The Sämst / Dagen D
Umeå – Västernorrland 1980-1982
Medlemmar:
Mikael Frånberg: Sång
Henrik Alkbrink: Gitarr
Hans Åström: Bas
Mats Landström: Trummor
Tomas Nilsson: Gitarr
Putte Björkman: Gitarr
Historik:
De började under namnet Varm Tarm, fortsatte som The Sämst och slutade som Dagen D. Man skulle väl kunna säga att detta band bytte upp sig efter hand när det gäller namnet, även om The Sämst på ett sätt är ett klockrent namn på ett punkband.
Varm tarm satte igång våren 1980. Det var Mikael Frånberg (sång), Henrik Alkbrink (gitarr), Hans Åström (bas) och Mats Landström (trummor). Tomas Nilsson från Anders Ångest fanns också med på ett hörn, men var inte fast medlem. Fast blev istället Putte Björkman. I samma veva bytte bandet till The Sämst och spelade in en demo sommaren 1980, En hel del spelningar blev det också under hösten.
En av bandets demolåtar hette ”Beyazsommar” och handlade bland annat om ångesten inför att bli vuxen. Det blev en lokal hit och andra band i Umeå gjorde till och med covers på den.
Gruppen fick ett slags genombrott under hösten i samband med en förbandsspelning åt Göteborgsbandet Gary T`To. Bandet gjorde en bra spelning och tidningarna började spela om den.
Putte bestämde dock sig för att flytta till Stockholm och ersattes av den tidigare nämnde Tomas. Under den perioden spelade bandet in singeln ”Mitt kompani”, nu under namnet Dagen D.
Singeln består av två härliga punkpoplåtar och pryds dessutom av ett tufft omslag. På bilden, tegen på en Ebba Grön-spelning i Skellefteå, måttar en uniformerad vakt knytnäven mot Dagen D:d trummis Mats.
Tomas och Putte bytte plats igen när den sistnämnde flyttade tillbala till Umeå. Under hösten som följde lyckades bandet komma sist i en rockbandstävling samt medverka på en liveinspelad maxi med låten ”Vi hör ihop”. Fast våren därefter började de känna att de kanske inte längre hörde ihop trots allt. Bandets sista spelning blev i Mimersskolan aula i maj.
Putte flyttade därefter till Stockholm igen och började där spela med Spiegel tillsammans med bland andra Tomas Carneheim från Anders Ångest. Däremot har han hamnat på flera skivor: 1995 gjorde han en CD med Iodine Jupiter, 1996 var det Screaming Mothers (vars debutalbum faktiskt släpptes i hela arton länder) och slutligen blev det en platta med Playground International.
Mikael alved i cancer 1993. På grund av detta har band aldrig återbildats.
Från boken Ny Våg
Låtar: Underytan, Mitt kompani, Beyazsommar, Rusig av kärlek, Bomben
Diskografi:
Singel: Mitt kompani – Fel (Fest Produktion FEST01 -81)
EP 12″: Dragonskolan: Vi hör ihop (Brute Force BRF 003 -82)
Här hittar du inspelningar med The Sämst / Dagen D
Pressklipp www.tomascarneheim.com
Nylle och Nallarna
Umeå – Västernorrland 1978-1982 (Foto: www.tomascarneheim.com)
Medlemmar:
Mikael ”Nylle” Nylander: Gitarr
Per ”Larry” Normark: Trummor
Torbjörn Jonsson: Gitarr
Jan Sjöström: Orgel
Tommy Rönnlund: Bas, sång
Historik:
Namnet Nylle & Nallarna låter knappast som ett punkband, och det var de aldrig heller. Det handlade snarare om ett popband med punkigt driv i botten. För visst fanns punkintresset i bandet. Gitarristen Mikael Nylander och trummisen Per ”Larry” Normark bildade senare det renodlade punkbandet Anders Ångest, men fortsatte ändå med Nylle & Nallarna.
De andra tre medlemmarna var Torbjörn Jonsson på gitarr och Jan Sjöström på orgel samt sångaren, basisten och huvudsaklige låtskrivaren Tommy Rönnlund (för övrigt son till den gamla skidkungen Assar Rönnlund).
Starten skedde hösten 1978 och de hade inga större problem att få spelningar. Mest spelade de på ungdomsgårdar och musikfester, ofta tillsammans med punkband. En gång spelade de till och med i en klädbutik.
Att få skivkontrakt skulle heller inte visa sig vara svårt. De blev helt enkelt tillfrågade och slapp till och med att betala själva. Singeln ”Snöflingor” sålde faktiskt slut snabbt att det till och med gjordes en nypressning. I Vecko-Revyn blev den en av veckans bästa singlar och beskrevs med orden ”Smånonchalant poprock med väldigt mycket charm, magisk refräng”, men annars uppmärksammades den mest lokalt.
