LIKBAS
Dalarna – Falun 1982-1983
Medlemmar:
Matts Åkesson: Sång, gitarr
Larsa Rydén; Bas
Tomas Modig: Trummor
Johnny Råtta and the Dom Likbas:
Matts Åkesson: Bas, sång
Larsa Rydén: Gitarr
Rufe: Gitarr
Per Fender: Trummor
Historik:
I efterdyningarna av punkbanden P-Nissarna och Sloban Sloback bildades första upplagan av LIKBAS under namnet Johnny Råtta and the Dom Likbas! Gruppen stoltserade med minnesvärda låttitlar som ”Go Go DDT”, ”Hooked on Pills” och ”Cornicopia” (Black Sabbath-cover). Bandet hade endast en spelning på Falu Stadsteater som var katastrofal enligt medlemmarna själva vilket resulterade i att man splittrades strax efetråt.
Bandet omformades till trio, gitarristen Rufe försvann ute ur bilden. Per Fender som varit gruppens trummis la ner trumstockarna men fortsatte att illustrera kassettomslag och affischer till bandet som nu kortat ner namnet till enbart LIKBAS. Tomas Modig från P-Nissarena satte sig på trumpallen och med New York och Detroit som musikalisk måltavla började trion spelade garagerock influerade av Ramones, Heartbreakers och Iggy and the Stooges.
Den hårt rockande trion spelade snart ute för publik i både Falun och Borlänge. När Likbas spelade just i Borlänge på Forum Kvarnsveden hade Matts en extra lång sladd till förstärkaren så han kunde knalla ut i köket och förse sig med både mat och dryck samtidigt som han forsatte spela. Inte nog med detta, mitt i en låt, medan han sjöng, låste sig käken så han bara stod o gapade en lång stund innan han resolut gav sig en smäll på truten så att låsningen släppte.
Hemmapubliken fick också chansen att se Likbas när de tillsammans med Borlängebandet Doom (Med bl.a trummisen Danne Rigtorp från band som Tornado Babies och The Hog) spelade på Kabaret Cafeet.
Strax innan demoinspelningen planerade man också att göra en s.k ”kuppspelning” på Fritidsgården Humlan i Borlänge men samtliga medlemmar var alldeles för berusade att ens hitta varandra, så ”kuppen” blev inställd. Och med två spelningar under västen och en inställd spelning äntrade man Gävle ljudstudio tillsammans med Per Fender som utropade sig själv till ”Studio Producer!” den 27:e maj 1983. Per låtsades inte bara att han var ”Studio Producer!” utan bidrog också med ett rejält uppfriskande primalskrik i slutet av låten ”I Need Pain”. Sammanlagt spelade man in fem låtar ”Tell Me”, ”Mud Club”, ”So Down”, ”Lonely Boy” och ”I Need Pain”. Dessvärre blev det ingen skiva och bandet splittrades.
Rullbandet blev liggande och nästan helt bortglömt. Men nu 38 år senare har det gamla 7 millimeters rullbandet fått lite kärlek & omsorg och skivbolaget med den goda smaken – Ken Rock har pressat en femspårs 7:a på 33 1/3 varv i 300 exklusiva exemplar – gul och svart vinyl.
Diskografi:
EP: Tell Me, Mud Club, So Down, Lonely Boy, I Need Pain (KEN ROCK RECORDS LIKBAS REKEN 21 300 ex -21)
The End
Dalarna – Mora 1978 – 1983
Medlemmar:
Mikael Eriksson: Sång
Håkan Ek: Sång
Ingemar Sollgard: Gitarr
Bengt Agerfjord: Bas och
Patrik Gustavsson: Trummor
Lars Lustig; Bas
Historik:
The End bildades 1978 i Mora, en stad som vid den tiden hade totalt fem punkare. Redan i början av karriären hamnade bandet på tidningarnas löpsedlar. Deras förste sångare blev nämligen kidnappad av raggare som körde ut honom i skogen och försökte skjuta honom med hagelgevär. Han lyckades dock fly och gömma sig så historien slutade lyckligt den gången.
