Bad Boys Co
Södermanland – Eskilstuna 1982-1985
Medlemmar:
Robin Kämpe: Sång
Anders ”Lillen” Hedlund: Trummor
Jarmo Vitikainen: Bas
Kent ”Knut” Edin: Gitarr
Jeanette ”Nenne” Wieck: Bas
Efter att Skitskägg hade splittrats klev bandets trummis Robin Kämpe upp från trumpallen och bildade Bad Boys Co i slutet av 1982. Robin tog hand om sången medan Kent ”Knut” Edin från Pepperoni and the Puztas trakterade gitarren. Rytmsektionen bestod av de två barndomsvännerna Anders ”Lillen” Hedlund på trummor och Jarmo Vitikainen på Bas båda från Lagersberg/Råberstorp, en plats som fostrat många punkare.
Bad Boys Co blev också ett inslag i dokumentärfilmen ”Fristadens Barn” där ett filmteam följde ungdomar i Eskilstuna under två års tid. Bandets medverkan i filmen medförde också att Heikki Pohjolainen bad dem göra en signaturlåt till en lokalproducerad radioteater för Radio Sörmland. Låten ”Vem fan bryr sig” var också den enda låt man skrev med svensk text. Dessutom spelade Radio Sörmland in den och bandets övriga låtar live, vilket också var det enda tillfället då Bad Boys Co fastnade på band. Då hade redan Lillen slutat i bandet och ersatts av Jeanette ‘Nenne’ Wieck på bas och Jarmo tagit plats som bandets trumslagare.
Om nu inte Bad Boys Co hängde i skivstudion så var man desto flitigare som liveakt. Man spelade tillsammans med lokala band och med andra svenska band så som Asta Kask och Zyntslakt. Och när brittiska Disorder besökte Eskilstuna var Bad Boys Co förband.
Men så tog det slut. Killarna hade fått flickvänner och ville hellre hångla med dem än spela tillsammans. Robin gjorde ett sista försök med TCK innan han 1985 fick barn och blev familjeförsörjare.
Bandets enda svenska låt blev också utgiven när Undefined Sounds/Pippaluckbolaget 2009 sammanfattade Eskilstunapunken med samlingsplattan ”Vi äro huliganer”
Diskografi:
CD: Samling: Vi äro huliganer: Vem fan bryr sig (Undefined SoundsPippaluckbolaget USP30905)
Skitskägg
Södermanland – Eskilstuna 1980-1982
Medlemmar:
Hans ”Hagge” Ringvall: Sång
Kjell Karlsson: Bas (Avliden)
Robin Kämpe: Trummor
Tom Linnakalio: Gitarr
Historik:
Något som präglade tidig svensk punk var att man började spela i band redan innan man lämnat högstadiet. Ett av de mest kända exemplen är Stockholmsbandet Trams som medverkade både på platta och på TV. Även Eskilstuna hade unga, knappt tonåriga punkare som ville bilda band.
Robin Kämpe och Tom Linnakalio gick i sjuan, ”Hagge” och Kjell Karlsson i åttan, alla var punkare, klart som fan att det blev ”ljuv musik”.
– Ja, vi bestämde att vi skulle göra som alla andra på den här tiden och bilda ett punkband. Men vi ville starta ett riktigt punkband där ingen kunde något. Förklarar Robin.
Jag hade haft ett band där jag spelade bas som hette K-penis. Så därför fick jag det ärofulla uppdraget att spela trummor för det kunde jag verkligen inte. Kjell fick spela bas då han var tondöv, dessutom tog det också lite tid innan han lyckades få fram den där basen. Tom fick spela gura eftersom han kunde typ två ackord, hjälpligt. Och så var det då Hagge…ja, han hade nog inte tänkt på att man kanske borde öppna munnen när man ska sjunga.
Den osannolika kvartetten lyckades hitta en replokal på Balsta i ett gammalt mentalsjukhus där de kunde väsnas och försöka bemästra sina intrument, förutom Kjell som fortfarande inte hade någon bas. Men efter ett idogt traglande fick man ihop tre låtar, bland annat ”hiten” ”Mormors sommarstuga” och fick i samma veva erbjudande att spela på ett lastbilsflak i höghusområdet Årby med det aningen mer rutinerade punkbandet WC.
