Ingron Hutlös
Blekinge – Karlsham 1982-1985
Medlemmar:
Jonas Petersson: Bas
Patrick Gill: Sång, gitarr
Mikael Väpnare: Trummor
Janne Carlsson: Gitarr, sång
Manfred Dornhäuser: Gitarr
Historik:
När bandet Ingron Hutlös bildades våren 1982 gick medlemmarna i åttonde respektive nionde klass. Som de flesta i Karlshamn hade föreningen Rockslaget och deras spelningar stor inverkan på tonåringarna. Ingen av medlemmarna hade spelat tidigare så vem som skulle spela vad var mindre viktigt.
Man började så smått jamma, eller vad man ska kalla det odjud som uppkom när medlemmarna trevade sig fram på sina instrument. Men snart fick man ihop en låt med det passande namnet – ”Ge upp!” Något man absolut inte tänkte göra efter att ha skapat detta musikaliska mästerverk.
Efter en tid i garaget hemma hos trummisen Mickes föräldrar flyttade man ner i källaren på Musikforum där man hade tillgång till utrustning och slapp sura grannar som inte förstod sig på den musik som Ingron Hutlös skapade. Genom Musikforum fick man också möjligheten att stå på scen inför en levande publik. Som tredje band ut före hårdrockarna Parasite och gästande Göteborgsbandet Viva gjorde Ingron Hutlös sin debut.
Man kan tycka att det var märkligt att bandet valde Musikforum istället för Rockslaget men Rockslaget drevs i mångt och mycket av eldsjälen Kheiwe Axelsson och när han avled så gick luften ur föreningen. På Musikforum sågs Ingron Hutlös lite som udda fåglar men uppskattades av de äldre och mer skolade/proggiga musikerna för sitt ”ungdomliga” driv och energi. Musikaliskt anammade man amerikansk hardcore istället för brittisk råpunk. Bandet blev till och med beskyllda av andra punkare att man spelade för snabbt och för skränigt.
1983 bestämde man sig för att fästa några låtar på en demo, dessa inspelningar hamnade senare på diverse samlingsplattor och kassetter. Året efter var det dags för skivdebut. En EP som egentligen skulle delas med Arroganta Agitatorer blev i slutändan en egen EP – ”Necrophilin Hits”. Det kan också nämnas att när Sound Pollution gjorde en andra pressning av EPn och skickade några exemplar av plattan tillsammans med Mob 47s ”Kärnvapen attack” till det stora landet i väster blev paketet stoppat i i den amerikanska tullen på grund av omslaget på Ingrons EP. Så varken Ingron Hutlös eller Mob 47 kom fram till den amerikanska distributören.
Diskografi:
EP: Necrophilin Hits – Hur mår du, barn av idag – Kåt nekrofil – Reaktion – Mardrömsvision – The Goverment song (HUTLÖS 001 -84)
LP: Samlings: Really fast vol. 2: Skit i valet (Really Fast Records – Really Fast 3 -85)
LP: Samling: Life is a joke vol.2: The Goverment song (Weird System – WS022 -85)
Kassett: Samling: Direct action 1: Politiker – Lögner – The night of the living dead
Kassett: Samling: Raped ass 2: Greenpeace – År 2700 (Ägg tapes 003 -84)
Kassett: Samling: Politigasm: Gud och Satan (Think about produktions -84)
Kassett: Samling: Swedish punk: Raggarstat – Skit i valet (1985)
Kalle Bollträ
Blekinge – Karlshamn 1977-1982
Medlemmar:
Lars-Erik Andersson: Gitarr, sång
Jonas Ryberg: Bas, sång
Magnus ”Mulle” Linderson: Trummor
Historik:
Kalle Bollträ var tre grabbar från Karlshamn som bestämde sig för att leka musik i Rockslagets anda. Punkens utbrott kring 1977 var en stark anledning till att detta band startades, men det var även Cream, Rolling Stones och ett gäng blues- och hårdrocksgubbars förtjänst. De tre var Lars-Erik Andersson (gitarr och sång), Jonas Ryberg (bas och sång) och Magnus ”Mulle” Linderson (trummor).
Kalle Bollträ skrev en del av materialet av egen kraft, som till exempel ”Discoråtta” där de drev hårt med alla John Travoltafans, och ”Reggae neger” som handlade om att det inte var okey att röka holk. Båda låtarna kom senare med på Rockslagets trippel-LP.