Den huvudsakliga sättningen var Håkan Ek – sång, Ingemar Sollgard – gitarr, Bengt Agerfjord – bas och Patrik Gustavsson – trummor. Lars Lustig tog senare över basen efter Bengt. Killarna var i femtonårsåldern vid starten och hade inte spelat något instrument tidigare, undantaget den några år yngre Patrik som hade erfarenheter från Hjo Skolorkester.
Hösten 1979 släppte The End sin enda singel, inspelad av dem själva med hjälp av två rullbandspelare. Precis före inspelningen sparkades Håkan ur bandet. Han kom snart tillbaka igen men är inte med på skivan.
Istället fick Bengt sjunga, efter att ha förlorat en lottdragning i frågan. Låtarna blev ”Snutdjävlar” samt ”Krossa”. Bandets paroll var ”ju snabbare desto roligare” och den då 13 år gamle Patrik fick slita som ett djur bakom trummorna för att (nästan) lyckas hänga med.
Trots att singeln kom ut 1979 står det 1980 på etiketten. Detta var för att bandet tyckte att 80-talet kändes fräschare och att de på det sättet gav skivan ett bättre bäst före-datum. Något omslag gjordes det blev mer punk på det viset. Försäljningen av skivan gick ändå inte så bra, kundkretsen i Mora och de naiva försöken att åka ner till Stockholm och agera gatuförsäljare blev mindre lyckade. Följden blev att en stor del av plattorna eldades upp av uttråkade bandmedlemmar.
The End spelade ute cirka 15-20 gånger. Alla spelningar skedde i hemtrakten förutom en på Musikverket i Stockholm hösten 1979 tillsammans med bland andra Urrk. På Musikverket skulle de för en gångs skull få betalt för att uppträda, men betalningen ställdes in efter att medlemmarna totalt sprayat ner kyrkan som låg på andra sidan gatan.
Punkarna i Mora köpte punkkonceptet rakt upp och ner, både når det gällde kläder och droger. De hamnade ofta i trubbel hos polisen, bland annat efter att ha trakasserat en lokal missnöjespolitiker.
Patrik slog sönder väggarna i sitt pojkrum och kastade ut alla inventarier förutom en glödlampa och en The Damned-skiva, medan Ingemar flyttade in i en nedlagd porrklubb som gjorts om till diskotek.
Till sist gjorde det flitiga drogintaget att bandet splittrade, då hade bandet bytt namn till Beyaz. Sista spelningen gjordes 1983. Medlemmarna lämnade snart Mora då de blivit för kända av polisen för att kunna bo kvar. Patrik var den som stannade kvar men blev tragiskt nog yxmördad några år senare. De andra styrde som tur var upp sina liv.
Ingemar Sollgard fortsatte att spela i diverse bandkonstellationer, till en början med Patrik Gustavsson på trummor och Lars Lustig på sång/bas. Patrik Gustavsson blev brutalt yxmördad 1991. Ingemar Sollgad blev senare medlem i bandet ”In the Colonnades”. Spelar sedan 2010 med ”Craterface”, som spelat in två cd; ”Craterface” 2010 och ”Hawaiian Hocus Pocus” 2017
Modifierad text från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Krossa – Snutjävlar (The End TER 001 -79)
Sloban Sloback
Dalarna – Falun 1979-1980
Medlemmar:
Erik ”Väskan” Westergren: Gitarr
Christer ”Bomben” Rydén: Bas/Gitarr
Lars Carlsson: Bas
Tomas Modig: Trummor
Stefan ”’Sloban Sloback” Lindau: Sång
Historik:
Falubandet Sloban Sloback bildades i början av sommaren 1979 av Erik ”Väskan”Westergren, Tomas Modig och Christer ”Bomben” Rydén. ”Väskan” och Tomas hade tidigare spelat tillsammans i Hugo Ventil. Gruppen kompletterades av Tomas polare, den lite äldre, Stefan ”’Sloban Sloback” Lindau som blev bandets frontman och textförfattare. Stefan: Jag skrev min första text (troligtvis Svenska försvaret) och signerade den med Sloban Sloback som av någon anledning även blev vårt bandnamn.
