Lustans Lakejer
Stockholm – Åkersberga 1980-1985 pågående (Foto: Bernt Ridderström)
Medlemmar:
Johan Kinde: Sång, gitarr (80-)
Leif Thuresson: Gitarr (80-81)
Kaj Smedfors: Gitarr (80-81)
Torsten ”Adrian Valery” Ysander: Gitarr (80-81)
Anders Ericson: Gitarr (83-86) (16-21-)
Peter Bergstrandh: Bas (80-82)
Johan Ekelund: Bas (83)
Elias ”Saile” Eliasson: Bas (86)
Julian Brandt: Bas (93-21-)
Urban ”Ubbe” Sundbaum: Trummor (80-81)
Christer Hellman: Trummor (81-83) (21-)
Stephen Rossi: Trummor (86)
Tom Wolgers: Klaviatur (81) (16-20) (Avliden)
Jan Kyhle: Klaviatur (80-81)
Janis Bokalders: Klaviatur (82-83)
Fredrik ”Fralle” Holmquist: Klaviatur (86)
Jan Lundkvist: Klaviatur (93-2000)
Fredrik Hermansson: Klaviatur (16-21-)
Fredrik Helander: Klaviatur, gitarr (21-)
Historik:
I början av åttiotalet var Lustans Lakejer en av Sveriges mest omtalade grupper. Soundet var modernt, den blott sjuttonårige sångaren Johan Kinde sjöng texter om glamour, champagne och kärlekens nöjen och de fick stor uppmärksamhet för citatet ”kläderna är viktigare än musiken”
Men de startade faktiskt som ett punkband, Strax före julen 1978 satt de hemma i Åkersberga norr om Stockholm och lyssnade på Sex Pistols, The Clash, New York Dolls och en massa andra punkskivor och bestämde sig för att bilda ett band. Förutom Johan var det gitarristerna Leif Thuresson och Kaj Smedfors, basisten Peter Bergstrandh och trummisen Urban Sundbaum
Även om bandnamnet, som de för övrigt hittade på baksidan av en gammal deckare, inte signalerade punk rockade de rejält i replokalen och på de tidiga spelningarna på hemmaplan och på Musikverket inne Stockholm. Några covers av band som Heartbreakers, The Jam och Television blandades med egna låtar som ”Döda ljud”, ”Tappat tron”, ”Med mördande läppstift” och ”Bwana boys” (senare känd under namnet ”Begärets dunkla mål”), samt deras reggaeförsök ”Stilla nätter” som hamnade i en helt annan version på deras andra album.
Intresset för mode fanns där redan från början. Redan 1978 var de i London och shoppade punkkläder i Malcolm McLarens butik på Kings Road. Att se bra ut var viktigt redan då.
Med tiden kom nya influenser in i bandet. Ultravox, Magazine och kanske framför allt Joy Division var några av banden som gjorde att musiken sakta ändrade karaktär. Där någonstans placerades en fyrkanalig bandspelare i bandets replokal. Resultatet blev maxisingeln ”Diamanter är en flickas bästa vän” som gavs ut 1980 på det då färska skivbolaget Stranded Rekords. Den följdes året efter av den självbetitlade albumdebuten som blev gruppens genombrott. Då hade Leif och Kaj försvunnit, den senare till samma Travolta Kids som Peter fram till dess spelade med parallellt. In kom istället gitarristen Adrian (Torsten Ysander) och klaviaturspelaren Jan Kyhle, och strax efter att LP:n var släppt ersattes Urban av Travolta Kids-trummisen Christer Hellman.
Ungefär samtidigt kom den engelska new romantic-vågen, och Lustans Lakejer började klumpas ihop med band som Duran Duran och Spandau Ballet. I samband med albumet ”Uppdrag i Geneve började det ligga något i den liknelsen, för vid det laget var de sista punkresterna bortsopade.
Efter ytterligare tre album och ett antal medlemsbyten gjorde bandet sorti sommaren 1986. Johan Kinde satsade på solokarriär, Peter fortsatte med Tony Curtis och White Stains och Urban trummade med Easy Action.
