Ripgalorna anordnade av fanzinet R.i.P
Ripgala 1 – Jarlateatern 9:e september 1978 (Foto: Ann Duroj)
Medverkande band:
The Ass – Inspelat
Gitarrslaktarna Inget framträdande
Cellskräck- Inspelat
Aouuh! – Inspelat
Cathy & the Heat Inspelat
Mastur Bation spelade aldrig.
The Pain – Inspelat
The Riots – Spelade aldrig
Ripgala 2 – Musikverket -79
Medverkande band:
Noise (Perstorp) Inspelat
Noise (Gustavsberg) Inspelat
Attentat Inspelat
Cellskräck – Inspelat
Molotovs – Inspelat
Warheads Troligen inspelat
Haerverk Inspelat
Ripgala 3 – 10:e juni 1979 (Foto: Thomas Wejdsten)
Medverkande band:
Bitch Boys
Ztulb
The Push Inspelat
Rude Kids
Stick Inspelat
Baiters
]]>
Garage
Gävleborg – Ockelbo 1977-1978
Medlemmar:
Björn Larsson: sång
Ola Lindström: Gitarr
Mikael Hansson: Bas
Per Nordin: Trummor
Historik:
Att punken föddes i Ockelbo är väl att revidera musikhistorien alldeles för mycket. Men precis som i många andra småstäder fanns det tonåringar som tände på musiken och startade band. Högstadiegrabbarna Mikael Hansson, Per Nordin och Ola Lindström blev så inspirerade av den nya musiken att per omgående startade bandet ”Punk Junk” som spelade punkcovers och Kal P Dallåtar. Trion kompletterades av en sångare som får förbli namnlös då han på bandets första och enda spelning, i Perslundaskolans aula, glömde bort texten så att bandet tvingades bryta konserten.
Men istället för att gräma sig så bad man Björn Larsson bli bandets sångare. I samma veva passade man på att byta namn till Garage. Med Björn i bandet fick man upp farten och tog även tillfället i akt att spela in några demos. Men säg den lycka som varar för evigt. Björns ville upptäcka världen och lämnade Ockelbo för nya spännande äventyr i Stockholm. Dessutom hade Per Nordins farsa tröttnat på att köra Per fram och tillbaka mellan Lingbo, där de bodde, och replokalen i Ockelbo. Så nu stod man utan sångare och trumslagare och den enda trummis Mikael och Ola kände var Lars Lang. Och med Lars på trumpallen var det åter dags för namnbyte. Men det är som man säger en annan historia.
]]>
Extrem Exem
Västra Götaland – Trollhättan 1981-1983
Medlemmar:
Lillemor Karlsson: Sång
Carina Blomberg: Gitarr
Carina Borg: Gitarr
Annika Lindell: Bas
Birgitta Ärje: Trummor
Claes Adamsson: Trummor
Ulf”Urra” Nordberg: Trummor
Historik:
I en gymnasieklass i Trollhättan gick några tjejer och drömde om att få spela i band. Flera av dem kunde spela och en av dem ägde till och med en elgitarr men ingenstans lät killarna dem vara med. Det var bara att bilda ett eget band istället och så föddes Extrém Exém. Det var Lillemor Karlsson på sång, Carina Blomberg på gitarr, Carina Borg på gitarr, Annika Lindell på bas och Birgitta Ärje på trummor. Birgitta slutade dock och ersattes av Lillemors pojkvän Claes Adamsson.
Efter en spelning på Café Blasé i hemstaden blev de kontaktade av skivbolaget Rosa Honung som hade gillat vad de hört och erbjöd en singelinspelning. Strax innan den blev verklighet drabbades dock bandet av en liten kris. Lillemor och Claes blev ovänner vilket fick till följd att båda slutade i bandet. Trumpinnarna övertogs av kompisen Ulf”Urra” Nordberg medan de kvarvarande tjejerna turades om att sjunga.
Singeln ”Eget liv” spelades in i Stockholm. De två låtarna bjuder på en ganska avig punk med lätt hårdrockstouch inte helt olik skivbolagskamraterna Livin’ Sacrifice, men bandet hade gärna velat låta betydligt tuffare.