Robin: – Ja, vafan dom kunde ju spela. Vi körde våra tre låtar baslöst och tyckte det gick skitbra!
Efter debutgiget hyrde Kjell en bas och bandets repertoar utökades.
Robin: -”Hagge” skrev konstiga låtar som han sjöng dåligt. Helt perfekt!
Dessutom pratades det en del om bandet vilket gjorde att man snart sina egna fans – Skitskägg army family.
Efter en helkväll i Västerås där man kollat in T.S.T fick bandet veta att man antagits till Rock-SMs deltvävling som skulle hållas på Parken Zoo i Eskilstuna.
Robin: – Det var 1200 i publiken och alla band skulle spela 15 minuter var. Vi gick in brände av hela vårt set på nio låtar. Spottet flög och alla dansade. Så vi bara körde på, sket i att vi bara hade femton minuter, till slut stängde man av strömmen för oss. Vi kom tvåa i deltävlingen och där tog det stopp. Så småningom vann ju Europe hela tävlingen. Vilket var skitbra för vi ville inte bli ett sånt band. Vi skulle aldrig spela in någon musik då vi var anarkister och inte ville vara kommersiella!
Efter spelningen för Rock-SM ändrades laguppställningen och man gjorde några spelningar i Eskilstuna bland annat ett gig som WCs Jörgen Bröms minns:
– Jag tror det var när vi spelade på Folkets Hus som den s.k ”basincidenten” inträffade. Jag hade en riktig skräpbas som Kjell brukade låna. Jag spelade med den i förbandet Pepperoni and the Puztas. Halsen typ lossnade under giget och jag lackade ur och slog sönder den. Kjell blev helt galen. Tror det hela slutade med att jag låste in mig på toaletten i logen en trappa ner medan Kjell bultade på dörren och ville ha ett mycket allvarligt samtal.
Dessvärre kom droger in i bilden vilket gjorde att glädjen och kamratskapen försvann. Skitskägg upplöstes. Robin bildade råpunkiga Bad Boys Co där han blev sångare.
Men för oss som nu inte var med på plats och fick uppleva Skitskägg på scen sammanfattar Jörgen Bröms det hela:
De var ju inga virtuoser direkt. Men jag tyckte nog alltid att det fanns humor, hjärta och aggression nog för att övervinna det. Kanske låter konstigt, men oseriositeten skapade ett närmast seriöst anslag. Lite som att se en Yoko Ono-installation och undra om hon är allvarlig eller bara driver med betraktaren. Kanske delvis en efterhandskonstruktion, men om jag skulle beskriva den känsla jag hade för bandet då med den terminologi och erfarenhet jag har idag så kommer det nog närmast sanningen.
Urin / Steril
Södermanland – Eskilstuna 1979-1980
Medlemmar:
Jörgen Bröms: Sång, gitarr
Staffan Andersson: Trummor
Mats ”Lillis” Andersson: Bas
Roland Andersson: Gitarr
Historik:
What happens in Kjula stays in Kjula.
Ja, så ligger det definitivt till vad det gäller bandet Urin.
Om inte minnet sviker så var det när vi gick i åttonde klass på Djurgårdsskolan som vi bestämde oss för att samlas i trummisen Staffan Anderssons källare för att utöva en slags musikalisk verksamhet.
Året borde alltså ha varit 1979.
Den habila orkestern som efter mycket moget övervägande döpte sig till Urin bestod av Jörgen Bröms på usel sång i skitdålig mikrofon, Staffan Andersson, trummor, Mats ”Lillis” Andersson på en gammal Höfner-bas i Paul McCartney-stil som han lurat av någon farbror för 400 spänn och Roland Andersson – en genuin gitarrvirtuos – på, ja precis, gitarr.
Repertoaren bestod nästan uteslutande av Ramones-låtar och någon Bitch Boys-låt.
det närmaste bandet kom en spelning var när några av klasskompisarna vågade sig ner i källaren när vi repade.
Bandet klingade sedan av en aning, men tog ny fart under nytt namn – Steril – när även Jörgen införskaffade en gitarr. Nu började man skriva egna låtar, men kom fortfarande aldrig upp från de djupa källarvalven i Kjula.