Lustans Lakejer återuppstod på 2000-talet, med både skivor, turnéer och medverkan Melodifestivalen. Förutom Kinde var dock inga av de ursprungliga medlemmarna med då.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Diamanter är en flickas bästa vän – Tidens melodi (12″) (Stranded REK 003 -80)
Singel: Kärlekens nöjen – Man med paraply (Stranded REK 006 -80)
Singel: Skuggan av av ett tvivel – Världen utanför (Stranded REK 010 -81)
Singel: Stilla nätter – Vår man i Mockba (Stranded REK 012 -81)
Singel: Diamanter – Sång om syrsor (Stranded REK 016 -82)
Singel: Diamanter – Sång om syrsor 12”(Stranded 12 REK 016 -82)
Singel: En främlings ögon – The texture of her skin (Stranded REK 022 -82)
Singel: Läppar tiger (ögon talar) – Tango jalousie (Stranded REK 034 -83)
Singel: Eld – Could you be the one (Stranded REK 044 -83)
Singel: Eld – Could you be the one 12″(Stranded 12REK 044 -83)
Singel: Good as gold – Pure at heart (Stranded REK 051 -84)
Singel: Good as gold – Pure at heart 12” (Stranded 12 REK 051 -84)
Singel: Good as gold – Pure at heart 12” (DE) (Polydor 881 135-1 -84)
Singel: Good as gold – Obsession – Pure at heart 12” (FR) (Vouge 311103 -84)
Singel: Good as gold – Obsession – Pure at heart 12” (ES) (Victoria VIC-173 -84)
Singel: What the redheads promise the blonde ones keep – Redhead relaxation (Stranded REK 066 -84)
Singel: What the redheads promise the blonde ones keep – Redhead relaxation 12” (Stranded 12 REK 066 -84)
Singel: Brustna hjärtans patrull – No one but a fool (Stranded REK 071 -85)
Singel: Brustna hjärtans patrull – Fallna änglar (Stranded 12 REK 071 -85)
Singel: Kyssande vind/Djuret inom mig (Stranded REK 074 -85)
LP: Samling: Pop Job: Härifrån till evigheten – Tusen och en natt (Stranded EKO 001 -80)LP: Lustans Lakejer (Stranded EKO 102 -81)
LP: Uppdrag i Genéve (Stranded EKO 105 -81)
LP: En plats i solen (Stranded EKO 109 -82)
LP: A place in the sun (Stranded EKO 114 -83)
LP: Lustavision (Stranded EKO 123 -84)
LP: Sinnenas Rike (Stranded EKO 132 -85)
Distortion
Åkersberga – Stockholm 1982-1984
Medlemmar:
Ola Kjellgren: Sång
Peter Eriksson: Gitarr
Johan Andersson: Gitarr
Micke Åkerholm: Bas
Johan Lundberg: Trummor
Historik:
”Disco NEJ, reggae blues och funk – för mig är det bara punk”
Det har visat sig att många minns den låten från när den spelades i Ny Våg 1982. Vad inte alla minns är att bandet hette Distortion och låten ”Skäms”.
Distortion kom från Åkersberga. I början av 80-talet hängde en massa ungar vid tågstationen Tuna Gård. Alla gillade punk och där och då bildades bandet.
Ola Kjellgren sjöng, Peter Eriksson och Johan Andersson spelade gitarr, Micke Åkerholm bas och trummis blev Johan Lundberg.
Efter några lokala framträdanden på fritidsgårdar och i skolmatsalar spelade de in den demo som blev spelad i radio. Efter det blev de kontaktade av Bert Karlsson som tänkte göra en samlingsskiva. Killarna blev glada tills de förstod att banden skulle stå för alla kostnader medan Bert skulle ta hand om vinsten. Då klev de av.
Distortion höll på i ytterligare något år innan Micke startade ett nytt band ihop med Curre Sandgren från Rolands Gosskör och Mårten Tolander. Det bandet döpte sig till Coca Carola.
Discografi:
EP: Skäms, Vaktsnobb, Rött och blått, Satan på gatan (Slyngel Rekords 015 -16)
Stalin Boys
Åkersberga – Stockholm 1980
Medlemmar:
Harry Bergman: Sång, gitarr
Johan Nilsson: Sång och gitarr
Christer Hellman: Hi-hat och virvel
Historik:
Även om inte Travolta Kids tillhörde de gravallvarligaste banden i Stockholmspunken ville ett par av medlemmarna ändå ha lite skoj vid sidan om.
