LIKBAS
Dalarna – Falun 1982-1983
Medlemmar:
Matts Åkesson: Sång, gitarr
Larsa Rydén; Bas
Tomas Modig: Trummor
Johnny Råtta and the Dom Likbas:
Matts Åkesson: Bas, sång
Larsa Rydén: Gitarr
Rufe: Gitarr
Per Fender: Trummor
Historik:
I efterdyningarna av punkbanden P-Nissarna och Sloban Sloback bildades första upplagan av LIKBAS under namnet Johnny Råtta and the Dom Likbas! Gruppen stoltserade med minnesvärda låttitlar som ”Go Go DDT”, ”Hooked on Pills” och ”Cornicopia” (Black Sabbath-cover). Bandet hade endast en spelning på Falu Stadsteater som var katastrofal enligt medlemmarna själva vilket resulterade i att man splittrades strax efetråt.
Bandet omformades till trio, gitarristen Rufe försvann ute ur bilden. Per Fender som varit gruppens trummis la ner trumstockarna men fortsatte att illustrera kassettomslag och affischer till bandet som nu kortat ner namnet till enbart LIKBAS. Tomas Modig från P-Nissarena satte sig på trumpallen och med New York och Detroit som musikalisk måltavla började trion spelade garagerock influerade av Ramones, Heartbreakers och Iggy and the Stooges.
Den hårt rockande trion spelade snart ute för publik i både Falun och Borlänge. När Likbas spelade just i Borlänge på Forum Kvarnsveden hade Matts en extra lång sladd till förstärkaren så han kunde knalla ut i köket och förse sig med både mat och dryck samtidigt som han forsatte spela. Inte nog med detta, mitt i en låt, medan han sjöng, låste sig käken så han bara stod o gapade en lång stund innan han resolut gav sig en smäll på truten så att låsningen släppte.
Hemmapubliken fick också chansen att se Likbas när de tillsammans med Borlängebandet Doom (Med bl.a trummisen Danne Rigtorp från band som Tornado Babies och The Hog) spelade på Kabaret Cafeet.
Strax innan demoinspelningen planerade man också att göra en s.k ”kuppspelning” på Fritidsgården Humlan i Borlänge men samtliga medlemmar var alldeles för berusade att ens hitta varandra, så ”kuppen” blev inställd. Och med två spelningar under västen och en inställd spelning äntrade man Gävle ljudstudio tillsammans med Per Fender som utropade sig själv till ”Studio Producer!” den 27:e maj 1983. Per låtsades inte bara att han var ”Studio Producer!” utan bidrog också med ett rejält uppfriskande primalskrik i slutet av låten ”I Need Pain”. Sammanlagt spelade man in fem låtar ”Tell Me”, ”Mud Club”, ”So Down”, ”Lonely Boy” och ”I Need Pain”. Dessvärre blev det ingen skiva och bandet splittrades.
Rullbandet blev liggande och nästan helt bortglömt. Men nu 38 år senare har det gamla 7 millimeters rullbandet fått lite kärlek & omsorg och skivbolaget med den goda smaken – Ken Rock har pressat en femspårs 7:a på 33 1/3 varv i 300 exklusiva exemplar – gul och svart vinyl.
Diskografi:
EP: Tell Me, Mud Club, So Down, Lonely Boy, I Need Pain (KEN ROCK RECORDS LIKBAS REKEN 21 300 ex -21)
Sloban Sloback
Dalarna – Falun 1979-1980
Medlemmar:
Erik ”Väskan” Westergren: Gitarr
Christer ”Bomben” Rydén: Bas/Gitarr
Lars Carlsson: Bas
Tomas Modig: Trummor
Stefan ”’Sloban Sloback” Lindau: Sång
Historik:
Falubandet Sloban Sloback bildades i början av sommaren 1979 av Erik ”Väskan”Westergren, Tomas Modig och Christer ”Bomben” Rydén. ”Väskan” och Tomas hade tidigare spelat tillsammans i Hugo Ventil. Gruppen kompletterades av Tomas polare, den lite äldre, Stefan ”’Sloban Sloback” Lindau som blev bandets frontman och textförfattare. Stefan: Jag skrev min första text (troligtvis Svenska försvaret) och signerade den med Sloban Sloback som av någon anledning även blev vårt bandnamn.
I slutet av sommaren ändrade man på sättningen då ”Bomben” växlade till gitarr och Lars Carlsson från Big mama fat friction rocker honolulu rocking band, (ja, de hette så) blev ny basist, stackars ”Väskan” fick gå, och några veckor senare gjorde den nya sättningen sin debutspelning på biblioteket där man körde fyra låtar till allmänt jubel.