Lånade låtar fanns dock också på repertoaren. De skojade till exempel med dansbanden i punkrockversionen av ”Någon att hålla i hand”, med den blivande prästen Ulf Sjögren vid mikrofonen. De gjorde även en punkig version av ”Små grodorna” under namnet ”Little frogs”.
Kalle Bollträ var ett band med mycket humor och kärlek till bra musik. De hade väldigt roligt och det hade oftast även publiken.
Ur boken Ny Våg
Diskografi:
LP: Samling: Rockslaget: Discoråtta – Reggae neger (SOS RSL-1 -81)
The Rude Boys
Blekinge – Karlsham 1979-1982 (Foto: Sydöstran)
Medlemmar:
Per Svensson: Keyboard
Anders Holmström: Gitarr
Johan Billerhag: Trummor
Sven Jonasson: Bas
Per Berglund: Bas
Håkan Bergdahl: Sång
Lars ”Skunken” Håkansson: Gitarr
Historik:
The Rude Boys bildades våren 1979, var ett ska-band/reggae-rockband och spelade mestadels eget låtmaterial med texter som handlade om allt från att ta avstånd mot förtryck och rasism till kärleksporblem och lusten att dansa. Bandet repade bl.a. på Musikforum och sin första spelning hade The Rude Boys på Musikforums sommarfest, men många fler gigs blev det bland annat en för Radio Blekinge där man också fick gage på 1500 kr.
Dessvärre blev ingen egen singel får Rude Boys men man spelade in några kassettdemos och fick med två låtar, Rastaland” och ”Bohmans barn” på rockslagets trippel LP som kom 1981. Sin sista spelning gjorde man året därpå under Rockslagsfestivalen 1982.
Info från bl a Joakim Jochen Ivarsson.
Marie Celeste
Blekinge – Karlshamn 1982 – 1989
Medlemmar:
Lars Wirtén: Sång, gitarr
Pär Remnelid: Bas,
Patrick Söderkvist: Trummor
Anders Sjöblom: Gitarr
Patrick Gill: Sång,
Magnus AdolfssonGitarr,
Manfred Dornhäuser: Gitarr
Mija Holmqvist: Sång
Claudia Milisic: Sång
Björn Palmberg: Gitarr
Historik:
Bandet bildades 1982 och spelade mestadels egna låtar som ”Onsdag på Ritz köttmarknad”. Man genomförde sin första spelning på Rockslagsfestivalen 1983 som förband till Imperiet.
1984 slutade Patrick Gill och ersattes av Lars Wirtén som sångare, senare hoppade Björn Palmberg av och Magnus Adolfsson tillkom, liksom Manfred Dornhäuser.
Sista sättningen innan bandet splittrades 1989 bestod av Söderkvist, Adolfsson, Sjöblom och Mija på sång. Dessförinnan hade även Claudia figurerat i gruppen.
Info ur Musikforums jubileumsbok.
ABC 80
Blekinge – Karlshamn 1979 – 1982
Medlemmar:
Johan Martinsson: Trummor
Carl-Mikael Widen: Gitarr, sång
Stefan Mutvig: Bas, sång
Mikael Harrsjö: Gitarr, sång
Historik:
ABC 80 gjorde sin debutspelning på den första Rockslagsfestivalen i Karlshamn som förband till Noice. Noice hade precis slagit igenom och lockade massor av tonårstjejer till klubben Träffpunkten som kunde hysa cirka 200 personer. När publikantalet började närma sig det dubbla med kö på gata avbröt ABC 80 sin spelning för att ge plats för Noice och lätta på trycket. När Noice givit fansen vad de ville ha intog ABC 80 åter scenen och avslutade sin debutspelning i en fortfarande överfull lokal
ABC 80 hade tidigare funnits under olika namn och sättningar. Namnbytet kom till för att bekräfte den slutgiltiga sättningen, det vill säga Michael Harrsjö (gitarr och sång), Carl-Michael Widén (gitarr och sång), Stefan Mutvig (bas och sång) och Johan ”Skogan” Martinsson (trummor). ”Skogan” hade tidigare spelat i Silvia Kids och Harrsjö i The Stains.
Widén och Mutvig började spela tillsammans 1977, bland annat under namnet Popgruppen Bacchus, Redan vid den här tiden skrevs de låtar som skulle bli ABC 80:s första singel ”Pop i radion”. När den släpptes 1980 var de dock inte längre speciellt representativa för bandet.