I slutet av sommaren ändrade man på sättningen då ”Bomben” växlade till gitarr och Lars Carlsson från Big mama fat friction rocker honolulu rocking band, (ja, de hette så) blev ny basist, stackars ”Väskan” fick gå, och några veckor senare gjorde den nya sättningen sin debutspelning på biblioteket där man körde fyra låtar till allmänt jubel.
Sloban Sloback hade redan från början ett eget och ganska tufft sound inte helt olikt det 77-punk sound som också präglade P-Nissarna. Under hösten/vintern 79-80 byggde bandet upp och slipade till både sound och set. Man skrev låtar i rask takt. Svenska försvaret, Religionskrig, Disco-offer, Överklassfjant, Sensation och Curt Nicolin med rader som ”Curt Nicoliiin – Ditt feta svin” (som en parantes kan nämnas att ungdomsledaren på Malmgården var förundrad över att bandet hatade Kurre Melin. Den tidens kända tv-metrolog) eller Det godkända valet: ”Jobba mera, öka produktionen- Ekar det genast från SAF redaktionen”. Traditionella punktexter i tidens anda med ganska mycket vänsterpolitisk men också med en hel del ironi något som speglades väl i en reggae/poplåt om Stefans vita Peugeot, där refängen gick: ”Peugeot Peugeot- bilen gjord för två – Peugeot Peugeot- en sitter i, den andre skjuter på”.
Under bandets existens spelade man i huvudsak mest i trakterna kring Falun men även Lima och Malung fick besök av Sloban Sloback. I Malung, där man spelade på midsommarafton, blev den lokala fotbollsplanen som var spelplatsen totalt demolerad och liknade mest en plöjd åker efter spelningen. Man vågade sig även så långt bort som till Tallåsen i Norr-Hälsingland där Tomas fick dubblera då även P-Nissarna framträdde samma kväll. Spelningen i Tallåsen bandades och är en av de få tillfällen då Sloban Sloback fastnade på band. Något regelrätt studiobesök blev det dessvärre aldrig och någon gång på hösten 1980 tog det slut.
Stefan ersatte Per Fender i P-Nissarna där också Tomas spelade och då Tomas alltid spelat parallellt med flera band hann han lira med både Kachina Dance (En blandning av Gothrock och Black Sabbath) och Likbas innan han tog sitt pick o pack och flyttade söderut. Sedan dess har Tomas bland annat ingått i banden Kanon (Progresiv Punkrock med svenska texter, där även Hson och Arild från Troublemaker och Per Fender från P-nissarna ingick), The White Negroes, Skyron Orchestra (60-tals psychedelia) samt The Nunnery (77-punk, med bl a Crippa, Hson och även Anti-Cimex-Charlie var med ett tag). Lars spelade med Aj Kavaj efter Sloban Sloback där också hans lillebror Jan spelade trummor. Numer renoverar Lars gitarrer och basar men bygger också så kallade cigarbox-gitarrer som används i olika band. ”Väskan” startade bandet Snora tillsammans med bland andra Pelle Sörensen (Filthy Christians, Gråsuggorna m fl) efter det att han lämnade Sloban Sloback. ”Bomben” desarmerades, la ned musicerandet satsade istället på amatörteater och nyårsrevyer och fick på det sättet utlopp för sin exhibitionism.
Bad Boo Band
Dalarna – Hedemora 1979 – 1980
Medlemmar:
Lars-Erik Smås: Sång
Bo Stoltz: Gitarr
Dan Eliassons: Bas
Lars Gustavsson: Trummor
Historik:
Ett av de mer mytomspunna svenska punkbanden är Bad Boo Band. Innan ”Knulla i Bangkok dök upp på samlingsplattan ”Vägra raggarna bensin” var det få som hade hört Lars-Erik Smås på sitt lite speciella sätt sjunga om sexhandeln i Thailand, och det redan 1980! Låten hade sitt ursprung i basisten Dan Eliassons Asien-resa och blev självklart fälld i Radionämnden när ”Ny våg” spelade den. Den resulterade också i ett flertal insändare i tidningarna, bland annat fick den ris i Expressen där skivan kallades naiv, vulgär och miljöförstörande!