Jörgen lämnade sedan Steril för att sedermera spela sitt dåvarande huvudinstrument trummor i Balsta-bandet Rebell en kort period innan han tog med sig trumpicket- och packet och flyttade in i WC:s lokal i Balsta.
Resten får väl anses vara lokal punkhistorik i Eskilstuna.
Berättat av Jörgen Bröms.
Frenchette
Södermanland – Eskilstuna 1978-1988 (Foto: Lasse Johansson)
Medlemmar:
Per-Anders ”Perrié” Svedhagen (nu Ekström): Sång, gitarr
Kjell ”Kjelle Boy” Carlsson: Gitarr
Lasse Johansson: Bas
Håkan ”Håkan Arsel” Carlsson: Trummor
Historik:
Det var 1978 som fyra högstadiegrabbar började repa i en gammal kvarn. De kallade sig inledningsvis för Arne Kvarn, och det namnet sprayades på många husväggar hemma i Eskilstuna av några fortfarande okända fans.
Sex Pistols, The Clash, Ebba Grön och kanske framförallt New York Dolls var de stora inspirationskällorna.
När de efter två år bestämde sig för att byta namn valde de en låttitel på Dolls-sångaren David Johansens första soloplatta. Basisten Lasse Johansson snodde till och med Davids efternamn Johansen. Sångaren/gitarristen Per-Anders Svedhagen (numera Ekström) gick under namnet Perrié, gitarristen Kjell Carlsson blev Kjelle Boy och trummisen Håkan Carlsson ville av någon anledning heta Håkan Arsel.
Via kompisarna i Date-X kom de i kontakt med Billy Madden på Adventure Records. Han producerade bandets första singel ”Popstjärnor på flykt”, men passade på att göra bandets punk snällare än vad den egentligen var. Singeln blev totalsågad i Schlager, men det kunde de ta eftersom de blev något av just popstjärnor i Eskilstuna med omnejd.
1984 gick de över till att sjunga på engelska. Hur det lät kunde höras på singeln ”Never been in Texas (anyhow)” som kom sex år efter debuten. Den distribuerades av EMI, sålde tvåtusen ex och spelades ett flertal gånger i radioprogrammet Metropol. Då ställde Kjells flickvän ultimatum. Han valde flickvännen, och eftersom bandet var så sammansvetsat efter tio år och över hundra spelningar tillsammans funderade det övriga aldrig på att fortsätta. Ironiskt nog är Kjell den som spelat mest av de fyra efter splittringen, exempelvis med Playmates, Slapping Suspender och Björn Skifs.
Från boken Ny Våg.
Diskografi:
Singel: Popstärnor på flykt: Jimmy boy – Nära (Future Firsts ELD2 -81)
Singel: Never been in Texas (anyhow) – Whole wide world (Lennart Records BK 1 -87)
CD: Greatests Shits (Undefined Sounds – USP31013 -10)
CD: Samling: Vi äro huliganer: Christine (Undefined Sounds – USP30905 -09)
TT Task
Södermanland – Eskilstuna 1982-1992
Medlemmar:
Jocke Hammar: Bas, sång
Thomas ”Kytis” Kytömäki: Trummor, sång
Johan Liljegren: Gitarr, sång
Svante Hyborg: Gitarr
Micke ”Makkara” Sjöstrand: Gitarr (Avliden)
Jonny Larsson: Bas
Historik:
TT-Task var ett band som startade 1982-1983 nångång… efter en våldsam framfart… Johan försökte på moped köra ifrån två vildar på tandemcykel (Jocke och Kytis). De två skulle starta ett punkband och sökte medlemmar och fick av en slump se en nit och säkerhetsnålsbeklädd typ på en moped så de cyklade ifatt den ganska så trimmade mopeden. Dagen efter det så smiddes planer om bandet och deras kommande musik och stil.
Sättningen var då: Jocke Hammar – bas & sång, Johan Liljegren – gitarr & sång, Thomas ”Kytis” Kytömäki – trummor, Svante Hyborg – gitarr.
Första spelningen var på Årbys fritidsgård dagen innan julafton 1983 och vart en minnesvärd spelning. Vi lånade utrustning av Hammar Musik och lovade honom att vi skulle betala hyra för grejorna när vi fick gaget, men det söp vi upp..*hehe*.. Arrangörerna sa att om det dansas så skulle de stänga av strömmen, jag tror de stängde av den tre eller fyra gånger innan de gav upp.