Sloban Sloback hade redan från början ett eget och ganska tufft sound inte helt olikt det 77-punk sound som också präglade P-Nissarna. Under hösten/vintern 79-80 byggde bandet upp och slipade till både sound och set. Man skrev låtar i rask takt. Svenska försvaret, Religionskrig, Disco-offer, Överklassfjant, Sensation och Curt Nicolin med rader som ”Curt Nicoliiin – Ditt feta svin” (som en parantes kan nämnas att ungdomsledaren på Malmgården var förundrad över att bandet hatade Kurre Melin. Den tidens kända tv-metrolog) eller Det godkända valet: ”Jobba mera, öka produktionen- Ekar det genast från SAF redaktionen”. Traditionella punktexter i tidens anda med ganska mycket vänsterpolitisk men också med en hel del ironi något som speglades väl i en reggae/poplåt om Stefans vita Peugeot, där refängen gick: ”Peugeot Peugeot- bilen gjord för två – Peugeot Peugeot- en sitter i, den andre skjuter på”.
Under bandets existens spelade man i huvudsak mest i trakterna kring Falun men även Lima och Malung fick besök av Sloban Sloback. I Malung, där man spelade på midsommarafton, blev den lokala fotbollsplanen som var spelplatsen totalt demolerad och liknade mest en plöjd åker efter spelningen. Man vågade sig även så långt bort som till Tallåsen i Norr-Hälsingland där Tomas fick dubblera då även P-Nissarna framträdde samma kväll. Spelningen i Tallåsen bandades och är en av de få tillfällen då Sloban Sloback fastnade på band. Något regelrätt studiobesök blev det dessvärre aldrig och någon gång på hösten 1980 tog det slut.
Stefan ersatte Per Fender i P-Nissarna där också Tomas spelade och då Tomas alltid spelat parallellt med flera band hann han lira med både Kachina Dance (En blandning av Gothrock och Black Sabbath) och Likbas innan han tog sitt pick o pack och flyttade söderut. Sedan dess har Tomas bland annat ingått i banden Kanon (Progresiv Punkrock med svenska texter, där även Hson och Arild från Troublemaker och Per Fender från P-nissarna ingick), The White Negroes, Skyron Orchestra (60-tals psychedelia) samt The Nunnery (77-punk, med bl a Crippa, Hson och även Anti-Cimex-Charlie var med ett tag). Lars spelade med Aj Kavaj efter Sloban Sloback där också hans lillebror Jan spelade trummor. Numer renoverar Lars gitarrer och basar men bygger också så kallade cigarbox-gitarrer som används i olika band. ”Väskan” startade bandet Snora tillsammans med bland andra Pelle Sörensen (Filthy Christians, Gråsuggorna m fl) efter det att han lämnade Sloban Sloback. ”Bomben” desarmerades, la ned musicerandet satsade istället på amatörteater och nyårsrevyer och fick på det sättet utlopp för sin exhibitionism.
P-Nissarna
Falun – Dalarna 1979 – juni -82 Comeback 2007-
Medlemmar:
Per Fender: Sång
Stefan ”Sloback” Lindau: Sång
Tomas Modig: Gitarr
Jan Karlsson: Trummor
Patrik Furhof: Trummor
Mats Åkesson: Bas
Historik:
”Vägra raggarna benzin” heter två punksamlingar som skivbolaget Massproduktion gav ut 1998. Den titeln har man lånat av P-Nissarna från Falun.
Att göra en låt med refrängen ”spara på energin / vägra raggarna benzin” när man bor mitt i ett raggarnäste som Dalarna är förmodligen ganska dumdristigt. P-Nissarna lät sig dock inte skrämmas till tystnad. Fast något värre än raggarna spraysvar ”Spara på energin! Elda med punkjävlarna! På försäkringskassans vägg i Falun inträffade faktiskt inte. Låten ”Benzin” finns med på bandets första singel ”Jugend” som spelades in på bara tre timmar och gavs ut av tidningen R.i.P:s etikett RIP Records 1980. Musiken var rå med ett oerhört distinkt punkbankande på trummorna. När ”Jugend” spelades i Radio Dalarna brakade telefonväxeln samman: alla som ringde in trodde bandet var nazister. På singeln gav de sig också på den då populära belgiske låtsaspunksångaren Plastic Bertrand (”Plastic Bertrand din stora skit / Plastic Bertrand du tänker bara på profit”). Inte lika riskfyllt kanske …
Per Fender (sång), Thomas Modig (gitarr), Mats Åkesson (bas), Och Jan ”Carlzone” Carlsson (trummor) började spela ihop 1979. Tre år senare åkte P-Nissarna till Hofors och gjorde sin sista spelning. Strax innan dess hade de åkt till Gävle ljudstudio och spelat in ytterligare en singel ”Världskrig 3”- Vid det laget hade Per Fender ersatts av Stefan ”Sloback” Lindau och musiken blivit ett snäpp tuffare.Singeln kom dock inte ut då eftersom bandet splittrades och Modig och ”Sloback” flyttade från Falun. Sex år senare hörde skivbolaget Really Fast av sig och frågade om de fick dessa fem låtar på singel, vilket de också gjorde.