I samband med att singeln släpptes åkte de upp till huvudstaden igen för spelningar på Medborgarhuset och Ultrahuset. Några år senare fick de stimpengar från dansk radio, men annars hände inte så mycket. Och senare samma år rann Extrém Exém ut i sanden. Bara Carina Blomberg fortsatte med musiken. I samband med ett armbrott ställde hon undan gitarren och började sjunga istället. Därefter har hon sjungit både rock, soul och storbandsjazz i många olika sammanhang.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Eget liv-Inte blind (Rosa Honung ROSA-7 -82)
Övriga inspelningar: Ultrahuset 82-05-16
]]>
Lemmen Glider
Bromma – Stockholm 1981-1982
Medlemmar:
Håkan Söder: Bas
Gunnar ”Gunti” Wetterberg: Sång
Kalle Rinaird: Gitarr
Mats ” Mappe” Björkman: Trummor
Historik:
Vad gör man om man redan spelar i ett hårdrocksband och älskar punk men inte har någonstans att ta vägen utom till replokalen med ett 6-pack bira.. Man startar ett punkband förstås. Det var åtminstone vad Håkan Söder och Mats ”Mappe” Björkman bestämde sig för. Tillsammans med polaren Gunnar ”Gunti” Wetterberg startade man bandet Lemmen Glider, ett av landets första könsrockband, trots att inte termen ännu inte existerade.
Mappe och Håkan spelade till vardags i hårdrocksbandet ATC som bildats redan i slutet av 70-talet. Men båda var djup inspirerade av punkvågen, dess energi, enkelhet och vi-skiter-i-allt attityd. Det sistnämnda var också utgångspunkten för Lemmen Gliders musik. För det första spelade ingen av dem sitt ”riktiga” instrument gitarristen Mappe spelade trummor och sångaren Håkan spelade först gitarr medan polaren Gunti fick agera bandets sångare.
Trion hinkade ansenliga mängder folköl och komponerade låtar om skomakaren på torget och Gun i textilaffären. Eller så läste man direkt ur telefonkatalogen och döpte låten till ”Samhällsstruktur”. Man var tvungen att spela in låtarna direkt annars skulle ingen minnas dem.
Efter ett tag utökades trion med gitarristen Kalle Rinaird en gymnasiepolare till Mappe. Med Kalle i bandet så fick låtarna mer ”normal” punkstruktur och snart hade repertoaren utökats med låtar som: ”Inscest fest”, ”Chefsknull på Metro”, ”Orgasm i Turkiet” och ”Åkkpöh i oljetornet” med gjorde t.o.m en egen tolkning av KSMB-låten ”Atomreggae” som förvandlats till ”Knul idag”.
Nu nöjde man sig inte heller med att bara dricka öl och spela in i replokalen. Nej, nu ville man terrorisera inte ont anande konsertbesökare med sin …”musik”. Spelningarna var lite av ”happenings” för alla inblandade, såväl band som arrangörer och publik. En sak som bandet gjorde till signum var att man var tvungen att ”hitta” scenkläder på spelstället. Och fanns det inga kvarglömda gymnastikkläder, täckjackor eller annat så spelade man naken, åtminstone gjorde Håkan det vid ett tillfälle då han lagom till extranumret glatt hoppade ur de kalsonger han innan giget hade bett de andra att få behålla.
En annan incident var när bandet spelade Ångbygårdens ungdomsgård. Innan spelningen hinkade man i vanlig ordning en massa öl och när trycket blev för stort så hittade de inte toaletterna utan lättade på bördan bakom scenen där man satt. Detta fick till följd att det rann ut urin på scenen när de skulle spela. Men man höll god min. Dessvärre höll det på att gå riktigt illa då bandet hade som vana att slå sönder någonting på scen. Denna gång skulle Gunti hugga en yxa genom en leksaksorgel. I samma stund som han svingar yxan lutar sig en rejält berusad snubbe i publiken mot orgeln och blir bara millimeterar från att få handen kapad.