Bandet startade i slutet av 1979 av Dan och gitarristen Bo Stoltz som med ett par andra medlemmar gjorde några spelningar. Lars-Erik gillade dem, och när han blev tillfrågad om att bli bandets sångare sade han ja direkt. Han tog också med sig kompisen Lars Gustavsson. Han hade tagit ett par trumlektioner i femman, så han fick bli bandets trummis.
Att göra skivor var kommersiellt och att tjäna pengar var fult, men till slut bestämde de sig för att de skulle spela in en singel. Utan att ha gjort en enda spelning med den nya sättningen åkte de till Gävle och spelade in fem låtar, varav två hamnade på debutsingeln. Något omslag hade
de inte råd med De gjorde tre spelningar hemma i Hedemora i väntan på att de trehundra singlarna skulle komma från presseriet, och när de väl dök upp hade bandet redan lagt ned verksamheten.
Ett par år senare dök plötsligt ytterligare en Bad Boo Band-singel upp. Det var dock aldrig fråga om någon comeback, utan ”Släck alla ljusen” var ett rent studioprojekt av Dan. Vid inspelningen medverkade visserligen både Bo och Lars, men skivan är ändå att betrakta som en solosingel. Musikaliskt var skivan ett steg framåt, men det charmiga amatörmässiga öset från första singeln var tyvärr försvunnet.
Lars-Erik och Lars fortsatte med bandet Pinball Fighters som fanns ända fram till 1995. Någon skiva spelade de inte in men då och då föll de för tjatet och plockade in ”Knulla i Bangkok”i sin liverepertoar.
Från boken Ny Våg.
Diskografi:
Singel: Knulla i Bankok – Bad production (Bad Productions – GB-7210 -79)
Singel: Släck alla ljusan – Kråkornas hus – (Bad Productions – LG 7173 -85)
Brülbåjz
Dalarna – Borlänge 1979 – 1980
Medlemmar:
Mikael ”Weine” Weinestad: Gitarr
Mikael Olsson: Trummor
Chips Kiesbye: Bas
Peo Ericsson: Gitarr
Stefan ”Taggen” Johansson: Sång
Tomas Olsson: Trummor
Historik:
Föga förvånande har Borlängebandet Brülbåjz kopplingar till stadens stora söner Sator. Basisten Chine Kiesbye och gitarristen Peo Ericsson bildade efter Brülbåjz splittring 1981 Sator Codex, som senare blev Sator med nästan hela svenska folket. Sators trummis Michael Olsson var även han med i Brülbåjz ett tag.
Redan 1977 bildade Chips dock sitt första band. The Rats var första namnet, men de bytte senare till Skandal. Efter tre spelningar hoppade Chips av. Orsaken? De andra ville tona ner punkimagen eftersom de var rädda att inte få sommarjobb…
Chips bildade istället Brülbåjz. Namnet var en hopdragning av The Brylcreem Boys. De tyckte helt enkelt att det var kul att reta raggarna genom att döpa ett punkband efter dem. Ibland fanns en parentes med bokstäverna LLR med efter namnet. Dessa stod för Legoland Rockers, ett tidigt namnförslag hängde med av bara farten.
Deras första spelning slutade i kaos. Tre dagar efter bandets bildande i augusti 1979 på biblioteket i Falun. Man skulle kunna säga att konserten inte blev någon succé och efter spelningen lades bandet ner, men återupptogs i januari 1980 med den delvis nya sättningen Stefan ”Taggen” Johansson på sång, Peo på gitarr, Chips på bas och Tomas Olsson bakom trummorna. Inspirerade av att PF Commando gjorde en LP alldeles själva bestämde de sig för att åtminstone göra en singel. De begav sig till Stockholm och spelade in singeln ”Dödens apostlar”, som består av tre punkstänkare i högt tempo och mycket gitarr.