Johan Nilsson, sång och gitarr och Christer Hellman, hi-hat och virvel, var båda med i Travolta Kids. Harry Bergman, sång & gitarr, hade varit det tidigare, medan bandet hette Sylvester L.U
Bandet gjorde bara två spelningar under sin korta karriär och båda ägde rum samma dag. Den första var på en utomhusfestival hemma i Åkersberga och den andra på Musikverket inne i Stockholm senare på kvällen. Den spelningen bandades och låten ”Progressiv” hamnade senare på samlings-EP:n ”Live på Verket”.
I en intervju berättade de att deras framtidsplaner var att de skulle bli idoler, dö unga och bli legender samt ställa upp i Veckorevyns fotomodelsstävling, men så blev det inte riktigt.
Fast en sorts fortsättning blev det trots allt. Låten ”Jag vill va i Moskwa” dök året efter upp på en poppig singel med bandet Gigolos, vilka bestod av Johan, Harry och Lustans Lakej-trummisen Urban Sundbaum.
Några av de andra Stalin Boys-låtarna, till exempel ”Det känns okej” och ”Gå ut och gå”. spelade Travolta Kids in senare.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Samling EP: Live på Verket: Progressiv (Stranded REK 01 -80)
Nattkräm
Åkersberga – Stockholm 1978-1982
Medlemmar:
Magnus Sverke: Bas
Johan Sverke: Trummor
Micael Enlund: Gitarr
Jan Eriksson: Gitarr
Henrik Möller: Gitarr
Martin Wallström: Gitarr
Historik:
Det återstår att se om någon vågar satsa på Nattkräm! Skrev en tidning efter bandets tredje skivbolag i rad hade gått i graven. Kanske var det därför de aldrig lyckades ta sig in bland de stora, utan förblev lovande tills de lade av 1982. Innan dess hann bandet göra ett par hundra spelningar, både hemma i Åkersberga och inne i Stockholm och ofta tillsammans med kompisband som Docent Död, Travolta Kids och Lustans Lakejer.
Genombrottet kom 1979 med en egenhändigt utgivna singeln ”Håll mig hårt”. Mats Olsson på Expressen gillade den och gav bandet en halvsida. Längst ned skrev han telefonnumret till bandet, och bara några dagar senare var alla femhundra exemplaren slut.
Basisten Magnus Sverke, hans bror Johan på trummor samt gitarristerna Micael Enlund och Jan Eriksson började drömma om framgångar när bolaget Ö Records återutgav singeln och studiotid för ett album bokades. Dessa inspelningar han dock inte ens påbörjas innan det var dags för den första konkursen. Micael och Jan tröttnade och hoppade av.
Ersättarna Henrik Möller och Martin Wallström blev en vitamininjektion för bandet. Bandets musik fick en tydligare, lätt modsaktig popprägel vilket först kunde höras på singeln Recording, som självklart snart fick ekonomiske problem.
Hösten 1981 gjorde bandet sin sista spelning, på OK Motorhotell i Norrtälje av alla ställen, och inte långt därefter försvann Magnus o Martin. De kvarvarande satte då igång det nya bandet Hemliga Armén och en musikalisk utveckling i form av klaviatur och saxofon tog vid. Någon skiva blev det aldrig, höjdpunkten blev istället en spelning i Kungsträdgården inför 12 000 personer.
Ur boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Håll mig hårt – För stressigt (ÅMG ÅMG 1 -79 500 ex)
Singel: Håll mig hårt – För stressigt (Ö ÖR-S 23 -79)
Singel: Trampa på – Varför gör ni så här? (Marilla MA-s 172 -80)
Singel: Romantiska Pojkar – Det blåser på månen (SOS SOS 1076 -81)
LP: Romantiska Pojkar (SOS SOSLP 033 -81)
Övriga inspelningar: Intervju Ny Våg (Se nedan)
80-08-26 Ny Våg – Presentatör Johan Nilsson
Hej Nattkräm ska det handla om idag. Det är ett killband från Åkersberga. En förort norr om Stockholm. Bandet har existerat i ett par år med olika sättningar. Idag heter killarna som spelar i Nattkräm Martin Wallström, Henrik Möller, Magnus Sverke och Johan Sverke. Johan Sverker har jag träffat och ni ska snart få höra honom berätta lite om bandet innan dess kommer en låt som heter Tåget. Den finns på deras första skiva. Mellan snackat kommer också en nya singellåtarna Varför gör ni så här? och Trampa på men först Tåget.