Grunden och grundarna av bandet, Jocke, Kytis och Johan höll ihop enda tills 1987 tror jag det var. Då hoppade Jocke av och gav sig in i ännu snabbare musik, (trodde inte det gick att hitta snabbare musik än TT-Task… men, men…). Iallafall så föll då tankarna på ett fan som vi visste gillade det vi höll på med och jag (Johan) och Kytis ringde upp Jonny Larsson som för tillfället basade i ett annat punkband i stan. Från den dagen tills bandet lades ner i februari 1992 så var det vi tre som höll låda och plågade världen med vår punkrock/Hardcore. Under den tiden släpptes också ett par samlingsskivor som TT-Task medverkade på och TT-Task själva släppte 2 EP-skivor och ett gäng kassetter.
Under hela den här tiden så gjordes många spelningar runt hela Sverige, Norge och Finland. Fast på hemmaplan, alltså i Eskilstuna så gjordes det inte så många spelningar efter att vi gjorde oss osams med nån på Rock Ernie och den personen lyckades få alla andra konsertarrangörer att rata bandet. Men vadå, ingen blir ju profet i sin egen hemstad. :o)
Sen en sak till…. det finns säkert mer historia om bandet, men det får de som kommer ihåg lägga till….
Över & Ut /Johan Liljegren (numera medlem i punkrockbandet S.L.Y http://www.sly.nu)
Diskografi:
Kassett: (Tapes With Danger -84)
Kassett: Massmord (Tapes With Danger -85)
Kassett: Liev & Demo (1986)
Kassett: Varför luktar det skit? (1987)
Kassett: 9:e (Delirium Tremens – D.T 009 -88)
EP: Ett fritt land – Avfall – Falsk kult – Suicide (Musikverkstan – ÄGGCORE 001 -88)
EP: Please Let It Be No War – Stora män – Skyll ifrån dig – War 4 – Mitt liv – Society – Så jävla sjukt (Musikverkstan – IQ 002 -89)
Samling: Kassett:Delirium Tremens 5: Kärnvapenfeber – Get out of here – Blowed again (Delirium Tremens – NR.5 D.T.005 -)
Samling: Kassett: Delirium Tremens 10: I dont like – Guds bästa präst – Fosterkland (Delirium Tremens – DT 010 -88)
Samling: LP: Really fast 5: gaslekage – Drugs (Really Fast 12 -90)
Samling: CD: Guds bästa präst (Delirium Tremens – DT031 -03)
Samling: CD: Killed By Tapes – Vol. 2 (Killed By Tapes – Vol. 2 -17)
Samling: Kassett: Religion skapar krig: 80-talsts barn – Arbetsvägran – Son of a bitch (Negative Tapes – 001 -)
Samling: Kassett: Warning!: Dax att vakna – Blå hoj – War part 3 (TT Tape’s – 001 -)
Samling: Kassett: Strul Tapes 1: Kärnvapenfeber – 1995 – Korsfäst Jesus (Strul Tapes – 001 -)
Trick
Södermanland – Eskilstuna 1979-1981
Medlemmar:
Tom Holmlund: Sång
Jojje (George) Németh: Gitarr
Micke Bergkvist: Trummor
Ulf Ljungstedt: Gitarr
Jerker Persson: Bas
Historik:
Eskilstunas mesta popfenomen före Kent var Memento Mori. Vid mitten av 1980-talet seglade detta alternativmusikens flaggskepp fram på ett hav av kritikerrosor. Få av bandets svartklädda fans hade någon anledning att reflektera över var deras post-punkhjältar ursprungligen hade kastat loss.
Memento Moris embryo var nämligen varken om- eller uppskrivet. Punkgruppen Trick – eller Tom Trick som den kallades innan ett annat band med samma namn hotfullt började vifta med en stämningsansökan – må ha varit en parentes i svensk nya vågen-historia. Men under ett par år vallfärdade punkpubliken i Eskilstuna med omnejd till de platser där Trick kopplade in sina förstärkare.