ABC 80 hade två musikaliska sidor, dels klurig pop typ The Jam och XTC och dels en mörkare sida influerad av band som Television och Joy Division. Det var den sistnämnda sidan som hördes på bandets fortsatta studioäventyr. 1982 släpptes andra singeln ”Svära & svika” på Amalthea, och samma år dök också låtarna ”Sista gången” och ”Automatisk telefonsvarare” upp på Rockslaget-samlingen.
Punk för ABC 80 var att gå framåt och förändras musikaliskt, men det var paradoxalt nog det som två år senare splittrade bandet då de två sidorna gled allt längre ifrån varandra. Bandet gick skilda vägar efter spelningen på Rockslagsfestivalen 1982. De hade då spelat runt om i Blekinge, i Malmö och i Stockholm. En återförening genomfördes under mellandagarna 1990 under namnet ABC 901
Harrsjö spelade senare i Malmöbandet True Lies, medan Mutvig fortsatte med sidoprojektet Rum 237 och senare The God Man med bland annat Johan Löfberg från Unter den Linden
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Pop i radion – Man måste ha distans (Rockslaget ROSLA 3 -80)
Singel: Svära & svika – Rädd (Amalthea AMS 2008 -82)
LP: Samling: Rockslaget: Sista gången – Automatisk telefonsvarare (Rockslaget RSL-1 -82)
Rum 237
Blekinge – Karlshamn 1981-1983
Medlemmar:
Mats Berg: Bas
Stefan Mutvig: Gitarr
Johan Löfberg: Trummor
Eva-Lott Pettersson: Sång
Historik:
Från början var Rum 237 en experimentell och så gott som instrumental trio under namnet Kajsa och Knattarna. Bandet bestod av Mats Berg på hemmabyggd el-ståbas, Stefan Mutvig på gitarr och Johan Löfberg på trummor. I och med att sångerskan Eva-Lott Pettersson blev medlem bytte bandet till Rum 237.
Rum 237 medverkar på Rockslagets samlingsplatta med låtarna ”Mannen och djuret” samt ”Agera”. Musiken kan beskrivas som storslagen och organisk. Den improviserades fram utifrån enkla förutsättningar, med få eller samtliga medlemmar, tills det att kompositionen föll på plats och kunde nå fram till något som liknade en låt. Idéerna utgick oftast från Berg eller Mutvig, vilka även bidrog med texter. Löfberg tillförde sina levande trummor och Eva-Lott sin högst speciella röst. Skeptikerna var många, inte minst inom bandet, men bitarna föll på plats efterhand.
Vid Rockslagsfestivalen 1982 gjorde Rum 237 sin förmodligen bästa spelning. Bandet var då förstärkt med Anders Wirtén på synth och Johan ”Skogan” Martinsson som extra trummis. Det var efter denna spelning ett flertal musikjournalister (bland andra Lars Nylin och Jan-Olov Andersson) började tala i vaga ordalag om bandet som rockens framtid. Rum 237 fick dock aldrig uppleva sin egen framtid då de som så många andra band vid den här tiden löstes upp alldeles för fort. Efter en kortare Sverigeturné med Unter den Linden 1983, som bland annat förde dem till Kolingsborg i Stockholm, upplöstes bandet på grund av de olika medlemmarnas privata åtaganden.
Mutvig var samtidigt medlem i ABC 80, och Löfberg hann under sina punkår spela med både Brigad 45 B och Unter den Linden.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
LP: Samling: Rockslaget: Agera – Mannen & djuret (SOS RSL-1 -82)
The Stains
Blekinge – Karlshamn 1979 – 1980
Medlemmar:
Michael Harrsjö: Sång, gitarr
Mikael Johnsson: Gitarr, sång
Anders Mattsson: Bas
Bengt Johansson: Trummor
Historik:
The Stains var mer ett popband än punkband. Influenserna kom från exempelvis The Jam, The Records och The Knack. Ursprungligen spelade medlemmarna Michael Harrsjö (sång, gitarr), Mikael Johnsson (gitarr, sång), Anders Mattsson (bas) och Bengt Johansson (trummor) tillsammans i skolbandet på Österslättskolan Karlshamn. Så började de engagera sig i musikföreningen Rockslaget och bildade 1978 istället det egna bandet The Stains.