Den 6 september 1982 gjorde de sin sista spelning, men Mikael, Per och Tommy sammanstrålade något år senare med Dagen D-sångaren Mikael Frånberg i bandet Payola Pop.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Snöflingor – Ögon (Fest FEST 02 -81)
Ep 12″: Dragonskolan: Kom till mig (Brute Force BRF 003 -82)
Latrinråttorna
Umeå – Västernorrland 1979
Medlemmar:
Tomas Carneheim: Gitarr
Per Åsander: Trummor
”Sventa”: Bas
Sverker (Agent Jan Balzar) Everdahl : Sång.
Historik:
Latrinråttorna startade som ett sidoprojekt till Falsk Andedräkt eftersom Tomas Carneheim även ville spela gitarr istället bara för att sjunga som han gjorde i Falsk Andedräkt. Båda banden spelade tillsammans men spelningarna slutade som regel i slagsmål med hårdrockare i publiken.
Latrinråttorna hade hits som ”Jobba på Max” ”RoseMarie” och ”Gabardinsvin”.
Efter en tid slutade Jan Balzar som sångare och Jan Rådén tog hans plats som sångare under några månader, men gruppen gjorde inga fler spelningar.
Låtar: Jobba på Max, RoseMarie, Gabardinsvin
Inspelningar:
Pressklipp: www.tomascarneheim.com
Umeå – Västernorrland 1979
Medlemmar:
Tomas ”Ebon Hudson” Carneheim: Sång
Ulrika ”Ebba” Öqvist: Bas
Erik ”Deep Tårkell” Steen: Trummor
Erik ”Zeb” Weissglas: Gitarr
Historik:
Det var punk som gällde när Tomas Carneheim startade bandet Falsk Andedräkt, ett band med snabba treackordslåtar och texter som fann sin inspiration i Sex Pistols lyrik.
Erik Weissglas och Tomas hade tidigare haft konstellationen Nestor Båt. Men nu hade också Ulrika Ökvist, bas (som var punkare och tillika Tomas flickvän) samt Erik Steen, trummor tillkommit.
Under den här tiden spottade Tomas ur sig låtar som ”Börje Holm”, ”Allan” och ”Martin 17”. Kreativiteten flödade, så därför bildades också sidoprojektet Latrinråttorna, med ett par nyblivna punkare från Teg: Per Åsander,trummor ”Sventa” på bas, samt Sverker Everdahl (Agent Jan Balzar) på sång.
Falsk Andedräkts och Latrinråttornas spelningar brukade vara turbulenta. Handgemäng med hårdrockare och halvraggare var regel.
Lokalpressen skrev en del om bandet men efter en bejublad ungdomsgårdsturné upplöstes Falsk Andedräkt 1979.
Tomas bildade snart Anders Ångest som släppte en egenproducerad singel
Låtar: Börje Holm – Allan – Martin 17
Pressklipp: www.tomascarneheim.com
]]>
Anders Ångest
Umeå – Västernorrland 1979 – 1982 (Foto: www.tomascarneheim.com)
Medlemmar:
Tomas Carneheim: Sång
Mikael ”Nylle” Nylander: Gitarr
Tomas ”Amilion” Nilsson: Bas
Per ”Larry” Normark: Trummor
Historik:
Nej, någon med namnet Anders och som hade Ångest fanns inte i detta band. Namnen var istället Tomas Carneheim (sång), Mikael ”Nylle” Nylander (gitarr), Tomas ”Amilion” Nilsson (bas) och Per ”Larry” Normark (trummor).
Det var november 1979 och alla utom trumslagaren gick i samma klass i gymnasiet. De bestämde sig för att repa ihop ett set som byggde på Ebba Gröns singlar för en luciafest. Det gick bra och de bestämde sig för att fortsätta. Ebba-låtarna byttes ganska snart ut mot egna alster.
Anders Ångest var det första punkbandet i Umeå, även om det inte syntset speciellt tydligt. Dock tillräckligt för att de ofta hamnade i bråk med hårdrockare. En gång, vid en spelning på Dragonskolan, blev de till exempel utslängda av rektorn för att delar av publiken ville slåss med bandet. Och på stan fick de alltid vara på sin vakt.
En annan gång spelade de på en musikfest anordnad av Umeå Nykterhetsförening. En av arrangörerna stoppade då spelningen mitt i för han ansåg att en av medlemmarna var full. Bandet och publiken protesterade högljutt och till slut fick bandet fortsätta.
1980 släppte de singeln ”Flickan” på egna bolaget Albons Skivor. Tempot är ganska sansat, men är ändå omisskännlig punk. En stor tillgång för bandet är deras kör- och stämsång. Den kanske inte alltid är helt klockren, men ger bandet och låtarna en speciell prägel. En annorlunda idé var också det politiska inlägget av Jan Baltazar, ordförande i Fantomenklubben, på skivans baksida.