Omslaget till plattan stod bandets första trummis Mikael Olsson bakom. Man hade fått tag i en gammal skyltdocka som man tände eld på, skyltdockan blev senare lite av Sator Codex´s maskot och vid en spelning på NTO-gården halshögg bandet den. Något som gjorde att man nekades gaget för kvällen.
Men Brülbåjz skulle inte bli långrandiga. Strax efter att singeln släppts splittrades de. Ett av skälen var låten ”Jag vill ut” som Chips skrev. Den ville inte ”Taggen” sjunga för att det lät för mycket AC/DC. Den nämnda låten och ytterligare några av de sist skrivna Brülbåjz-låtarna blev istället Sator Codex första låtar.
Sator Codex förkortade namnet till Sator, flyttade till Göteborg och blev ett av Sveriges största band under början av 90-talet. Peo slutade dock innan de hann släppa några skivor, men hamnade i Göteborg han också där han bildade bandet Rhinos. Chips har vid sidan om spelat både med Blue For Two och Thåström. Dessutom har han producerat skivor med bland annat The Hellacopters, The Nomads, Wilmer X och Sahara Hotnights.
Diskografi:
Singel: Dödens apostlar – EAP – Underhållningsvåld (Prylén PRYL 001 -80)
Samling: CD: Vägra raggarna benzin 1: EAP (Massproduktion MASS CD -75 -98)
Samling: LP: Back to the Front Vol 6: EAP (Incognito Records INC 076 -95)
Picken Band
Dalarna – Hedemora 1980-1982 (Foto: Lillan Källström)
Medlemmar:
Richard ”Picken” Nilsson: Bas
Göran Jans: Gitarr
Mats ”Nyrran” Nyren: Trummor
Historik:
Man kan knappast beskylla medlemmarna i Picken Band för att de var lastgamla när bandet bildades. Göran Jans och Richard ”Picken” Nilsson gick i sexan och spenderade fritiden med att åka skateboard innan de bestämde sig för att börja spela punk inspirerade av band som Buzzcocks, Members och Undertones.
Till en början satt man hemma hos varandra och ”plinkade” på lånade instrument. Man skrev också egna låtar som hymnen ”Släpp ut mej” som handlade om att sitta instängd i en skolsal när allt man egentligen ville var att åka skateboard och lira punk. Men ganska snart fick man replokal i en loge under Vasaskolans aula där man tillsammans med andra lokala band lyckades frambringade mer öronbedövande tongångar. Det ska tilläggas att det fanns fördelar med att vara Hedemoras yngsta band, då de äldre banden alltid ställde upp och hjälpte till med bland annat utrustning.
Lagom till skolavslutningen blev de erbjudna att medverka på en gala som andra lokala band ordnat i Gammelgården. Men man gjorde det inte lätt för sig, förutom att man var yngst, så passade man på att sparkade sin trummis bara en timme innan spelningen så Per Nilsson, till vardags gitarrist i Plåga, fick agera ”stand-in” på trummor. Picken kunde inte stå och spela bas så han fick sitta på en pall istället. Att beteckna det hela som en succé är kanske att ta i men elddopet var i och med detta genomfört.
När ”Picken” och Göran efter sommarlovet började på högstadiet träffade de Mats ”Nyrran” Nyren som blev bandets nya trumslagare. Dessutom man som nyblivna 7:or snart inbjudna spela på niornas högstadiedisco en spelning som blev både lyckad och uppskattad.
I mitten av åttonde klass kände killarna att det var dags att bryta upp. Man drog helt enkelt åt olika håll. Fast Göran och Rickard fortsatte med en ny trio som de fyndigt döpte till Tre Ackord. Under 90-talet spelade Göran också med mer kända Pinball Fighters som spelade in några demos och uppträdde på Dalarocken.