Allt som allt genomförde man ett tiotal spelningar på ungdomsgårdar och privatfester. Dessutom sålde man bandets kassetter. Vilket också innebar slutet för bandet eftersom man startat med devisen ”om folk gillar det vi gör så lägger vi av”. Mappe och Håkan fortsatte spela med sitt ordinarie band ATC som 1984 släppte plattan ”Cut in Ice”. Kalle startade Kessler Judgend först som duo med Thomas Åkerberg innan Per och Anders Edberg anslöt sig och man blev en kvartett och släppte ett par plattor. Gunti blev framgångsrik filmproducent i USA.
Diskografi:
Kassett: Lemmen Glider – Snart i var mans mun
Övriga inspelningar:
Live på Åkermyntans slott. Diverse replokalsinspelningar.
B-Films
Stockholm 1980-1981
Medlemmar:
Staffan Holmberg: Sång
Björne Fröberg: Bas
Magnus Holmberg: Trummor
Kristopher Lind: Gitarr
Micke Lööv: Gitarr
Historik:
Efter The Pains splittring på höstkanten 1979, försökte sångaren Spiv Åland (Staffan Holmberg) omgående kickstarta en ny sättning. I planen ingick blivande Hanoi Rocks-gitarristen Andy McCoy (Antti Hulkko), som under sommaren bott i Stockholm och spelat med folk från upplösta Warheads.
Med förre Warheads-basisten The Bear (Björne Fröberg) i konstellationen saknade nya The Pain endast en trummis. Valet föll på Holmbergs kusin Junior (Magnus Holmberg) i The Shame. Från samma grupp värvades gitarristen Chris Linn (Kristopher Lind), son till Magnus Lind i Aston Reymers Rivaler. McCoy packade dock sin el-planka och återvände till Finland. De bestämde sig slutligen för att inte kalla sig The Pain, utan B-Films.
Det nya bandet hade förvisso en punkig ryggrad men var både tyngre och hårdare än The Pain, särskilt sedan den bluesinfluerade gitarristen Mick Monitor (Micke Lööv) anslutit från DT & the Stoodes i början av 1980. Skillnaderna mellan banden var fler än så. I B-Films skrev Holmberg låtar på svenska, vilket hade varit otänkbart i The Pain. Vidare gjorde B-Films åtminstone en handfull spelningar på landsorten. The Pain rörde sig inte längre bortom tullarna än till Waxholm.
Trots några uppmärksammade gigs, bland annat som förband till The Troggs, lyckades Holmberg och kompani varken slå hos en ny publik eller övertyga The Pains gamla anhang. Musikpressen var ointresserad och publiken ryckte på axlarna – utom kanske några småtjejer längst fram. Och inom bandet hängde smockan ständigt i luften.
Endast en studioinspelning hanns med innan B-Films imploderade 1981. Kanske hade det kommit ut mer av kontraktet med Adventure Records om Holmberg inför en spelning på Underground inte hade rykt ihop med skivbolagets boss. Bråket började med att Billy Madden fick en puss på munnen. Det slutade med att han blev golvad.
När studiolåtarna senare gavs ut på samlingsskivan ”Let it out vol. II” existerade B-Films inte längre. Först hoppade Fröberg av och ersattes kortvarigt av ur-punkaren och före detta Warszawa-sångaren Tony Fritzdorf. Sedan stack Junior i samma veva som Musikverket stängdes och bandet förlorade sin replokal. Holmberg och Fritzdorf bildade Scandinavia, senare kallat Belgrade. Linn tuperade håret och gick med i Easy Action. Fröberg blev så småningom stammis i The Nomads. Lööv hördes senast spela i Sold Out Sweethearts.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Samling LP: Let It Out 2: Why do you exist? – Arorexia Nervosa (Adventure Records ADV LP 101 – 1981)
Övriga inspelningar:
Live: Hägerstens Parkteater 80-08-23 – Musikverket 80-05-17 – Musikverket 80-10-18 – Jarlateatern 80-06-14
Elegi
Stockholm 1980-1982
Medlemmar:
Marie Samuelsson: Sång och klaviatur
Susanne Håkansson: Sång och sax
Hans Thunberg: Gitarr
Marie Gauffin: Bas
Anna-Pia Kutzner: Trummor
Historik:
Elegi var absolut inte något punkband, även om musikens snabba tempo, sound och attityd gjorde dem till en självklar del av punken i Stockholm. Medlemmarna var runt 25 år och hade förutom rocken även improvisations-, konst- och balkanmusik i bagaget när de bildades i maj 1980. Men ovanligheterna tog inte slut där, gruppen bestod dessutom av fyra tjejer och en kille: Marie Samuelsson (sång och klaviatur), Susanne Håkansson (sång och sax), Hans Thunberg (gitarr), Marie Gauffin (bas) och Anna-Pia Kutzner (trummor).