I början av 1982 började medlemmarna känna att de hade gjort sitt tillsammans. Egentligen lade de av i februari, men fortsatte att ta ytterligare några spelningar fram till augusti. Den sista blev på en musikfest i Döbelns park i Umeå.
Parallellt med Anders Ångest var Tomas Nilsson också med i Dagen D. Även Mikael och Larry vänstrade, då i bandet Nalle & Nyllarna. Därefter spelade de båda tillsammans i Payola PoP och senare i folkmusikgruppen Linda Spelar Dragspel, senare Kask. Tomas Carneheim flyttade till Stockholm och spelade i Spiegel i mitten av 80-talet.
Från boken Ny Våg
Låtar: Mitt Hjärta, Flickan, Alternativ zombie, Traditionen kväver mig, Lyssna
Diskografi:
Singel: Flickan – Just när allt är så roligt – Mitt hjärta (Albons AS 0099 -80)
Ladda: Yrkesskadad, Alternativ zombie, Just när allt är så roligt (live), Mitt hjärta (-96) samt intervju från 1980 respektive 1996
Övriga inspelningar: Demo -1980, Mitt hjärta nyinspelning 1996
Pressklipp: www.tomascarneheim.com
Från Tomas Carneheims blogg
När jag nu ska börja beskriva det jag minns om Anders Ångest kommer frågan upp, när startade vi egentligen bandet? Var det under första eller andra året på gymnasiet? Jag får ta ett tidningsklipp till hjälp.
Den första notisen är daterad 14 december, 1979. Vi gick alltså i andra ring och bestod av fyra killar som läste tvåårig Social Linje, vilken då var en slags förlängning på nian. Nylle, Amilion och jag gick i samma klass, Larry i parallellklass. Jag var ingen ambitiös elev och tog inte tillräckligt ansvar för min inlärning, vilket resulterade i att jag gick ut med strax under 3.0 i snitt. Jag tror att lärarna betraktade mig som omogen. Nylle och Amilion hade betydligt högre betyg. De läste på till proven och ställde mer intresserade frågor till läraren. De var alltså den typen av elever jag nu själv som lärare tycker är enklast att samarbeta med.
Hursomhelst, de första skriverierna om Anders Ångest nämner oss som en nystartad grupp och att vi är det enda punkbandet i stan. Vi hade någon eller några spelningar bakom oss vid det tillfället. Bandet hade kommit till genom att Tomas Amilion Nilsson, från ”Attityder”, Mikael ”Nylle” Nylander,(som gick i min klass) och Per ”Larry” Normark från ”Tommy Rönnlund band” började repa in lite Ebba Grön – låtar ihop bara på skoj. Tanken var att kanske uppträda på någon ungdomsgård om vi tyckte att det lät bra.
Det infann sig direkt en god kemi, vi hade samma typ av humor, någorlunda likartade referenser musikaliskt i det att vi gillade Ebba Grön och Sex Pistols och där började det växa fram något. Vi gjorde en spelning på Hagagården med Ebba Grön -låtar och något gammalt Falsk Andedräkt- alster och detta var tänkt att vara allt. Men så började plötsligt Amilion skriva en massa nytt BRA material, låtar som vi repade in. Jag pratade med Nylle tidigare ikväll och vi kom fram till att Amilion skrev allt vårt material med undantag av låtarna Yrkesskadad, som är ett verk av mig, samt Lyssna, som Nylle gjorde.
Plötsligt hade vi genom Amilions kreativitet en egen repertoar med riktigt bra låtar som Mitt Hjärta, Flickan och Traditionen kväver mig. Ryktet var igång om att det återigen fanns ett punkband i stan.
En lustig sak jag lagt märke till då jag gått igenom skriverier i VK och VF kring vårt band, är det övergripande grundtemat alkohol, droger, fylla och nykterhet. Journalisterna måste ha fått det som huvuduppgift av redaktörerna: ”Åk till Ordenshuset ikväll och skriv om nykterheten!” Det blir parodiskt. Jag har många fler klipp om spelningar där detta område också har högsta prioritet. Eftersom vi just då vi började med bandet var under arton, var det inte tillåtet att dricka.Men man kan nästan få för sig att hela tillställningarna anordnas för att hålla ungdomarna nyktra. Vi hamnade hela tiden i diskussioner med arrangörer om inmundigandet av alkohol. Sanningen var att vi, liksom de flesta andra i den dansande publiken nästan alltid hade stärkt oss lite innan spelningarna. Att vi ofta uppträdde i IOGT:s regi berodde inte på att vi var helnykterister utan på att de var de enda som verkade betrodda att anordna och organisera spelningar. Man tog några glas, kanske en sjuttiofemma gyllenbrunt pärenvin för att komma i stämning. Själv uppträdde jag aldrig någonsin berusad som det påstods. Kanske lite lätt salongs – men inte mer.