]]>
Zlemmy Zlukers
Dalarna – Malung 1977-1978
Medlemmar:
Jan Jansson – Gitarr
Peter ”Storis” Tauni – Bas
Håkan Tapper – Sång
Leif Ahrnseth – Trummor
Historik:
Malungs första punkband och det första bandet som jag var med och startade runt 1977- 78. Jag gick i sjätte klass och var väl 12-13 år.
Det började med att jag och Håkan hade sett Sex Pistols på tv och blev helt sålda. Storis tyckte också det var häftigt, hans pappa hade dessutom spelat i ett band och ägde både bas och förstärkare. Så vi tre kom fram till att vi skulle starta ett band. Leif som gick i min klass kunde spela en rak fyrtakt men hade inga egna trummor däremot ägde hans bror ett trumset, så vi tjatade på Leif att han kunde låna dem och vara med i vårt punkband.
Jag själv köpte en halvakustisk ospelbar gitarr med ett par strängar och kopplade ihop två gamla rör-radioapparater och en högtalare och fick på så sätt en gitarr som lät distad som fan.
Håkan skrev texter och Leif höll sin fyrtakt och så försökte jag låta på något vis med min gitarr men fattade ingenting i början. Dessutom dök inte Storis upp när vi skulle repa! Jag kommer ihåg första gången när vi plötsligt upptäckte att vi spelade i takt och hade nån struktur som lät som en låt. Vi blev helt i extas, det var värdens kick! Så vi gjorde låt efter låt som mer eller mindre lät ganska lika måste jag erkänna.
Sen slutade Leif och Storis och istället kom Håkans bror Pär med. Han hade köpt en elgitarr och lärt sig spela riktigt skapligt. Håkan började spela trummor och jag bas. Så vi bytte namn och och sättning några gånger. Ett tag var vi Pelle Pärlemor & Pälsänglarna lite senare Stress men så småningom blev Håkan, Pär och jag Sune Studs & Grönlandsrockarna bandet som blev min slutstation 1985. /Jan
Låtar: Malungs kommun, Arne Norlin, Högfärdig, Regeringen
Övriga inspelningar: Replokal 1977
]]>Malung – Dalarna 1978
Medlemmar:
Jan Jansson:
Håkan Tapper:
Pär Tapper:
Historik:
Jan Jansson: – Vi spelade inget speciellt instrument utan turades om att spela gitarr, trummor eller sång.
Lima – Dalarna 1978-1980
Medlemmar:
Rickard Björk: Bas
Martin ”H-son” Hansson: Trummor
Stefan Algotsson: Sång
Ulf Nygårds: Gitarr
Historik:
Redan 1977 hade Rickard Björk och Martin Hansson en punkduo hemma i Lima. Man kallade sig Handlebars, efter en låt med The Desperate Bicycles. Med tiden utökades sättningen och bandnamnen byttes i rask takt. Med Stefan Algotsson på sång och Ulf Nygårds på gitarr så blev man Förhud för att snart gå över till Magsår och sedan stanna vid Grislik.
Men kanske ansåg man att det inte var tillräckligt publikdragande så man avrundade alla namnbyten med att bli Terror. Man spelade ute vid några tillfällen bland annat i grannorten Malung på en gala under parollen Rock against Travolta. Bandets historia tog slut när Martin värvades till Långvård som strax bytte namn till Sune Studs och Grönlandsrockarna.
Låtar: Akta dej för snuten, ’SMU’ (svensk missionsungdom), Häll, Einstein.
]]>Malung – Dalarna 1980
Medlemmar:
Jan Jansson: Bas, sång
Kent Halvarsson: Gitarr,
Micke Eliasson: Trummor
Historik:
Ett av alla Malungsband där Jan Jansson, tongivande i Sune Studs o Grönlandsrockarna, spelade bas, skrev låtar och sjöng.
Låtar: Blöjraggarbögar, Discosvin, Moppe
Övriga inspelningar: Replokal 1980
Här laddar du Blöjraggarbögar, Discosvin, Moppe som zip
]]>