1979 släppte de singeln ”Gidding around” i egen regi. De båda låtarna bjuder på en ruffig powerpop med en dos mod instoppad.
På omslaget sitter gruppen och dricker mjölk och på konvolutets baksida finns citatet ’we’re only in it for the milk”, vilket förstås var en replik på Ebba Gröns “we’re only in it for the drugs”.
Bandet hann bara göra två spelningar med ovanstående sättning, och dessa skilde sig minst sagt från varandra: en av dem var som förband åt Gyllene Tider och den andra på ett hem för utvecklingsstörda. Båda var förstås minnesvärda på sitt sätt, men den sistnämnda glömmer killarna inte i första taget. Publiken visade nämligen sin uppskattning genom att hela tiden vilja komma upp på scenen för att tacka dem med kramar.
The Stains fortsatte ett tag till men Harrsjö lämnade bandet 1980 och hoppade istället med i ABC 80. Senare flyttade han till Malmö och startade True Lies. Johansson gick vidare till Ocean.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Gidding around – It´s all you can say (Studio L G Sound -79)
Michael Harrsjö berättar 2017:
Åren runt 78-82 I Karlshamn var otroligt spännande och förändrade och gjorde stort avtryck på mig och i mångas andras liv tror jag. Plötsligt började ”alla” spela i band och en stad som kanske hade 4-5 band hade plötsligt ett trettiotal tack vare att musikföreningen Rockslaget bildades under parollen ”alla kan spela”.
Punkmusiken inspirerade såklart många och var väl den överhängande musikstilen och som möjliggjorde och vågade oss ungdomar att spela och uttrycka oss. Men även en del hårdrocksband, gitarrpopband, synthband etc. och det fina var att vi alla fanns under ett tak och alla hjälpte varandra. Kan inte minnas en enda gång då det fanns rivaliteter mellan banden.
Med Khiwe Axelsson (som var ledstjärnan och en spindel i nätet och även den enda anställda tror jag i föreningen)
byggdes Rockslaget till att bli en av Sveriges största musikföreningar/Rockfestival. Under 3-4 års tid fanns det en otrolig gemenskap och hängivenhet till musiken och föreningen.
Som jag minns det så hängde man större delen av sin ledighet på ’Unkan, som var huset som rockslagföreningen fick hålla till i och där även de flesta banden repade. Här sköttes även all planering av festivaler, medlemstidningar, repscheman, möten m.m. Man levde som sagt för och med musiken. Själv spelade jag i flera olika Band; The Stains- gitarrpopband utan dist. ABC 80 – ett band som började som gitarrpop och slutade som ett mer mörkare new wave band. Avec L’amour – ett tremanna powerpopband och Roman Holiday som försökte låta lite som en blandning mellan U2 och U2.
Turbo
Blekinge – Karlshamn 1978 – 1981
Medlemmar:
Håkan Jacobsson: Gitarr
Christian Karlsson: Bas
Paul Gustavsson (numera Bergholtz): Trummor
Ola Persson: Sång, gitarr
Historik:
Turbo låg någonstans mittemellan punk och hårdrock. Gitarristen Håkan Jacobsson, basisten Christian Karlsson och trummisen Paul Gustavsson (numera Bergholtz) lyssnade mest på hårdrock. Den fjärde medlemmen, sångaren och gitarristen Ola Persson, vurmade dock för punken. Men alla ville att det skulle gå fort. När föreningen Rockslagets starke man kallade dem för Sveriges Motorhead visste visserligen ingen i bandet vilka de var, men de blev snart killarnas favoriter. Detta i kombination med korta låtar och i huvudsak svenska texter gjorde att Turbo även tilltalade punkare.
Starten skedde redan i september 1978 men det dröjde en liten bit in på 1979 innan bandet fick ovanstående sättning. Det var dessa fyra som året därefter gick in i en studio i Sölvesborg och spelade in singeln ”Nattens barn”. Titeln kom för övrigt från Pauls mor som när hon tyckte att sonen sov för länge brukade säga ”nattens barn sover om dan?
Mer än 10-15 spelningar blev det dock inte för Turbo. Mest minnesvärd var förbandsspelningen till Gyllene Tider, men de flesta spelningarna genomfördes i Rockslagets regi.
