SUB
Stockholm – Hägersten 1981-1983 (Bild på The Joints)
Medlemmar:
Jonas ”Pimpim” Johansson: Gitarr
Anders ”Bödeln” Weterholm: Sång
Jonas Ulan: Bas
Peter Dolan: Trummor
Niklas Carnheim; Bas
Ola Grundel: Trummor
Lars Volvex Söderlund: Saxofon
Historik:
Hägerstensbandet SUB bildades 1981 och bestod initialt av Jonas ”Pimpim” Johansson från Pinups på gitarr, Jonas Ulan på bas, Peter Dolan trummor och Bödeln på sång. Hur Bödeln blev bandets sångare är en historia i sig. En kompis till Bödeln hade frågat om han ville sjunga i ett band, själv skulle han spela klaviatur. När man sedan samlades för att repa var Bödelns kompis inte där. Han dök aldrig upp och tro det eller ej men han hördes aldrig av igen?!
Till en början repade man i Västertorpsbadet, sedan på en vind i Mälarhöjden och sist men inte minst i en källare i Älvsjö. Sin första spelning hade hade man på Godtemplargården i Älvsjö. Bödeln – Min morsa åkte dit och tjuvlyssnade utanför och har senare berättat att vi hade sådan jävla volym på PA:t att hon kunde se björklöven darra i träden. Bandets musikaliska uttryck hämtades från den musik man lyssnade på, vilket i ”Pimpims” fall innebar Iggy Pop och Dr Feelgood medan Bödeln gillade The Who, därför bestod den ursprungliga setlistan mest av covers något som gjorde att punkarna på Ultra till en början var lite avvaktande när SUB brände av sina sextiotalscovers i racerfart med Bödeln stilfullt iklädd kostym. Sättningen ändrades rätt snart då Niklas Carnheim på bas och Ola Grundel på trummor blev bandets nya rytmsektion.
Jonas ”Pimpim” var envåldshärskare i bandet men samtidigt var han totalt oberäknelig. En gång när SUB skulle spela någonstans i Västerhaninge hade han smällt den enda bilen bandet hade tillgång till, så man fick helt sonika ta pendeln med hela backlinen i snodda kundvagnar.
Precis som alla andra band hade SUB stora planer på ett skivsläpp och spelade in en demo i Olas källare. Men då bandet inte direkt hängde i hälsokostaffärer så åkte den planerade plattan istället ner i medlemmarnas rejält törstiga strupar.
1983 utökades bandet med Lars Volvex Söderlund från bandet Redemption på sax. Han spelade en konsert under namnet SUB innan bandet bytte namn till The Joints. Anledningen till att man bytte namn berodde antagligen på att ”Pimpim” helt plötsligt tyckte att Joints var ett ballare namn. Fortsättningen finns under The Joints
]]>
The Shame
Hägersten, Midsommarkransen, Aspudden och Hägerstensåsen – Stockholm 1977-1978
Medlemmar:
Magnus Holmberg: Trummor
Franco Santunione: Sång
Janne Svanberg: Bas
Kristopher Lind: Gitarr
Historik:
The Shame är knappast ett band som ens sofistikerade punkkonnensörer känner till, trots att de var ett av Stockholms första punkband. Det kan säkert skyllas på bandets korta karriär, för när ALLA andra startade punkband 1978, så splittrades gruppen. Medlemmarna skulle däremot komma att gå vidare till större och mer kända band. Magnus och Kristopher hamnade i B-Films, Franco i Glory Bells Band och senare i Electric Boys.
Kristopher Lind: Även om vi var rätt unga, dvs ca 13 -15, var vi ju ändå med om den första svenska punkvågen, vilket ju är lite kultigt – på den tiden var det ju lite ”ball” att vara punkare!. The Shame repeterade, inledningsvis, i 1700 tals huset ”Violen” i midsommarkransen, tillsammans med ett flertal andra band, bl.a de haschrökande ”Herr Marmelad och Hans Skorpor” som brukade uppträda med håret insmetat med marmelad…
Tror för övrigt att jag lade grunden till min nedsatta hörsel på ena örat redan då, 1977, vi repade i ett litet vindsrum på ca 7 kvm, med full patte på alla förstärkare. Fast det skulle lika gärna skett 1979 när vi (B-Films) repade i Musikverkets källare, där Marshallförstärkare, på full volym, ekade mellan väggar av sten….. Va, vad sa du…??… Lite senare bytte vi replokal och repade i farsans/Aston Reimers replokal vid Mariatorget.