Bandet bildades vid årsskiftet 1979-1980 ur en annan punkgrupp, Råttgift. Tricks sångare Tom Holmlund hade lirat bas i Allan Ladds och började spela i Råttgift som en reaktion mot att Ladds tappade punktråden. När Råttgift splittrades tog Holmlund med sig gitarristen Jojje (George) Németh och trummisen Micke Bergkvist. Trion utökades med Ulf Ljungstedt, gitarr, och Jerker Persson på bas.
Trick gjorde omkring 35 lokala spelningar och kammade därtill hem segern i en rocktävling. Priset var en gratis demoinspelning i en Stockholmsstudio. Kvintetten lyckades inte få någon egen skiva till stånd, men medverkade med ett par solida riffpunklåtar när hemortens första skivbolag Pippaluckbolaget 1981 gav ut samlingsplattan “Aktiv PR”
Senare samma år lämnade Bergkvist bandet och ersattes av Johan Mörén. Medlemsbytet markerade Dorjan på gruppens musikaliska utveckling och Trick omvandlades till Memento Mori.
Diskografi:
LP: Samling: Aktiv PR. Mörkrädd – Tuffa grabbar (Pippaluckbolaget – PLP 1 -81)
CD: Samling: Vi äro alla huliganer: Barn av stål (Undefined Sounds - USP30905 -09)
]]>
Minx
Södermanland – Eskilstuna 1981-1987 (Foto: Tom Holmlund)
Medlemmar:
Michael Heldrin: Sång
Mikael Lindberg: Gitarr
Hannu Kiviaho: Gitarr
Heikki Kiviaho: Bas
Christer Heldring: Trummor
Historik:
Minx bildades 1979, men då under namnet SS Dase. Musiken var traditionell punkrock med Sex Pistols och The Clash som främsta inspirationskällor. Namnet SS Dase togs från ett klotter som var sprayat på en tegelvägg hemma i Eskilstuna. Senare har det framkommit att det var den numera riksbekante Fredrik Lindström som låg bakom klottret, och betydelsen var ”Stefan sells dase” Stefan var en kompis till Fredrik. Den huvudsakliga sättningen i bandet var Michael Heldring (sång), Mikael Lindberg (gitarr), Hannu Kiviaho (gitarr), Heikki Kiviaho (bas) samt Christer Heldring (trummor).
Samma år som första singeln kom, 1981, bytte gruppen namn. Medlemmarna hade tittat på tvserien ”Berlin Alexanderplatz” och såg i sluttexterna att en av skådespelarna hette Dieter Minx, så Minx fick det bli. Vid det laget hade de musikaliskt glidit över åt pop-punk, inspirerade av bland andra Buzzcocks. Singeln ”Övergivna tårar” gavs ut på skivbolaget Image Records men bekostades till största delen av medlemmarna själva.
Någon gång i början av 1980-talet var Minx förband till Ebba Grön under en spelning i Eskilstuna, vilket var en stor upplevelse för medlemmarna som då fortfarande bara var i fjortonårsåldern. 1983 var de förband till Hanoi Rocks, också det i Eskilstuna. När medlemmarna i Hanoi Rocks kom ut ur turnébussen hälsade Hannu och Heikki dem välkomna på finska. Rockstjärnorna svarade då, med kraftig finsk brytning, ”Speak English, we don’t understand”.
Andra singeln ”It’s reality” kom ut 1984. Utgivningen var förstapriset i en rocktävling på Parken Zoo som bandet vunnit året före. Då var musiken inte så mycket punk längre, utan influenserna kom från band som The Alarm och D.A.D.
Minx slutade spela ihop 1987. Heikki har fortsatt med musiken och har varit fast medlem i Whale och Sator, samt turnerat med bland andra Robyn, Titiyo och Thåström. Hannu var parallellt även med i Memento Mori.
