik?
Fou – surrealistisk punk.
Vad betyder det?
Fou – Surrealism är när verkligheten kommer i otakt med tiden.
Är er musikstil påverkad av någon annan grupp?
Fou – Nej, inte direkt påverkad, visserligen är jag personigt påverkad av Birthday Party.
Pålle – Alla gillar väl olika musik, så det blir nån sorts blandning av de olika musikstilarna.
Kan man säga att det blir en deg av alltihop?
Fou – Ja, en surrealistisk deg.
Vad tycker ni om musiken i sin helhet?
Fou – Det har hänt bra grejer de sista månaderna, och det är Oi-musiken (en musik som man verkligen ska vara aktiv till när man lyssnar på den). -77-punken har återskapats genom Oi-musiken.
Pålle – Från punken har det skett två utvecklingar, dels tillbaka till punken genom Oi-musiken, dels framåt som t.ex Birthday Party, Commando M Pigg och Killing Joke.
Kan man säga att ni är progressiva?
Fou – Javisst, vi är ju antiborgerliga och allt sånt där, men vi tillhör inte den där progrocken typ Ola Magnell, Motvind och kompani. Om vi är något så är vi väl mer en fri falang på vänsterkanten.
Pålle – Det progressiva började i början av 70-alet, hela musikrörelsen växte upp då. Sedan har punken och nya vågen kommit som en utveckling av den. Så då måste ju givetvis även vi vara mer eller mindre progressiva.
Vad handlar Fitzpatric om?
(För er som inte vet är Fitzpatric en låt som jag tycker är väldigt bra)
Fou – Den handlar om de tio fångarna som dog när de hungerstrejkade mot de Irländska förhållandena i H-block. Över huvud taget om frihetskampen på Irland.
Vad skulle ni göra om ni fick en synth?
Pålle – Jag skulle börja pilla på den.
I dom döda spelar:
Fou – gitarr och sång
Hiekki – kopgitarr
Pålle – begravningstrummor
Martin – bas
Imse Vimse Nr 2 – Våren -82 Text Ove Rall – Foto: Emma och Slip Over.
Råttorna tillhör det garde av unga nya band som hörs mer än dom syns. I höstas släppte de sin debutsingel, Femton minuter kvar, för vilken de fick översvallande kritik. Jämförelserna med Ebba Grön duggade tätt, och helt plötsligt var inte Råttorna helt okända längre. Men det vore synd att säga att så mycket mer har skett. Råttorna spelar fortfarande mest i Borås och Göteborg.
– Vi har inte gjort så där jättemycket, erkänner Fou, sångare, gitarrist och låtskrivare i gruppen. Men till våren har vi tänkt ligga i lite mer.
Gruppen startades för ungefär två år sedan och till en början handlade det om punkrock med öppna ventiler. Men idag låter det annorlunda, intensiv rock i högt tempo med bra melodier är en rättvisare beskrivning av Råttornas musik. Fou har en osedvanlig förmåga att göra bra och enkla melodier, vilket är en av Råttornas styrka. En annan är deras samspelthet, trots att de bara är tre (nytillkomne Pentti på fiol oräknad) låter det tätt.
Planerna för framtiden är en ny singel i vår, samt fler spelningar. Ett samarbete med Mystikens Vakuum från Göteborg kommer eventuellt att inledas.
Gruppen består av Pålle, trummor, Martin, bas, Pentti, fiol och Fou på gitarr och sång.
Råttskräck och panik i kulturhuset.
Råttorna orsakade panik i kulturhuset ett par minuter före 12, mitt under husets tioårskalas på lördagen! Inte vilka råttor som helst utan Råttorna, rockbandet från Borås som skulle spela i konstmuseet. Det var på museets övervåning paniken spred sig när Råttorna plockade fram sina förstärkare, stora som amerikakoffertar. På övervåningen står en ovärderlig samling antik konst och hantverk från Kina.
– Om vibrationerna får föremålen att kana i montrarna är det kört, sa Leif Petzäll i Ming Tzú som arrangerar utställningen.
– I alla fall måste vi använda alla medel för att sänka ljudnivån.
Det blev ingen jättekrasch med skärvor för miljoner. Skålar, tallrikar och figurer stod pall under den märkliga kulturkrocken.
]]>