Nattkräm – Tåget.
Ni har gett ut två singlar nu. Den första gav ni ut själva och den här andra som kommer ett bra tag efteråt kommer på Marilla. Varför just Marilla?
– Ja, jag vet inte. I första hand så vände vi oss till andra skivbolag, faktiskt, när vi spelade in en demotape. Men eftersom vi inte fick nåt gensvar från dom så fortsatte vi spela ute bara och på en konsert som vi hade på Musikverket var några spioner från Marilla utsända och dom tyckte att det här måste vi satsa på. Då sa vi inte nej.
Ni försökte få spela in hos MNW och andra såna här progressiva bolag gick inte det eller vad var det som hände?
– Ja, det var lite struligt. Det var främst Nacksving vi var i kontakt med. Men, jag vet inte. Vi kanske inte är tillräckligt politiska för dom.
På den första singeln så lät det mycket mer råare och det var mera så här ös. På den andra är det lite mera mjukpop. Vad beror det på?
– Jaa… vi spelar inte riktig rock längre. Men på den här senaste singeln så skulle vi nog helst vilja att det var lite rockigare i alla fall. Tycker vi är lite väl snälla, eller snäll musik på. Men vi är nåt rock-pop band av nåt slag.
Ja, dom här två nya gitarristerna har dom för med sig nånting för dom fanns inte med på den första skivan.
– Ja, dom är bättre *skratt*. Nej, jag vet inte men det har blivit mera popigt när dom kom med. Dom är mer tralalavänliga.
Vad har Nattkräm för framtidsplaner?
– Vi vill fortsätta spela så mycket som möjligt i den utsträckning det går men just nu så är det lite kärvt för två av medlemmarna ligger inne i lumpen och det gör att vi bara kans spela repa då på helgerna.
Nattkräm – Varför gör ni så här?
Har ni något syfte med er musik?
– Dels ha kul själv, sedan göra så att andra får kul utav den musiken man spelar och få dem intresserade av musik och kanske till och med spela. Och det har vi lyckats ganska bra med hittills för vi har i Åkersberga bildat en musikförening och den bildades för en två-tre år sedan då var det från början bara sex band med och nu är det tjugo stycken med. Det visar ju bara tendensen. Det är nånting att samlas kring så blir det ett gemensamt intresse då.
Det är ju du som skriver de flesta låtarna i Nattkräm. Hur får du inspiration att skriva en låt och?
– Det blir bara så när man sitter och plinkar på en gitarr så kommer man på någon bra musik sen så sätter man ihop.. eller sätter på någon melodislinga eller nånting på för det är det jag tycker är viktigast musiken. Sen i sista hand så lägger man på en text som blir mer eller mindre bra det är svårast att göra i låten.
Vad handlar texterna om?
– Aahh, dom kan nog både vara glada och ledsna, dom handlar om, dom ledsna brukar handla om samhället, dom glada handla om, ja, det som är kul.
Vad är det som är roligt?
– Bada… *skratt*
Nattkräm – Trampa på.
Expressen 13 juni –81
Och sen var det ett evigt strul med skivbolag. Redan i fjol skulle första LP:n komma, men skivbolaget som skulle ge ut den gick då i konkurs.
– Det var snack om samlings-LP på både Nacksving och MNW men vi trodde ju hela tiden att vi skulle få ge ut något eget, men allt blev hela tiden sabbat, säger Magnus Sverke.
– Man ska väl inte skylla allt strul på skivbolag, vi är nog lite blåögda också, säger Johan.
Johan är 19 år. Han spelar trummor och är lillebror till Magnus som är äldst, 21, och verkligen spelar rollen av storebror, mycket ordentligt och duktigt. Henrik Möller spelar gitarr och är 18 år. Därmed är an yngst. Mittemellen står den andre gitarristen Martin Wahlström, han är 20 år.