Det gick undan för Elegi. Redan den 4 augusti gjorde de sin första spelning, till råga på allt förevigad av radioprogrammet ”Tonkraft”. Bandet gjorde senare en rad spelningar på rockklubbar, musikföreningar och musikfester, bland annat i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn.
Det dröjde inte länge innan de fick skivkontrakt med Slick och i december tog de med sig Janne Bergstrand (sångare i Skabb, Hjärnstorm och Stadion der Jugend) in i studion för att spela in det som skulle bli bandets enda skiva. Skivan fick mängder av lovord när den släpptes i början av 1981, trots att den på många sätt framstod som ganska svår. Om inte annat så för texterna som vid en första anblick kunde se mer eller mindre obegripliga ut. Det hindrade varken rockjournalister eller rockfans från att ta bandet till sina hjärtan. Öppningsspåret “Mat” blev till och med en liten mini-hit för bandet.
Recensionerna hyllade ofta bandets förmåga att utvidga gränserna. Ord som kraftfullt, rytmiskt och monotont användes också för att beskriva deras musik.
Hur de lät live kunde höras på samlingskassetten ”Mun mot mun-metoden” som Slick gav ut 1981. Deras bidrag hette Uppror” och ”Unter den Linden” och spelades in på klubben Errol’s i Göteborg i oktober.
Strax därefter gav de sig ut på turné med engelska The Passions. Det som skulle bli deras största karriärsteg dittills blev dock motsatsen. Turnén var slitsam och samarbetet med The Passions fungerade dåligt. Elegi tappade helt enkelt lusten och splittrades direkt efteråt.
Marie och Hans startade Zon 6 som släppte en singel på MNW. 1984 till 1986 var Hans medlem i Underland där Eva Bergström från Mögel sjöng. År 2002 dök han upp på skiva igen, då med bandet Tow Truck Two.
Marie S utbildade sig till tonsättare. Hennes verk har framförts på konserter, festivaler, i radio/tv både i Sverige och utomlands. År 2003 släppte hon en CD med egna kompositioner. Susanne (numera med efternamnet Jaresand) har bland annat jobbat som teatermusiker.
Diskografi:
LP: Mat – Moderna kvadrater – Torsk – Galen – Bakom ryggen – Kärnfamiljen i kärnexplosionen – Lilla fågel – Anorexia nervosa – Till lillebil – Elegi (Slick MSLP 16 -81)
Samling Kassett: Mun mot Mun Metoden: Uppror – Unter den Linden (Slick MLK 20 -81)
Övriga inspelningar:
Radio: Tonkraft 80-09-16
Live: Moderna museet 81-08-XX – Långholmsparken 8X-XX-XX
Fosgen
Gävle – Gävleborg 1980-1983
Medlemmar:
Jan ”Ljuppa” Fredriksson: Sång, gitarr
Uffe Westberg: Gitarr
Lars ”A-son” Andersson: Sång, bas
Urrke Thunman: Sång, bas (ersatte A-son)
Tomas Stenbäck: Trummor
Historik:
Bandet bildades i Sätra, Gävle, 1980, av Janne ”Ljuppa” Fredriksson (Sång & Gitarr), Uffe Westberg (Gitarr), ”A-son” (Bas & sång) och Tomas Stenbäck (Trummor). Influenserna kom från alla håll och kanter. Såväl ”Ljuppas” husgudar The Clash, som Uffes fäbless för Amerikansk Hardcore ala´Black Flag och Circle Jerks men också från den då purfärska och nya ”Oi-vågen” med band som t.ex. Cockney Rejects och The Exploited. (Bandets logga, som Uffe designade, var klart Exploited-inspirerad).