Diskografi:
Singel: Övergivna tårar – Racing (Image ISB 2 -81)
Singel: It’s reality – Wasting our time -.. All the pain drove me insane (Drogfri! 1984-01)
Linje Lusta
Södermanland – Eskilstuna 1980-1983 (Foto: Lasse Larsson)
Medlemmar:
Maths Anväg: Gitarr
Magnus Jansson: Trummor
Anders Fågelström: Bas
Björn Sjöqvist: Sång, gitarr
Historik:
Det punkband gitarristen Maths Anväg spelade med i slutet av 70-talet hette Karies. I bandet ingick dessutom flera medlemmar som senare bildade Memento Mori. I replokalen bredvid repade ett annat band där basisten Anders Fågelström var med, Maths och Anders bestämde sig 1980 för att lämna sina band och istället starta Linje Lusta tillsammans med sångaren/gitarristen Björn Sjöqvist och trummisen Magnus Jansson. I början var det poppunk á la 999 som gällde, men med tiden utvecklades bandet till att bli ”Eskilstunas Simple Minds”.
Våren 1982 vann de en rockbandstävling och fick spela in singeln ”Se på mej”. Den släpptes på hösten samma år, ungefär samtidigt som de medverkade med låtarna ”Natt utan lust” och “Svart på vitt” på samlingen ”Bara skräp…?”.
Singeln fick ett bra mottagande på hemmaplan och sålde nära tusen exemplar. Många och roliga spelningar följde i kölvattnet av skivan. Fram till splittringen 1983 gjorde de totalt mer än hundra konserter, bland annat på Engelen i Stockholm och i Eskilstuna Folkets park ihop med X-Models. Mest minnesvärd var dock den Katrineholmsspelning som direktsändes i Radio Sörmland 1983. Det var för övrigt då den tillfällige medlemmen Robert Bush störde inspelningen genom att placera en radio bredvid sig för att verkligen få höra hur de lät live.
Ur boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Se på mej – Faller (Drogfri POP 5-4 -82)
LP: Samling: Bara skräp…?: Natt utan lust – Svart på vitt (Scenstudion SCEN PL 8206 -82)
CD: Samling; Vi äro huliganer: Dom svaga (Undefined Sounds - USP30905 -09)
Allan Ladds
Södermanland – Eskilstuna 1977-1983
Medlemmar:
Anders Bergström: Sång och gitarr
Thomas Bergström: Sång, gitarr, piano
Tom Holmlund: Bas
Jan-Olov Johansson: Bas
Mats Larsson: Trummor
Jörgen Larsson: Trummor
Hannu Kiviaho: Trummor
Stefan Wistrand: Saxofon
Historik:
Alla som var med när punken kom till Eskilstuna tjatar fortfarande om att S.S. Dase var bäst i stan. Men det var grabbarna i Allan Ladds som var först. Bandet bildades i början av 1977 av Anders Bergström, sång och gitarr, och Thomas Bergström, sång, gitarr och senare även piano. Bröderna ville spela r’n’b-covers. Det ville inte Tom Holmlund, den basist/sångare som gruppens trummis Mats Larsson rekommenderade. Holmlund ville spela punk. Han lät snurra ett par nya plattor för att visa vad han snackade om. Några Ramones-låtar senare hade de andra tänt på samma cylinder.
På hösten stod bandet för första gången öga mot öga med hemmapubliken. Alan Ladd, den pomaderade Hollywoodtuffingen, skulle väl ha vänt sig i graven redan vid första riffet. Men de som kommit för att lyssna blev hänförda; publiken föll pladask och för Allan Ladds och dess nye trummis, lokale rockveteranen Jörgen Larsson, blev hela det följande året en enda lång succé. Så småningom fick bandet gigs också utanför Eskilstuna, och spelade bland annat skjortan av publiken på Oasen i Rågsved.
I slutet av 1978 erbjöds gruppen, som med frijazzsaxofonisten Stefan Wistrand då utökats till en kvintett, inspelningstid i Radio Sörmlands studio. Ett år senare skivdebuterade bandet med singeln ”13 år” utgiven på egen etikett. Trots gör-det-själv-andan var det uppenbart att bandet vid det laget hade börjat tappa punktråden. Det fick Holmlund att vid sidan av börja spela i ett mer ortodoxt punkband, Råttgift, innan han i början av 1980 helt lämnade Allan Ladds för att satsa på Trick. Han ersattes av Jan-Olov Johansson.
Bandet släppte ytterligare två sjutummare (”1981” och ”Manipulera”) och medverkade på samlingen ”Aktiv PR”, men den fortsatta musikaliska utvecklingen mot ett alltmer jazzigt sound erade svårligen på dem som 1977-1978 hade klättrat på väggarna.