De är inte bara romantiska pojkar. De verkar vara väldigt snälla pojkar också. Lite svårt att tänka sig att de växte upp med Sweet, David Bowie och Blue Öyster Cult.
Fanns inget att göra
Som s många andra började de att spela för att det inte fanns så mycket annat att göra i Åkersberga.
– Musiken var liksom det första som betydde något, säger hHenrik
– Det var också ett sätt att få en identitet, säger Martin.
_ Och jag började med trummor för att få avreagera mig, säger Johan.
– Och jag med bas för att det var läckrare än blockflöjt, säger Magnus.
Deras melodier ligger väldigt nära till exempel Records, med lätta melodier och finurliga texter. De har själva producerat debut-LP:n ”Romantiska pojkar”. Det märks att de är ovana vid studion och Magnus säger:
– Han som hade studion ställde in knapparna åt oss, sen rattade vi och mixade allt själva. Det tog tio dagar allt som allt. Och när man inte är van är det svårt att få det tätt och tryckigt.
– Men å andra sidan så finns det ju inga bra producenter i Sverige. Vi kunde inte komma på nån, säger Johan.
Eftr LP:n (som är riktigt bra) kommer etapp två i en svensk popgrupps väg på karriärens stege: Att komma ut och lira.
– Det är svårt, det verkar som man måste känna dom som har ställena om man ska få en chans, säger Johan.
Men bröderna Sverke hade en god idé. Magnus och Johan låg bakom projektet Åkerberga Musikgrupper, en förening för alla de band som fanns i Åkersberga.
Det viktigaste är att spela
– Jag tänkte till och med försöka få igång såna här föreningar i varje förort. Sen skulle alla grupperna cirkulera i varandras förorter och på så sätt nå ut till en stor publik och få många spelningar, säger Magnus.
– Det viktigaste för oss är inte att just spela i Stockholm, det viktigaste är att spela. Och det hade ju varit kul för folket i förorterna att slippa åka till stan varje gång de ville höra musik.
Men projektet sprack. Magnus tid räckte inte till, Nattkräm blev lidande, och Åkersberga-grupperna började bli färre.
Så nu jagar Nattkräm spelningar på egen hand.
Och funderar på producent till nästa LP.
Expressen 13 juni –81 Text – Mats Olsson Foto – Kennet Jonasson
]]>
Travolta Kids
Åkersberga – Stockholm 1978-1980 (Foto Thomas Wejdsten – Notfound.se)
Medlemmar:
Johan Sverke: Trummor
Harry Bergman: Sång
Hasse Gänger: Gitarr
Petter Nilsson: Sång
Johan Nilsson: Gitarr
Johan Hedenström: Gitarr
Peter Bergstrandh: Bas
Kaj Smedfors: Bas
Christer Hellman: Trummor
Clas Nilsson: Orgel
Historik:
Travolta Kids kom från Åkerberga tre mil norr om Stockholm. Därifrån härstammade också Lustans Lakejer, och kopplingarna banden emellan var många. De gjorde väldigt många konserter ihop och tre av medlemmarna kom att spela i båda banden. Lustans Lakejers sångare Johan Kinde har spelat både bas, trummor och körat med Travolta Kids.
Förlagan till det band som skulle bli Travolta Kids hette Sylvester L.U., en sammanslagning av förslagen Sylvester Ray Band och Ljummet Urin.
Sättningen genomgick ständiga förändringar det första året. På första spelningen i april 1978 var Johan Sverke från Nattkräm trummis, på de följande två var Harry Bergman sångare och gitarristen Hasse Gänger for ut och in i bandet som en jojo.
Det nya bandnamnet tillkom när de skulle anmäla sig på en talangjakt i Täby. När de fick reda på att inga punkband var välkomna döpte de raskt om sig till Travolta Kids och sa att de spelade disco!
Tidigt våren 1979 bestod bandet av Petter Nilsson (sång), Johan Nilsson (gitarr), Johan Hedenström (gitarr), Peter Bergstrandh (bas) och Christer Hellman (tummor). Dessa fem spelade in debutEP:n som gavs ut på skivboladet Bröderna Surf. Kort därefter fick Lustans Lakejers gitarrist Kaj Smedfors sparken. Bergstrandh som spelade bas i båda banden bestämde sig samtidigt för att enbart satsa på Lustans Lakejer. Ny basist i Travolta Kids blev förstås…. Smedfors.