Vid ett tillfälle hade jag ont i halsen och hittat en flaska Vademecum hemma i badrumsskåpet. Jag tänkte att det är perfekt, då får jag lindring för halsontet samtidigt som det maskerar alkohollukten. Vademecumet ledde dock nästan till att jag fick gå av scenen eftersom alkoholinspektören trodde att jag drack sprit ur denna lilla butelj. Den lojala publiken började skandera att organsiatörerna av spelningen var smygfascister och vi fick fortsätta spela. Det kan inte ha varit kul att heta Robert Westergren den kvällen, vilket också märks på bilden.
Vid den här tiden försökte jag inte längre övertala dem jag spelade med att vara punkare. När det kom till medlemmarna i Anders Ångest, så hade det ändå varit en helt omöjlig uppgift. Amilion var den ende som kanske identifierade sig med punken och jag nöjde mig med det. Jag hade vid den här tiden själv också slutat att bry mig så mycket om att ha den ”rätta punkstilen” och börjat låtit håret växa igen. Nu hade jag blivit introducerad för tidiga 70-tals – Rolling Stones, och tyckte vid det här laget att de var det bästa som hade existerat. Nylle och Larry var mer åt pop – countryhållet egentligen. Men Larry gick i början med på punkklippning, kavaj med badges av gamla nazistförbrytare, och mörka solglasögon under våra spelningar. Nylle var det stört omöjligt att få svida upp. Poplockarna och – de bland discofolket populära stuprörsjeansen – skulle han behålla till vart pris.
Anders Ångest inspirerade nog många att våga kliva ur garderoben. Snart fanns ett tiotal punk eller Nya vågen-band i stan: The Sämst (som var våra nära vänner) Caligulas Barn, Pinheads, El Alamein, Attack, Snutslakt mfl.
Pinheads
Umeå – Västernorrland 1979-1985 ca.
Medlemmar:
Jan ”Lee Harvey Oswald” Marklund: Sång
Trevor Searle: Sång
Lars ”Garage” Gillén : Bas, trummor
Jörgen Persson: Bas
Kennet” Kännet Kött” Berg: Gitarr
Tomas ”Thomas” Persson: Gitarr
Erik ”Sigge – Zigge Stardust” Danielsson: Gitarr
Tommy ”Gun” Persson: Orgel, synth
Historik:
Umeåbandet Pinheads förknippas kanske mest för gruppens ”garageperiod” då de tillsammans med Solnas Nomads blev lite av föregångarna inom den svenska garagevågen som satte den svenska fuzzgitarren på världskartan. Men från början var Pinheads ett band som lät mer Suicide än Sonics. Grundaren och sångaren Jan Marklund förklarar:
Pinheads startade 1979 av mig under artistpseudonymen Lee-Harvey Oswald tillsammans med, Lars Gillén – Lars Garage på bas och Tommy Persson – Tommy Gunn . Tommy som aldrig rört ett instrument innan fick spela orgel och synth. Vi värvade TBCs sångare Kennet Berg – Kennet Kött som gitarrist. Vi kompletterade sättningen med en trummaskin, en av det tidigare modellerna!! Den lät lite åt Suicidehållet!!! Men vi ville låta mer som the Damned…o lite åt Stooges, Glam-rock och Neil Young hållet. Så vi gav snart trummaskinen sparken och lät Gillén växla över till trummor (Han är för övrigt en av de bästa som jag spelat med och hört, och är fortfarande min favorittrummis i Umeå). Basen fick min klasspolare och dead straight:e Jörgen Persson ta över. Till en början repade vi i ”Änkehuset” klassisk gammal replokal i Umeå. Innan vi hittade en förrådslokal i ett betonggarage mitt i centrala Umeå. Gillén jobbade på Akademibokhandeln och de hade rum över, gamla Junior Centers lokal, så vi hade en stor JC banderoll vi skrev slagord på…som ”Hög volym ger ny kostym” lokalen var perfekt då den hade egen driftcentral. I början körde vi väl valda covers som ”In kommer Gösta”, ”T-dojja” men också Stones ”Play With Fire” och DEVOs Mongoloid som Gillén skrev svensk text till – ”Down Syndrome” som underligt nog blev den svenska titeln… Men den absolut första låten som vi körde måste ha varit ”I wanna be your dog”.