Denna första upplaga av Fosgen gjorde flera gig i Gävle-trakten, bl.a. på Fritidsgårdarna Paletten och Träffen, Café Q (Gefle Musikforum) och Folkets Hus, i denna inkarnation innan ”A-son” plötsligt hoppade av och grabbarna stod utan basist. Frågan om att fylla denna vakanta plats gick tämligen omgående till Urrke Thunman, som närmast kom från ett par konstellationer med Bobo Andersson och ”Råkan” Eriksson från nyligen upplösta Valbo-Punkarna BUGS. Han tackade genast ja och repningar återupptogs snabbt i bandets lokal under Sätra Bibliotek, som de delade med Skate-Punk-legenderna SLAM. Detta blev en nytändning för bandet, då Urrke visade sig vara inte bara basist, utan även sångare och låtskrivare och ett drivet energiknippe. Det gjordes under 1982 spelning efter spelning, på fritidsgårdar, Folkets Park, legendariska Gävle-krogen Wictoria, etc. Man bokade även in sig i Mora Träsk-studion i Hille (där bl.a. PF Commando, Massmedia och P-Nissarna spelat in några odödliga plattor). Där spelades 12-låtars-kassetten ”Pack” in i Januari 1983. Denna trycktes sedan upp i några hundra exemplar och såldes i Gävles skivbutiker, av bandet själva på spelningar och medlemmarnas respektive skolor, genom annonser i fanzines, som t.ex. Nicke Boströms ”Pack” (lustigt nog samma namn som Fosgen-låten som även gav namnet åt bandets kassett), osv. Låten ”Pack” är även med på samlingskassetten ”Varning för Punk #2” (1983) i gott sällskap av band som Sötlimpa, The Bristles, Mob-47, E.a.t.e.r. finska Rattus, m.fl.
Men underbart är kort som det heter. Redan samma år så fick Uffe för mycket att göra med sitt andra band. Han var nämligen gitarrist i både Fosgen och Slam. Och Slam fick fler och fler gigs, inte bara i Sverige, utan runt om i Europa. Ja, man drog till och med iväg på en USA-turné från kust till kust(!) Något helt unikt vid denna tidpunkt. Uffe kände att det inte funkade att kombinera med Fosgen längre och klev av. Detta gjorde att även Stenbeck bakom pukorna tappade sugen och slutade. Men skam den som ger sig. ”Ljuppa” och Urrke raggade snabbt upp ”Jasse” Jansson till trumstolen och Fritte Jonasson (fd. Ex-Pop) som ny gitarrist. Under den korta tiden som denna upplaga av Fosgen existerade så hann de i alla fall med att göra några gig och även återbesöka Mora Träsk-studion (eg. Gävle Ljudstudio) och spela in 5 låtar som skulle bli Fosgen´s debutskiva. En EP var det tänkt. Musiken hade nu ”mognat” en aning och Fritte spelade till och med piano på en av låtarna. Texterna var fortfarande samhällskritiska och oftast på Svenska, men de musikaliska greppen var nu lite mindre influerade av Brittisk och Amerikansk råpunk. Det lutade mer mot Ebba Grön och KSMB skulle man kunna säga. Dessa fem låtar var fyra egna (”Gudadyrkan”, ”Bygg ett fängelse”, ”Monotont Liv”, ”I´m in Love”) samt en Sex Pistols/Professionals-osande tagning av The Shadows instrumentala 60-tals-klassiker ”Shindig” som bonus, med Urrke på sologitarr. Dessvärre gavs dessa fyra låtar aldrig ut. Inte ens på kassett. För samma dag som killarna blev klara i studion avslöjade Urrke att han skulle sluta, för att bli ny basist i Heavy Metal-bandet Dusty Brains från Forsbacka(!) Så där och då var ”sagan om Fosgen” tyvärr slut. Förhoppningsvis kanske denna outgivna EP kan ges ut postumt då inspelningarna finns kvar.
Efter Fosgen har Urrke spelat, inte bara bas i nyss nämnda Dusty Brains, utan även trummor i Punkbandet Destruktiva Liv, Glamrockbandet King Size och Bluesbandet Texas Arsenal, och tillika bas med Mora Träsk (!), Bizex-B, Maryslim, Midlife Crisis (med Dregen & Robban från The Hellacopters), Kitty & the Kowalskis, m.fl.