Sommaren 1982 lämnade Larsson gruppen och ersattes av Hannu Kiviaho från Minx. Med honom bakom trummorna gjorde Allan Ladds under våren 1983 en handfull lokala spelningar utan att väcka något större publikintresse. Kanske var det på Musikcaféet som Eskilstunas första punkgrupp till she dog. Dit hade Allan Ladds 1979 ensamma dragit 400 personer. Fyra år senare bestod publiken av mindre än 40 personer.
Bröderna Bergström tog konsekvensen av att tiden var ute och ägnade i stället sina skaparkrafter åt musikgruppen Pablo Pablo. Kiviaho och Wistrand dök senare upp i Tom Holmlunds grupp Memento Mori.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: 13 år – Nattgatan (Allan Ladds AL-1S –79)
Singel: 198 1- Du – 1981 (Pippaluckbolaget PLS 2 -81)
Singel: Manipulera – Så feg (Pippaluckbolaget PLS 4 -81)
LP: Samling: Aktiv PR: Den gamla goda tiden (Pippaluckbolaget PLPI -81)
CD: Samling: Vi äro huliganer: Du (Undefined Sounds – USP30905 -09)
CD: 1977-1983 Ingenstans – Ingenting (Undefined Sounds – USP31008 -09)
Från Tunasidan:
Anders Bergström berättar: ”Eskilstunas första punkband bildades vintern 1977 som ett R&B-band. Tidiga Stones och Animalslåtar var tänkta att stå på repertoaren. Vi hade en bra replokal i Mesta. En trummis; Mats Larsson. Två gitarrister; Min bror Thomas och jag. Men vi hade ingen basist. Mats föreslog att vi skulle fråga Tom Holmlund. Den tråkmånsen, sa jag. Det måste ha varit 1900-talets största missbedömning av en person. Jag kom snabbt på att Tom Holmlund var, och är, ALLT utom tråkig.
-Grabbar, det här är väl inget vidare att spela, sa Tom redan på första repet. Jag vill lira Punk.
Eftersom detta utspelade sig i mitten av April 77, så visste vi andra inte vad han pratade om. Så det var bara att följa med hem till Tom och lyssna igenom alla punkplattorna som fanns i hans ägo. Det var inte så många. Men de gjorde ett starkt intryck. Blitzkrieg Bop med Ramones fick oss att tjuta av glädje. Beslutet var taget. Vi ska spela punk. Så av med håret och riv sönder kläderna.
Den första spelningen, 9;e september 77 Unga Örnar i Råbergstorp, var helt sanslös. De som bodde högst upp i hyreshuset (3;e våningen) försökte lyssna på TVn. Men trots att de drog på maxvolym så hörde de bara oss. Det vart helt enkelt dundersucce och under hösten så blev det några spelningar på diverse gårdar. På Fröslundagården kom Jörgen Larsson fram till oss och föreslog att man kan dela upp spelningen i två set. Att det var lite jobbigt att höra 40 låtar på raken.
Jörgen Larsson ja. Hur han kom med kommer jag inte riktigt ihåg. Vi var inte riktigt nöjda med Mats på trummor. Och helt plötsligt så satt Jörgen där bakom trummorna och domderade. Det var omtumlande och mycket lärorikt med en gammal rockräv i bandet.
Första spelningen med Jörgen var på ett Musikforum-arr. 28:e April 1978. Succe så klart. Precis som resten av 1978. Stefan Wistrand dök upp när vi spelade in för Radio Sörmland, och blev kvar i bandet ”till the bitter end”. Redan 1979 var det svårt att kalla oss för ett punkband. Tom tyckte absolut att vi var för lite punk och lämnade oss 1980. Han ersattes av Janne Jump.
Tre singlar och spelningar från Falkenberg i söder till Hudiksvall i norr hann vi med. Förutom E-tuna var det mest Stockholmstrakten som fick höra oss. Oasen i Rågsved besökte vi flera gånger. När Jörgens engagemang inom nykterhetsrörelsen tog alltmer tid så enades vi om att gå skilda vägar. Så sommaren 1982 tog Hannu Kiviaho plats bakom trummorna.