Pinheads väckte ont blod i alla läger pga vår brist på politisk korrekthet. Arga insändare skrevs från alla håll…ingen gillade the Pinheads. Dessutom gjorde vi en skiva – EP:n ”Greatest Hits Vol.II” (vi hade oerhört tramsig intern humor) innan vi överhuvudtaget spelat live, något som naturligtvis var tabu i Umeås musikkretsar. Tyvärr stressade vi fram vår LP för alldeles för tidigt bara för att slå ”Kylans Rockorkester” om att vara det Umeåband som var först med en LP. Fast, vi missade det med några dagar och LP:n blev istället ett hafsverk. Till LP:n hade Jörgens bror Tomas (alias Tomas Thomas) värvats han spelade samtidigt med hårdrockana Gotham City Rockers. När jag lämnade Pinheads i början av 1981 för Citizen Kane hade även Kennet slutat. Min ersättare blev DJ:n Trevor Searle (from swinging London). Erik ”Sigge” Danielsson AKA Zigge Stardust tog över gitarren och repertoaren fylldes nästa uteslutande med covers…(en singel med låten ”Please Look” är det enda orginalet jag vet av) Pinheads sound gled allt mer åt 60-tals psyk, typ Nuggets…
Senare morfade gruppen till Jukon Speakers…
Lars o Tommy har även gjort sig kända som skivbolagsdirektörer och har tillsammans med Burmans Musik Umeås bästa skivaffär; Garageland. På deras etikett hittar man bl.a Meshuggas 1:a, Cub Coda, Blue Cheer mm.
Låtar:
As, Hemming Sten, Medelklass, Älska dig själv, covers som: Strychnine, Pushin too hard, Sweet Jane, Venus in furs
Diskografi:
EP: Greatest Hits Volym 2 (Mjälthugg Records TA2 -80 300ex)
EP: Please Look (Brute Force Records BFR 010 -83 300 ex)
EP: The 5th live (Garageland Records BF-604? -84)
LP: With the Pinheads (Mjälthugg Records TA 3 -81 300 ex)
LP: Out of focus (Garageland Records BF 801 -83)
LP: Rotn´roll/Live (Garageland Records BF 609 -85)
Samling Kassett: Umeå Rocks Vol1 – Passenger (A Brute Force Prod B F cass 01 -81 100ex)
Samling Kassett: The Moon has Blown up (Morning moon recods -86)
Övriga Inspelningar:
Demo:
Replokal: Mängder enligt Marklund
Live: Mängder enligt Marklund
Video: Det finns en super-8 promo filminspelning till Epn (ska också finnas överförd till video). En livevideo från klubben Elvira Madigan, ska också existera
Ett Noll Ett Nr5 -86
I´ve got Pinheads
Did you know that the Pinheads from Sweden are one of the most unknown bands the ”swedes” ever heard of??? Shit. How can it be possible, one of the best trash-rockbands in the whole fuckin´world. The Pinheads. En diskussion mellan två amerikaner eller kanske fransmän.
Faktum är att Pinheads från Umeå är mer kända utanför Sveriges gränser ochdå främst i USA och Frakrike.
Lars Gillén i bandet tar oss med in i rockens heliga värld med The Pinheads…
Trevor Searle – Vocals
Eric ”Ziggy” Daniels – Guitars, chronics
J Persson – Bass
Tommy Gun – Keyboards (Invisible)
L Gillén – Drums
Kenny Ramone – Guitars
Om jag har förstått ert namn rätt har det en viss anknytning till Ramonesplattan ”Leave home”?
– På sätt och vis, när vi startade med bandet spelade vi alla på instrument som vi inte klarade av att spela på.
Jag spelade exempelvis bas. Så vi var definitivt musikaliska ”Pinheads” (Fritt översatt ”Pinnskallar”)
Hur uppfattas ni då i er hemstad?
– Vi uppfattas som ”gubbar” även om attityden sakta men säkert ändras för varje gång vi nämns i en utländsk tidning.
Man blir ju inte profet i sin hemstad.
När började ni ”lira” ihop?
– Vi har rockat sedan 1980.
Måste ha hänt en massa under alla år?
– Jo, (präktig norrlänska) en massa skivor och spelningar här och var, men vi är riktigt lata.
Hur började alltihop?
– Jag spelade trummor i ett band som hette Steve Roper Band, jag träffade en kille (Janne Marklund) som var älskare av ”punk” som jag. Vi tänkte bilda ett band och inte vilket som helst, utan ett band bestående av nybörjare. Vi skulle ha en skiva innan vi spelat live. Sagt och gjort april 1980 var vi igång. Men, efter ca två månader lessnade vi och sålde Kurt (trummis), jag hoppade in som trummis och vi gav ”järnet”.
När kom Trevor in i bilden?
– Han var på lut när Janne Marklund slutade för att bilda det legendariska punkbandet Citizen Kane.
Ni verkar vara förtjusta i covers?
– Vi är lata. Vi sitter hemma och lär oss ”covers”, vi repar var 4:e vecka, och ger sen lite ”vitaminer” på det hela.
Men vi förnyas och byter stil.
Nu 1986 skriver vi bara egna låtar, och på vår nya singel blir det eget.
Nämn några av låtarna?
– Många är ännu inte färdiga, men äldre är bl.a ”Jekyll or Hyde”, ”Mercenaries”, ”Pleaselook” och ”Dum dum dah”. En av de nyare är ”Red”.
Turnerat?
– I Norrland, ej söder om Umeå.