Ytterligare en skiva, en maxisingel, var planerad när Ola bestämde sig för att hoppa av och därmed splittrades Turbo. För Pauls del blev det därefter mera hårdrock i bandet Mercy.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Nattens barn- Asfaltsrock (ORI ORI 0706 S -80)
Corps De Garde – Corps
Blekinge – Karlshamn 1981 – 1984 (Foto: Leif Ekman)
Medlemmar:
Magnus Adolfsson: Bas
Johan Martinsson: Trummor
Stefan Petersson: Sång, gitarr
Anders Wirtén: Klaviatur
Ulf ”Jim” Dahlqvist: Gitarr
Svante Clemendtsson: Klaviatur
Historik:
Corps de garde som tog sitt namn från en gammal befästning på en ö i Karlshamns inlopp bildades runt 1981 av Magnus Adolfsson på bas, Johan ”Skogan” Martinsson, trummor, Stefan Petersson, sång och gitarr, samt de två klaviaturspelarna Anders Wirtén och Svante Clemendtsson. Den sistnämnde kom från Malmö och bandet Att som och bodde under en tid i Karlshamn, han hann också med en kort sejour i bandet Unter den linden under denna tid. Influerade av den nya brittiska musiken som i allt större utsträckning använde klaviatur/synthesizer som tongivande instrument skrev man egna låtar i den andan.
Kring 1983 förkortades namnet till bara Corps. Klaviaturen försvann och in kom gitarristen ”Jimulf”. En naturlig följd var att soundet förändrades. Men detta berodde inte bara på den musikaliska sättningen utan också på de enskilda medlemmarnas influenser. ”Jimulf” hade fastnat för Bahuas och Birthday Partys hårda gittarklanger. Sångaren och gitarristen Stefan Petersson var en stor vän av Echo & the Bunnymen och Theatre of Hate, Skogan lyssnade bara på reggae och Magnus gillade allt som lät avigt. Så musikaliskt blev soundet ganska schizofrent, men väldigt, väldigt gotisk, berättar ”Jimulf”.
– Jag vill minnas att jag hade skrivit en låt med en ganska melodisk refräng som Stefan vägrade sjunga. ”Jag sjunger inga jävla melodier”. Så refrängen fick vara instrumental. ”Vi, eller åtminstone jag, snodde också ganska friskt från berlinbandet Die Haut vilket på den tiden var ju ganska riskfritt eftersom det i princip bara var jag som hade hört dem i Karlshamn.”
Corps senare sättning gjorde en handfull spelningar samt en portainspelad demo innan ”Jimulf” hösten 1984 flyttade till Lund för att plugga och ett halvår senare tackade Corps för sig.
Diskografi:
Demokassett 1983.
Avec L’Amour
Blekinge – Karlshamn 1980 – 1983
Medlemmar:
Michael Harrsjö: Sång, gitarr och keyboards
Håkan ”Bajen” Olsson: Bas
Anders Ringdahl: Trummor
Ulrika Goude: Keyboard och sång
Carl-Michael Widén: Gitarr och sång
Historik:
Popbandet Avec L’Amour var inte särskilt produktiva. På de dryga två år de existerade hann de med att göra tre spelningar.
Ursprungstrion var Michael Harrsjö (sång, gitarr och keyboards), Håkan ”Bajen” Olsson (bas) Anders Ringdahl (trummor). The Stains, ABC 80, Roman Holiday och Nyx Negativ var några av de band de tidigare figurerat i, så erfarenhet fanns.
Med den sättningen framförde de låtarna ”Kalla kärleken” och ”Motivation” på Rockslagets trippel LP. Det blev de enda låtarna Avec L’Amour fick ut på skiva. Men man gjorde också inspelningar i Radio Blekinges studio 1981, där låtarna ”Helt utan gräns”, ”Låt eldarna brinna” och ”Segra eller dö” fastnade på tape.
Med nya medlemmen Ulrika Goude (keyboard och sång) ställde de upp i en rikstäckande rockband tävling. AF i Lund var spelstället, men de gick tyvärr inte vidare.
Mot slutet kom Carl-Michael Widén (gitarr och sång) från ABC 80 med i bandet, men efter något år flyttade Håkan till Malmö och det blev svårt att hålla ihop bandet. Efterhand flyttade även Michael dit, och tillsammans bildade de långlivade True Lies.
Modifierad text från boken Ny Våg
Diskografi:
LP: Samling: Rockslaget: Kalla kärleken – Motivation (SOS RSL-1 -82)