Mistlur gillade vad de hörde på EP:n och erbjöd bandet att medverka på den klassiska samlingsplattan ”Bakverk 80” tillsammans med Incest Brothers och KSMB. Travolta Kids bidrog med sju låtar varav ”Tunnbrödrulle” blev en mindre hit för bandet. Skivan släpptes i oktober 1979 och fick stor uppmärksamhet, och under hösten åkte alla tre banden på en gemensam Sverigeturne.
Så här långt i bandet karriär måste bandets musik fortfarande kallas punk, om än ganska trallig och ofta med stämsång som extra krydda.
Efter ytterligare en singel ”Det känns okej”, fick bandet erbjudande av Mistlur om att göra ett eget album. Mistlurs mobila studio riggades upp i en gammal prästgård i Åkersberga, där nytillkomne organisten Clas Nilsson bodde. Tanken med albumet var att det skulle låta som en gammal sextiotalsplatta. Musikaliskt lät det ganska snällt, och på omslaget var bandet stylat i både hår och kläder.
LP:n släpptes i september, men inte mycket hände med en. De började känna att de inte kunde komma längre musikmässigt, och den 6 november gjorde de sin sista spelning på Musikverket i Stockholm.
Johan och Christer hade parallellt med Travolta Kids sidoprojektet Stalin Boys, som senare utvecklade sig till Gigolos. Christer fick utlopp för sina synthambitioner när han först blev klaviaturspelare och senare trummis i Lustans Lakejer.
Låtar: Nick Carter, Det känns okej, Sune Svensk, Tunnbrödrulle, Kleptoman, Ensam genom natten.
Diskografi:
EP: Veckans Brott – Titta på den där – Jag e kleptoman – Jag vill ha mer (Bröderna Surf SUR 001z -79)
Singel: Det känns okej – Ingen vet – Tänker på dej (Mistlur MLR-10s -80)
LP: Travolta Kids (Mistlur MLR 13 -80)
Samling LP: Bakverk 80: Sune – Tryck på knappen – Tunnbrödsrulle – Nick Carter – Bli polis – Bill å Bull – Flicka – Titta på den där (MNW 98P -79)
Samling EP: Live på Verket: Falsk matematik (Stranded REK 01 -80)
Övriga inspelningar:
Musikverket 79-04-23
STRANDED NUMMER 3
Travolta kids heter ett band från Åkersberga utanför Stockholm.
De har spelat tillsammans i ungefär ett år under diverse olika namn.
Bandet har blivit mycket populära lokalt, och kommer snart med en EP.
Varför heter ni Travolta kids?
-Ja det kan man fråga sig.
Vi lirade på en konsert med en massa fula discoband en gång, och när konferenciern frågade vad vi hette så sa någon av oss att vi hette Travolta kids.
-Men det var bara den gången, på nästa konsert vi spelade så kallade vi oss för Vittgren kids, för det var en dum jävel som hette Vittgren som var med där.
Era texter kan ni beskriva dem?
-Det är satiriska låtar, som vi försöker att få in lite roligt i också.
Inte bara fan usch bajskorv låtar som dom flesta andra band använder sig av sånt är vi trötta på.
Vad tycker ni om band som sjunger på engelska?
-Det är jävligt löjligt att sjunga på engelska, man bor ju i Sverige så varför ska man sjunga på ett annat språk än sitt modersmål.
Om man som Rude Kids vill ge ut skivor i England så kan man ju sjunga på engelska, men det är dumt av dom egentligen.
Texterna kommer inte fram ordentligt då.
-Man kan säga att dom som sjunger på engelska inte bryr sej om texterna.
Dom låter bli att ta ställning.
-Men egentligen så är det ju också att ta ställning genom att man inte tar ställning ,så tar man ställning. (grav, garv, garv)
Vem skriver låtarna och texterna i bandet?
-Det är väl mest jag som skriver, säger Johan.
Men alla håller på med att göra egna låtar, det är bara det att de aldrig blir klara. (garv,garv)
Pengarna från skivan går till en organisation vid namn ”Rock för jobb” kan ni berätta lite om den?