Jag vet att du är verksam med skivrörelsen ”Garageland”, hur går det?
– Stämmer. Vi är två stycken jag och Tommy Gun som har ett handelsbolag, ”Garageland” och vi försöker så gott det går. Vi ger ju bara ut sånt som vi gillar.
Vad till exempel?
– Massor på gång, Dee Jays-LP, Friends-Ep, Mojoscets-singel, Jukon Speakers-LP och bl.a Downliners Sect-live LP.
Och förstås vår egen singel.
Roky Ericson?
– Han har betytt mycket för oss. Hans syn på låtar passar oss perfekt, dvs, totalt ös med melodi.
Historiens bästa coverlåt?
– Massor! T.ex. ”Youre gonna miss me”. ”Signed DC”, ”Kick out the jams”…
Favoriter?
– 13th Floor Ellevators, Stooges, Love, Jeferson Airplane, Doors, Blue Cheer…
Tacksammaste tiden för Pinheads?
– Våren, då vi spelar ute som mest.
Er syn på svensk rock idag?
– Positiv. Många nya bra grupper som Nomads, Psychotic Youth, Somachmouts, Public Vein, Sleep etc, etc.
Till sist?
– En eventuell stockholmsspelning + en ny platta.
Pinheads medverkar även på samlingskassetten ”The Moon has blown up” som släpps på Morning Moon med två live-låtar
Ett Noll Ett Nr5 -86
Caligulas Barn
Holmsund, utanför Umeå – Västerbotten sept 1979 – jan 1982 (Foto: Roger Degerman)
Medlemmar:
Eric Levander: gitarr, bas, sång
Magnus Kollberg: gitarr, bas, sång
Mats Westin: trummor
Peter Lundgren: bas (sept 79 – maj 80)
Historik:
Trummisen Mats Westin blev på sin 16-årsdag den 28/9 i nådens år 1979 ryktesvägen varse att han blivit medlem i ett punkband benämnt Caligulas Barn! Med ett par år av Sex Pistols och Damned i bagaget var Mats inte svårbedd.
Gitarristerna Magnus Kollberg och Eric Levander hade redan tänt till på den svenske punken och plankat Ebba Grön m fl samt redan finslipat konceptet Caligulas Barn. Ett tidigt utkast ”Stick till Sovjet” omarbetades därför till den första inrepade låten, med Mats på trummor, ”Blod i skägget” som rakt ironiserade över allt från diktatorer till vetenskapsmän.
Magnus och Eric skrev flitigt låtar som ”Rock against Disco”, ”Styrd” och ”Rasistsvin” som harvades i Centralskolans musiksal hemma i Holmsund.
Basisten Peter Lundgren visade sig dock ha för många andra intressen som drog, så våren -80 var Caligulas Barn en trio där bas- och gitarrsysslan delades 50/50 mellan Magnus och Eric.
Gruppens stora milstolpe var det fjärde giget på Ordenshuset 12/9-80 då man nyligen nått Umeå och lyckats lyfta sig i kragen, spelmässigt. Det hela finns bevarat i en bra publikinspelning. Ett typiskt gig där Ramones, Clash, Ebba och axplock av svenska band som t ex Baiters och Attentat blandas med många original. 16 låtar avverkas på 45 minuter.
Tyvärr fäste inte Caligulas Barn någon milstolpe på sin skiva. Nya new wave och ska-influenser borde ha funkat, men sköts i sank av en snäll ”produktion”. Singeln blev knappast punk, men lyckligtvis gick kassettbandaren varm på flera rep. Dessutom spelades sju demolåtar in i en primitiv ”twin-kassett” studio i nov-80 och jan-81 och nio fästes på en hyrd Teac Portastudio i aug-81.
Caligulas Barn präglades av energi – kanske mer spelglädje än aggression – och ett mått humor, ex: parollerna ”Totalpunk med klös” och ”Pop med fartränder”. Opinioner om Caligulas Barn var verkligen polariserade mellan ”det sämsta band man hört” till ”imponerande stämsång”.
Omedelbart efter upplösningen 1982 omformades bandet till El-Alamein, med än mer uttalat new wave-sound och en mollbetonad poprock. 1984 ombildades man till The Trap, där popinfluenser av vintage/retrokaraktär hördes mer än i tidigare projekt.
Låtar: Blod i skägget, Gay Cowboy, Rock against Disco, Rasistsvin, Styrd, Offer, Mjuka maskiner, Ballad om en vedervärdig mopedförare
Diskografi:
Singel: Askungen (version 1) – Äventyr – Så rädd. (DVP – Deutsche VinylenPrylen Records, aug -81. Inspelad Tonteknik Studios, Umeå, 23/4-81.
Tekniker var Per Sörlin och en reell producent saknades… tyvärr.
Samling kassett: Umeå Rocks, hösten–81. (Brute Force Records B F cass 01): Bröderna Ond (version 2).