Den sista konstellationen av Ladds var djävligt bra. Vi var tunga, samspelta och faktiskt lite jazziga!!! Men det var det inte många som fick upptäcka. Efter cirka fem spelningar, under våren 1983, så la vi ner för gått. Både Hannus och Stefans tid gick alltmer åt till Memento Mori.
Dessutom så hoppade Anders Sandå in på ett antal spelningar när Jörgens andra plikter kallade.
Allan Ladds 5 bästa spelningar;
1. Borgen, Skogstorp. Första spelningen där, våren 78, var helt sanslös. Publiken var i extas och klättrade på väggarna och Jörgen sa att HAN inte varit med om något liknande.(Och han har varit med om mycket)
2. Musikcafet. Oxå det första spelningen där.(Feb 79) Nästan 400 pers bara för att se oss. Så djävla proffsigt genomfört. Huvva
3. Oasen. Rågsved. Förtsa spelningen där.(våren 80) Vi rockade skiten av Ståkkholmarna. Vi var nervösa, vilket var väldigt ovanligt för oss.
4. Hudiksvall.Vintern 81. Joggingafton!!! på en svartklubb. Raggarna satt i ett hörn och kallade oss för fornminnen. Klubbägaren tyckte att vi hade varit så bra att han höjde gaget rejält. Han visste väl inte då hur många öl vi hade stulit.
5. Musikcafet. Sista spelningen där.(Våren 83) Nästan 40 pers och ingen kom för att lyssna på oss. Men vi var bra, mycket bra.”
]]>
Kontaktlim
Södermanland – Eskilstuna 1978-1982
Medlemmar:
Holger ”Koster” Karlsson: Sång
Tony Andersson: Sång
Stefan ”Nybbe” Nyberg: Gitarr
Anders Larsson: Bas
Kenneth ”Kennenoon” Sarimaa: Trummor
Historik:
Solution och allehanda klister var populära lågbudgetdroger bland 1970-talets ungdomar. Punkarna i Eskilstuna föredrog dock kontaktlim ja, bandet alltså. Tvärt emot vad man kan tro, tog dessa 12-13-åringar inte sitt bandnamn från något som kan sniffas. Namnet skulle vara ”elektriskt” Jojo.
Kontaktlim började spela sommaren 1978, inspirerat av den första punkvågen i allmänhet och lokala husgudarna Allan Ladds i synnerhet. Koster (Holger Karlsson) och Nybbe (Stefan Nyberg) sjöng och spelade gitarr. Anders Larsson trakterade elbasen och Kennenoon (Kenneth Sarimaa) bankade på skinnen. Efter ett år värvades sångaren Tony Andersson från ett annat band på Fristadsskolan, där Kontaktlim en gång spelade för 200 skolkompisar. Utan punkens uppmuntran till amatörism hade bandmedlemmarna aldrig vågat ställa sig på en scen, erkände de senare
Under de kommande fyra åren gjorde Kontaktlim ett otal lokala spelningar, i allt från ungdoms- och bygdegårdar till Musikcaféet och Folkets hus. Bandet fixade egna konserter i en gympasal i stadsdelen Hallberga och spelade vid ett tillfälle förband åt proggräven Mikael Wiehe. Efter att 1981 ha medverkat på en lokal samlings-LP gick Kontaktlim in i Pop-studion tillsammans med blivande producenten Alar Suurna. Singeln ”Kom igen”, som gavs ut sommaren 1982, var ett skolexempel på ettrig tonårspunk.
Kontaktlim hann också med en inspelning i Radio Sörmlands studio innan medlemmarna tappade lusten och gick skilda vägar. Andersson och Sarimaa startade ett kortlivat band innan den förre gick vidare till en lång rad grupper, bland andra WC, President Gas och Gastones. Nyberg prövade lyckan i In Torture Garden, Karlsson lade gitarren på hyllan för att flera år senare göra comeback i Pablo Pablo.
Ur boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Kom igen – Johnny – Ditt liv på ett papper (Pipaluckbolaget PLS 5 -82)
LP: Samling: Aktiv PR: Våga visa vem du är – Lördagsalkoholisten (Pippaluckbolaget PPL1 -81)
CD: Samling: Vi äro huliganer: Kom igen (Undefined Sounds – USP30905 -09)