Fritte Jonasson har bland annat figurerat som trummis i Bizex-B, Vem von Helst, med mera och med flera..
Janne ”Ljuppa” Fredriksson är idag sångare och gitarrist i bandet Dead Nugents, som i övrigt består av idel gamla rävar från The Avengers, Joan Jett & The Blackhearts, The Craps, Vem von Helst och The Demons.
Diskografi:
Kassett: Pack (1982)
Samling Kassett: Varning för Punk #2
Ladda MP3:or: Maktens män – El Salvador – Strävan – Pack
]]>
Västra Götaland – Göteborg 1979
Medlemmar:
Martin ”Grodan” Fabian: Bas
Kramp-Micke: Gitarr
Lars ”Lille-Kramp” Hansson: Trummor
Annamar: Sång
Historik:
Kortlivat band som, enligt basisten Martin ”Grodan” Fabian med största sannolikhet, genomförde endast en spelning, Stottskogsfestivalen augusti 1979. Bandet hade bildats av de f.d. Krampmedlemmarna ”Lille-Kramp” på trummor och ”Kramp-Micke” på gitarr. Man bad ”Grodan” spela bas och plockade in en portugisiska, tillika Mats J:s (Terminalpatienten) flickvän, Annamar på sång till denna udda combo.
Under Systembolaget i Kortedala där man hade sin replokal försökte man musikaliskt spegla den speciella sångstil som Annamar hade med en egenkomponerad repertoar som till sist framfördes på Slottskogsfestivalen.
”Odd Combo skrämde och lockade med en stämningsskapande och ”nervig” musik (Musikens Makt)
”Nästa band på plan var tämligen nystartat och har en kvinnlig engelsk sångerska. Odd Combo heter de och spelar en musik som ligger lite åt Siouxie & the Banshees hållet utan att vara några tråkiga kopior. (R.i.P)
Övriga inspelningar:
Slottskogsfestivalen 79-08-18
23 Till
Östergötland – Norrköping 1980-1984 Nystart 1985
Medlemmar:
Janne Abrahamsson: Sång, gitarr
Patrik Andersson: Sång, gitarr
Micke Philblad: Bas
Pär Andersson: Trummor
Historik:
Mars 1985 har alltid varit det officiella startdatumet för bandet. Med all rätt. Men bandet hade ju en förhistoria…
Ursprunget till bandet bildades redan runt 1980. För att göra en lång historia kort. Tre stycken (Janne Abrahamsson, Pär Andersson och Micke Philblad) kom i tur och ordning från ett band som hette Migrän och slog sig ihop med ett band som hette Abstinens (Patrik Andersson). Och när figur nummer tre kom över (Micke) var det läge att hitta ett nytt bandnamn. Det blev efter mycket vånda 23 Till. Vi var en kvartett och förblev så ända till slutet av –84. Det handlade om ströspelningar på fritidsgårdar och liknande. Men mest levde vi i replokalen. Och vi var ett punkband, visst, men vi kände ändå inte oss särskilt hemma i den svenska punkscen som fanns under första delen av 80-talet, med dess tuppkammar och nitbälten. Vi var ju rätt så vanliga killar som gått igång när –77-punken kom och vi kände väl lite som att vi missat tåget. Vi spelade in två demos som kvartett och redan på den första från november –82 gjorde vi en riktig popflirt på låten Anarkisternas Paradis. För övrigt en demo som jag personligen är mer nöjd med idag än den vi spelade in halvåret senare maj –83. I slutet av –84 bestämde sig de tre musketörerna att det nog vore roligare att fortsätta som trio. Det blev en onödigt smutsig skillsmässa och visst borde vi bytt namn, men det gjorde vi inte. Hur som helst, från –85 drog vi ett streck. Vi blev ett nytt band med en ny repertoar. 23 Till så som vi är “kända” idag. Men det är en helt annan historia. Micke Philblad.