Övriga inspelningar:
Demos: Demosession Ålidhemsskolan, Umeå 30/11-80 Plagiat (version 1), Så rädd, Bröderna Ond (version 1)/Blod i skägget. Tekniker: Johan Nordlander.
Demosession Ålidhemsskolan, Umeå jan-81 Zombielandet (version 1), Jag e en ateist, Lås din dörr. Tekniker: Johan Nordlander.
Portasession replokal 30/8-81 Zombielandet (version 2), Askungen (version 2), Plagiat (version 2), Bröderna Ond (version 2), Moustache revolution (version 1 & 2), Mörkrets furste, Bergakungens sal, Maskinrummet, Ute på gatan. Tekniker: egenrattade.
Live: debut på ungdomsgården Ropstugan, Holmsund 18/4-80. Totalt 18 gig. Sista på Ålidhemsgården, Umeå 19/9-81.
Vi repade i tur och ordning på Centralskolan, i ett kallhål på Lillsjövägen uthyrt till ockerpris av en man vi döpte till ”Farbror Dum” och på Kulturföreningens kåk på Centralgatan.
Radio: Närapå. Live Östra Gymnasiet, Umeå, 22/8-81 på någon fredsgala(?). Vi hade manipulerat för att få en sen speltid som mer ”top of the bill”. Nesligt nog monterade Radio Västerbotten ned mickarna mitt under vår show…
Ladda hem MP3:a: Singeln plus Bröderna ond från Umeå Rocks Vol 1 – HÄR!
Sundsvall – Västernorrland 1979-1981
Medlemmar:
Ulf ”Sankan” Sandquist: Trummor
Leif Andrée: Trummor
Anders ”Fimpen” Hammarström: Sång
Roffe Iggström: Bas
Bo-Göran ”Bojan” Andersson: Gitarr
Göran Astner: Gitarr
Historik:
Efter en dispyt i samband med en av Pizzoars tidiga konserter under sommaren 1979 fick trummisen Ulf ”Sankan” Sandquist sparken. Den då 13-årige sångaren Anders ”Fimpen” Hammarström, som hotats med silkessnöret av Ulf, fick tröst av nära tio år äldre kompisen Leif Andrée som lovade att lära sig spela trummor för att fylla den vakanta platsen. Ulf, som några månader tidigare sparkats ur embryot till Förbjudna Ljud, gick vidare till Vacuum och spelade långt senare med Televisions Richard Lloyd samt har även producerat bland annat Thåström.
Pizzoars musikkaliska motor bestod av grundarna Bo-Göran ”Bojan” Andersson på gitarr och Roffe Iggström på bas, och bandet präglades genom hela sin livstid av att de med ren charm tog igen vad man saknade i teknik.
Efter att EP:n ”Pizzpop” givits ut blev gitarristen Göran Astner bandets femte medlem och de kom att bli något av favoriter bland stora delar av Sundsvallspubliken och gjorde under 1980 även några spelningar utanför staden. En höjdpunkt var på Sprängkullen i Göteborg några timmar innan The Clash spelade på Scandinavium, dit Pizzoars medlemmar skyndade efter att ha rivit av sitt set. Väl där slängde Leif upp ett exemplar av Pizzoars EP på scenen och som togs emot av Joe Strummer. Vad Joe förmodligen aldrig fick reda på var att en av låtarna ”Guds barn”, kom att bli fälld i Radionämnden sedan den spelats i programmet ”Ny Våg”.
I januari 1981 gick bandet in i studion för att spela in sin andra EP, men blev hemskickade av studioteknikerna med rådet att repa in låtarna bättre. Pizzoar valde istället att upplösa bandet.
Bo-Göran och Leif startade Pershing II som han ge ut en singel, dock efter att Leif slutat i bandet och tagit de första stegen på sin skådespelarkarriär. Anders satte sig bakom trummorna i första upplagan av Picnic Boys och flyttade senare till Stockholm där han blev gitarrist i Persident Gas, medan Göran i sin tur hoppade på det kortlivade projektet Divina Comedia.
Låtar: Ångest, Guds Barn, År 3000, Lämnad för att dö, Vapen har makt, Veckopressen
Diskografi:
EP: År 3000 – Veckopressen – Guds Barn – Visa lite känslor (Massproduktion MASS Z-05 -80)
Samling CD: Vägra raggarna benzin Vol 1: Guds barn (Massproduktion – Birdnest MassCD 75 -98)
Samling CD: Punksvall: År 3000 – Veckopressen – Guds Barn – Visa lite känslor (Massproduktion MASS -03 )
Samling DVD: Punksvall – live:
DVD: Pizzoar live
Massmedia 1
Det var en gång och den var sandad ha.ha.ha.
Det var en gång en grupp som for till Göteborg för att spela på Sprängkullen. Gruppen hette Pizzoar.