Modig flyttade sedermera till Göteborg och startade Fruitcake. Efter EP:n ”Freaks” 1995 bytte de namn till Lotus och släppte ytterligare fyra album med 70-talsinfluerad hårdrock. Bandet har för övrigt vid flera tillfällen samarbetat med Thin Lizzy gitarristen Brian Robertson.
1998 återförenades två av P-Nissarnas medlemmar. Modig och Fender träffades för första gången på sexton år, vilket slutade med att den sistnämnde flyttade ner till Göteborg. Tillsammans med H:son och Arild från Troublemakers drog de igång bandet Kanon. Det blev en demo, en spelning och programförklaringen ”progressiv punk med svenska texter”. Bandet lades dock ned innan det hann bli någon skiva och ett år senare avled Fender av en överdos. De gjorde ännu en comeback och släppte 2007 skivan ”Kalla den vad fan du vill” och började återigen att göra spelningar.
Modig nöjde sig dock inte med ett band. Samtidigt som Lotus fortsatte har han släppt skivor med banden Speedfreaks, Skyron Orchestra, On Parole och The Nunnery.
Ur boken Ny Våg
Låtar:
Ät min skit, Hur ska det gå, Benzin, Plastic, En polismans ord, Våld & hat, Star, Nåt för oss
Diskografi:
Singel: Benzin – Plastic – Jugend (Rip records RR02 -80)
Singel: Världskrig 3 (Really Fast Records RF6 1000ex 200 blå + 800 svart -89)
CD: Flumpungar: Allt samlat material (Distortion Swedish Punk Classics SPC002 cd)
Samling LP: Really Fast vol 1: Fred & Anarki – En polismans ord (Really Fast Records RF1 1600 ex -83)
Samling cd: Really Fast vol 123: Fred & Anarki – En polismans ord (Really Fast Records RF 23 1500ex -00)
Samling cd: Vägra Raggarna Benzin vol1: Benzin (Massproduktion – Birdnest MassCD 75 – 98)
Samling cd: Svenska Punkklassiker: Jugend (MNW MNWCD 2012 – 2003)
Samling cd: Varning för punk Vol3: Jugend – Plastic – En polismans ord (Äggtapes – Distortion)
Ladda ned live i Moraparken -81
R.I.P Nr 12
I Stockholm börjar punken mer och mer att avta. De lovande banden försvinner och dom som fortfarande existerar är inte alltid speciellt spännande. Det finns bara några få ljuspunkter kvar. Då är det alltid kul att höra att punken just börjat få sitt fotfäste i andra delar av landet. Bättre sent än aldrig heter det ju. Visserligen har det funnits punkare i falun sen 77 i mycket liten utsträckning. Vintern 78 startades det första punkbandet, Kungens Canser, men det höll inte speciellt länge. Det var först våren 79 den stora vågen kom. Då bildades stans ledande band P-Nissarna och efter kom en mängd andra, Puaré, Lisas Svånggäng, Prutt 33, Brulbåjs, Brynolfz mfl..
P-Nissarna är som sagt det ledande, populäraste och bästa punkbandet i Falun. De spelar, precis som de andra banden, råpunk i bästa 77-anda men dom gör det bra. Omkring 15 låtar lirar de varav alla är hemmagjorda.
– Låtarna handlar om sånt vi ogillar typ vaktjävlar, ”Keep on tråking”, ”Plast-ic”, ingen framtid, bortglömd. Dom flesta banden i Falun lirar bara egna låtar, för det mesta med svenska texter.
Som alla andra band har de skivplaner. Det återstår att se hur det blir med det men går bandet bara in i en riktig studio med bra producent kan det säkert bli bra.
Just nu är det omkring 30-35 punkare i Falu-trakten som håller i hop ganska bra. Trots att man hört så mycket om farliga raggare i Dalarna har det faktiskt inte varit några större bråk mellan dom och punkarna. Det är bara några få som blivit slagna, raggarna nöjer sig mest med att åka omkring i sina EPA-traktorer och skrika åt dem.
Konserter har börjat dyka upp på senare tiden men det är ändå mycket sällan det blir nåt. Det är så gott som omöjligt att få tag på någon lokal om man inte är en förening och om det för en gångs skull är nåt går alltid ryktet om att raggarna kommer. Därför har punkarna heller inte någonting att göra utan sitter mest å hänger på biblioteket, ungdomsgården eller Falantorget. Men trosts den stora tristessen finns ändå optimism och de tror att många nya band kommer att bildas men inga, observera INGA POPBAND.