Premiärgigget hade vi i Uppenbarelsekyrkan, på konfirmandernas monstermaskerad.
Jag är inte säker på var vi spelade in tapen, men jag tror att det var sommaren 1977, i Violen, bland dammråttor och haschplantor. Låter på tapen som om jag inte hade full koll på hur man stämmer gitarren… Jag hade ju fått min första gitarr året innan 1976. Bredvid Hägerstensåsens skola, där jag gick, låg en musikhögskola som hette Dalcroze, efter en känd Schweizisk musiker från sekelskiftet. Dit brukade jag och ett par kompisar springa varje rast, då vi fick låna deras instrument. Det hela mynnade ut i att eleverna där övade sig i att undervisa på oss grabbar (vi var väl ca 12 år). Lite kul är att de som lärde mig spela gitarr på skolan var Peter Lundblad, (”Ta mig till havet” ni vet), samt en kille som senare spelade gitarr med Björn Skifs.
Låtar: Knut e snut, Paranoia samt covers som TV Eye och Louie Louie
Inspelningar:
Replokalen sommaren – 77
Hägersten – Stockholm 1979.
Medlemmar:
Pata Lindqvist : Gitarr (senare i bl.a Trojne)
Rickard ”Råttan” Gitarr
Micke Lindqvist: Bas (Senare i Trojne)
Jesper: Trummor
Anneli ”Kosken” Toivakka: Sång
Sussi Berggren: Sång
Historik:
Kosken Boys var ett av alla band från Hägersten i södra Stockholm.
Gruppen bildades efter att Patas, Micke & Jespers tidigare band lagt ned verksamheten. Eller rättare sagt, man omgrupperade och sökte en ny sångare. ”Kosken”, en klasskamrat med Pata, gick ständigt och sjöng på diverse Nationalteatern-låtar Pata och de andra killarna tyckte hennes sång lät riktigt bra, så hon tillfrågades snart om att börja sjunga i bandet.
För övrigt hade ”Kosken” helt rätt attityd för ett punkband.
Sen, om nu sanningen skall fram så här långt efteråt, erkänner Pata att han dessutom lite småkär i den där ”knepiga tjejen….”
Hur som helst. ”Kosken” tackade ja till sångerbjudandet med vi llkoret att
hennes polare och klasskamrat, Sussi också fick vara med. Vilket inte var något somhelst problem.
Då bandet ville ha ett fylligare gitarrljud frågade man ”Råttan” om han ville ta sig an kompgitarren. Han hakade raskt på och den ärevördiga och smått legendariska, replokalen ”Violen” intogs snart.
Sedan följde en hektisk tid då Kosken Boys repade in nya låtar. Killarna stod för musiken och ”Kosken” & Sussie skrev texterna. Vad de handlade om?? Så långt sträcker sig tyvärr inte Patas minne. Men, säger han; förmodligen var det triviala saker om hur livet gestaltade sig just då.
Tyvärr hade ”Kosken” en förmåga att missa rep lite till och från, men detta hindrade inte bandet från att ställa sig på scen.
Gruppen spelade, liksom många andra band under den här tiden, bl.a. på den legendariska fritidsgården 4:an i centrala Sthlm.
Under bandets spelningar visade det sig att ”Kosken” & Sussie emellanåt vara ett riktigt radarpar på scen. Tjejerna kompletterade varann mycket bra. ”Kosken” hade attityden, Sussie energin.
Trots attityd och energi höll bandet bara ett drygt år och när 70-tal blev 80-tal var Kosken Boys upplösta. Pata och Micke drog vidare och
kom senare att spela tillsammans i Trojne.
Och var Kosken Boys hämtade gruppnamnet från behöver man knappast spekulera i.
Övriga inspelningar: Replokal
]]>