I gengäld i att några av Sprängkullens band fick komma hit och spela, åkte nu några Sundsvellsgrupper ner dit.
Grupperna Bastard, Houserockers, Pizzoar och Dennis Larssons Kvartett delade bussen och stamningen var bra.
Lite fakta om Pizzoar: De började spela ihop för ett år sedan med uppsättningen Bojan på bas och Sankan på trummor som nu är kickad. Nu sitter Leif André bakom trummorna.
Och en ny gitarrist har de skaffat , Göran. Musikstilen är punk och svenska texter på alla egna låtar. Pizzoar har haft ett femtal spelningar i Sundsvall, en i Östersund och nu den här i Göteborg. De har gjort en EP ”Pizzpop” inspelad på Proffsljud i Sundsvall. De har också vissa planer på en ny skiva enligt Göran och Fimpen. På ”Pizzpop” finns låtarna År 3000, Guds Barn, Veckopress och Visa lite känslor.
Nu till konserten.
En liten skara publik stod vid scenen och inväntade Pizzoar. Eftersom CLASH var i stan samma kväll så kom det inte så mycket folk, men jag kunde i all fall räkna till åtta betalande. När dom körde igång med låten Ångest började alla skratta år Göran som hade strulat bort gitarrsladden.
Grupperna Bastard, Houserockers, Pizzoar och Dennis Larssons Kvartett delade bussen och stämningen var bra.
Lite fakta om Pizzoar: De började spela ihop för ett år sedan med uppsättningen Bojan på bas och Sankan på trummor som nu är kickad. Nu sitter Leif André bakom trummorna.
Och en ny gitarrist har de skaffat, Göran. Musikstilen är punk och svenska texter på alla egna låtar. Pizzoar har haft ett femtal spelningar i Sundsvall, en i Östersund och nu den här i Göteborg. De har gjort en EP ”Pizzpop” inspelad på Proffsljud i Sundsvall. De har också vissa planer på en ny skiva enligt Göran och Fimpen. På ”Pizzpop” finns låtarna År 3000, Guds Barn, Veckopress och Visa lite känslor.
Nu till konserten.
En liten skara publik stod vid scenen och inväntade Pizzoar. Eftersom CLASH var i stan samma kväll så kom det inte så mycket folk, men jag kunde i all fall räkna till åtta betalande. När dom körde igång med låten Ångest började alla skratta år Göran som hade strulat bort gitarrsladden.
Massmedia 1
ZEROX Nr 1
Pizzoar är ett band från Sundsvall.
Pizzoar gjorde för några månader sen en EP som heter År 3000. Sättningen har inte varit likadan från början. Trummisar har kommit och gått en sångare har bytts och en ny gitarrist har kommit (krångligt?). Så här är sättningen nu. Andree 21 trummor, Bojan 16 gitarr, Fimpen 15 sång, Göran 15 gitarr och Roffe 17 bas. Pizzoar började spela för dom hade så mycket de villa få ut. Dom började spela för ungefär ett år sedan i maj juni ungefär. Namnet kom Fimpen och Bojan på.
– Det retar många eftersom det är typiskt punkigt.
Ekonomi?
– Jag (Bojan) fick min gitarr i julklapp sen fick man jobba ihop resten. Mikrofoner har vi inga men sånt brukar vi låna av andra band.
Har nån i bandet spelat i nåt annat band?
– Göran vår nya gitarrist har spelat i ett band som heter Skrumplever.
Deras första spelning hade dom i Bosvedjan, men det gick åt helvete. Låttitlar förutom dom på EP:n är bla Ångest, Lämnad för att dö och Vapen har makt
– Vi spelar alla låtar vi har när vi spelar ute, det brukar bli omkring 15 stycken.
– Våra texter handlar om det man upplever i vardagen, det man ser omkring sej själv, säger Bojan som skriver nästan alla texter.
– Spelningar har varit mest i stan på ställen som Musikforum och Torkhold.
– Men vi har också varit i Göteborg och Östersund och spelat.
– Musikforum är nog det roligaste stället att spela på ”det är så litet och hemtrevligt”.
Influenser?
– Crass, SLF, Adam and the ants, KSMB är suveräna, Ebba börjar tappa stilen och Grisen Skriker var jävligt bra !
Vad finns det fr band just nu i Sundsvall?
– Brända Barn, Vacuum, Aif, Pizzoar, Rasta Hunden, Noni Pinta, Die Stinct, Albino Brothers, Förbjudna Ljud, Maassmedia och några band
som jag inte kan namnet på.
Hur många ex tryckte ni upp EP:n i?
– Vi tryckte upp våran EP i 500 ex, den är väl bra men jag börjar tröttna på den nu. Vi ska kanske göra en singel till hösten, men det är inte riktigt säkert än.
– Vi fortsätter så länge vi tycker det är roligt att spela
ZEROX Nr 1 – Text Anders och Böna Foto: Bojan