Låtar: Kroppar, Jagad, Helg i Etiopien, Anarkisternas paradis, Ung & Kriminell, Stadskuppen
Diskografi:
Övriga inspelningar:
Demo: November 1982: Anarkisternas paradis, Inte som oss, Drömmen, Stadskuppen.
Demo: Maj 1983: Dagen då allt försvann, Bög-Bud & Leb-Lisa, Gud i metall, Safari, Saigon, Två år, Kärlekens hus.
Live at Borgen –81:
Replokalen sent –81:
Här hittar du demoinspelningarna.
Trekant
Stockholm – Järfälla 1981-1982
Medlemmar:
Stefan ”Mongo” Enger: Bas
Erik Björk: Gitarr
Klabbe: Trummor
Hans-Peter ”Happy” Törnblom: Trummor
Anders ”Salle” Sahlin: Gitarr
Martin Ek: Gitarr
Historik:
Början var uppsluppen, mer skoj än allvar. Slutet var sammalunda, men skuggades av en djup tragedi. Däremellan slöt bandet Trekant ytterligare cirklar: dels mellan 1970- och 1980-talets punkboomar, dels mellan två av de mest populära grupper som formats på Stockholms nya vågen-scen.
Den ena var Incest Brothers, som sångaren och basisten Mongo (Stefan Enger) gav sig själv sparken från i början av 1981. I stället började han under våren spela tillsammans med kompisen Erik Björk, gitarr, och trummisen Klabbe. Ambitionsnivån var till en början låg, trion var fullt tillfreds med att lattja i replokalen, där bandets vänstriga förortspunk Smälte samman med Björks ska-influenser och backbeat-riff
På höstkanten stövlade Trekant ändå ut för att möta hemmapubliken i Järfälla. Klabbe hade då ersatts av Happy (Hans-Peter Törnblom) från Incest Brothers. Med gitarristen Salle (Anders Sahlin) utökades gruppen till en fyrkant, men namnet behölls. Att anspela på ett utvidgat gruppsex hade kanske varit att ta skämtet ett steg för långt.
Kvartetten spelade raskt in tre vassa punkpop-låtar till en EP som gavs ut året därpå. Lika raskt blev Trekant ett slagnummer på den livaktiga lokala musikscenen. Eldsjälarna på Björkebyskolans fritidsgård arrangerade mängder med punkspelningar och gav sedermera ut ett par samlingsplattor med förortsband. Trekant medverkade på den första.
Bandets växande popularitet i kombination med en ny våg av Svensk punk genererade fler spelningar, framför allt i huvudstaden. På natten efter Mongos examensfest 1982 grusades emellertid alla framtidsplaner. Efter att Trekant stigit av scenen gick Björk ut i försommarnatten för att aldrig komma tillbaka. Han begick självmord.
De chockade och bedrövade bandmedlemmarna övervägde att upplösa gruppen. På hösten beslutade de sig för att trots allt fortsätta och värvade en ny gitarrist. Martin Ek. Denne var egentligen trombonist och hade mycket att tillföra musikaliskt, men utan Björk hade glöden slocknat.
Nästan ett år efter Björks död strålade Mongo och Happy samman med gitarristen Valen (Thomas Wahlström) för att framträda på en fest. Med glimten i ögat klädde de ut sig till kvinnor och rockade all anständighet av både sig själva och publiken. Spelningen blev en succé. Och vad mera var: Mongo och Happy återfick glöden. De lade ned Trekant och fortsatte som Köttgrottorna, som under åttio- och nittiotalet skördade stora publikframgångar med sin gladanarkistiska rock. Ett par referenser till Trekant fanns med i repertoaren. En sådan, låten ”En björk” på albumet ”Sanningens morgon”, är tillägnad vännen vars glöd slog an Trekants första ackord.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Människor smakar gott, Ryssen, Iowa Jim (Sista Bussen SB 205 -82)
LP Samling: Förortsrock: Inget land (Järfälla Rock JR 001 -83)
Övriga inspelningar:
Radio – Ny Våg session: Människor smakar gott, Svin, Mitt ute i skogen
Live: Ultrahuset 811011, Kvarnbacken 810822, Jacobsberg 810822, Barkaby 811204, Barkaby 820211, Viksjö Teater 820507