– I övrigt gillar vi inte knark och sport, det är farligt liksom jazz.
P-Nissarna vill gärna komma ut och spela utanför Falun, så om någon är intresserad så kontakta bandet.
R.I.P Nr 12 av Jeppe och Per Fender
Backstage
P-Nissarna
Ett av de banden som var yngst och som med tiden har fått en ordentlig kultstatus var P-Nissarna från Falun. De tog sitt namn från den manliga motsvarigheten till lapplisorna och inget annat om nu någon trodde det.
– I december –77 startade jag och Fender The Idiots, som mest körde Pistols och Ramones-cover. Idiots sprack och Fender startade ett eget band, Knugens Canser, som enligt honom själv var bedrövliga. Ungefär ett år senare, i mars –79, startade vi P-Nissarna, berättar gitarristen Tomas Modig, som fyllde 15 det året.
– I första sättningen hade vi en kille som hette Larsa på gitarr. Jag spelade trummor på den tiden, vilket jag hade gjort i sex år. På bas hade vi en kille som hette Carla, men han köpte aldrig någon bas och kom aldrig till repen. Vi tog in den basist, Pogga, som jag hade spelat med innan jag började spela punk.
– Första spelningen hade vi på min skola där det gick 300 raggare, under en temadag. Basisten var skiträdd och stod hela tiden med ryggen mot publiken. Han fick senare sparken för att han var så rädd. I alla fall så tyckte övreraskande nog raggarna att det var skitbra och vi fick mycket beröm efteråt, vilket chockade oss. Då hade jag nog bara spelat gitarr i fyra-fem veckor.
Trummisen vid det tillfället hette Pirre och han bodde ganska långt från Falun, vilket gjorde att han ersattes av Carlzone.
– Carlzone var en klippa. Han hade lirat Rush och sånt innan så han var väldigt teknisk.
Strax efteråt fick Fender kontakt med Jeppe Ekholm på RiP records, som var väldigt intresserade att släppa någonting med bandet. Resultatet blev singeln ”Jugend” som bandet spelade in i Gävle Ljudstudio och bekostade själva.
– Tycker den plattan har ett jävla gott sound. När vi gick in i studion och gjorde den hade jag alltså spelat gitarr i fyra – fem månader så jag var väldigt grön – spelade på en postordergitarr, en HondoII, minns Modig.
P-Nissarna gjorde två inspelningar till.
– Vi hade kontakt med Sista Bussen som var väldigt intresserade av att släppa något med oss. De skrev flera gånger men det var nog vi som var för lata eller som inte hade råd. Det var lite synd att det blev så för annars hade vår andra singel
Parkas Pop
Falun – Dalarna 1979- 1984
Medlemmar:
Janne Ericsson: Sång
Thomas ”Pesse” Pettersson: Gitarr
Jonas ”Fårre” Fåhraeus: Gitarr, sång
Anders Bengtsson: Trummor
Janne ”Holken” Holmqvist: Bas
Historik:
Parkas Pop från Falun fanns mellan 1979 och 1984. I början var det Rock’ Roll som gällde och då under namnet ”High Riders” Efter att bandets började skriva egna låtar ifluerade av Beatles och The Who, så bytte man namn till ”Parkas Pop”. Första singeln med ”Spela på” och ”När jag blir stor” spelades in i Gävle i Mora Träsks studio 1981, Sponsor för denna singel var ”Per Påse”. Efter en succéseger i Vecko Revyns tävling ”80 talet stjärna” , där man inte ens hade anmält sig och ännu mindre spelat några uttagningstävlingar, spelades en singel in i ABBA studion på Kungsholmen i Stockholm. Låtar på denna singel var ”Semester i Polen ” och ”Jag har fått nog”. Bandet figurerade flitigt i det lokala musiklivet och var stammisband på puben ”Flying Dutchman” .
Låtar: Spela på, När jag blir stor, Semester i Polen, Jag har fått nog, Profit, Innan solen har gått ner, Sensationer, Tiden bara går
Diskografi:
Singel: STOPP!!! Har du inte hört talas om… Spela på – När jag blir stor (Pop I Topp PP-001 –81 500 ex)
Singel: Jag har fått nog – Semester i Polen ( Polar POS 1323 –83)
Övriga inspelningar:
Demo: En demo tape med ett 10 tal låtar spelades in i Gävle i Mora träsks studio 1982
Live:
TV: Live inspelning i Sundsvall som visades på SVT’s ”Måndags börsen”