Det är en förening som samlar en massa arbetslösa till olika aktiviteter, så dom inte sitter hemma och ugglar på dagarna.
Det är alltså inte frågan om någon arbets förmedling, utan bara ett alternativ till att sitta hemma och dega.
Ingen är ju i den positionen att han kan fixa en massa jobb.
Sedan är det ju bra att alla föreningar och sånt träffar varandra genom de här arrangemangen.
Varför är de flesta ”Rock för jobb” konserterna förlagda på dagarna ?
-Det är ju mest arbetslösa, eller hur? och så kommer ju alla polare hem…..
Finns det några band som ni gillar här i Sverige?
-Det finns en jävla massa bra band.
Ebba Grön, Dag Vag. Lustans Lakejer, Grisen Skriker..Black Nails var jävligt bra.
Det är svårt att säga det finns många bra band här i Sverige.
Hur tycker ni Sverige borde styras?
-Man kan ju börja med att spränga riksdagshuset.
Nej men man borde dela in samhället i mindre enheter, så att alla människor kunde bestämma mer direkt över sin egen tillvaro.
Som det är nu så är det alldeles för stor maktkoncentration.
-Sen allt det här snacket om solidaritet….
Man ser ju själv när man går här inne i stan.
En jävla solidaritet alla har med dom om sitter nere på plattan.
-Palme höll på att kräkas när han kom ut från ”Ett anständigt liv”.
Han har tydligen aldrig tagit T-bana från riksdagshuset.
Vad tycker ni är det bästa med punken ?
-Det bästa är väl att en massa folk har börjat lyssna på låttexter och sånt, man har blivit mer medveten om hur det är i Sverige.
-Men själva punkbegreppet här i Sverige har blivit lite diffust.
Vad tycker ni om de spelställen som finns ?
-Dom är väl rätt bra, men någonting som retar mej är att rocken anses som okulturell.
På operan så subventionerar staten avrje biljett med 200 kr.
Hur mycket subventioner staten ett inträde på musikverket ?
Vad har ni för framtids planer ?
Vi ska vara med på en samlings-lp.
Sedan så hoppas vi såklart på flera spelningar.
-Splittras om ett halvår p g a militärtjänst.
En sista fråga vad tycker ni om Stranded?
-Skitbra tidning !
Den är till och med bättre än Piff, Paff och Veckans Brott !!!
STRANDED NUMMER 3
Stockholm – Åkersberga, Täby och Waxholm 1978-1982
Medlemmar:
Peter Serck: Bas
Cecilia Berthling: Sång
Göran Peterson: Sång o gitarr
Jan Zetterquist: Trummor
Torsten Rutstam: Orgel
Staffan Helleberg: Gitarr
Historik:
”Du har väl hört hur snacket går, man blir äldre år från år, det är ingenting att göra åt, det är bara att låta åren gå… men jag ska aldrig dö!”
Så inleds den singel som av många är ansedd som en av de bästa svenska punklåtarna någonsin. Fast själva såg sig inte Dr Zeke som något punkband. De var lite äldre, medelåldern var runt 25 år, och bland inspirationerna trängdes engelska bandet Hawkwind och reggae med Sex Pistols och diverse svenska punkband.
Dr Zeke härstammade från Stockholms norra förorter (Åkersberga, Täby och Waxholm) men repade inne i stan. De bestod av Göran Peterson (sång och gitarr), Cecilia Berthling (sång), Staffan Helleberg (gitarr), Torsten Rutstam (orgel), Peter Serck (bas) och Jan Zetterquist (trummor). De flesta hade spelat ihop sedan 1973 i bandet Zeke Varg. 1978 fick de sitt nya namn , och det var faktiskt författaren / översättaren Einar Heckscher som gav dem det.
I oktober 1979 tog de sig från Stockholm till Silence-studion i värmländska Koppom för att spela in singeln. Ut ur högtalarana strömmade plötsligt den härligt larmiga och kaotiska låten ”Aldrig dö” med underbart pumpande trummor. Baksidans ”Vild i skogen” är inte dålig den heller, men ribban hamnade förstås ganska högt efter framsidans urladdning.
Under inspelningen blev Dr Zeke varse att det uppe i Gävletrakten fanns ett band vid namn Zeke Varg, och för att inte blandas ihop med dem fick de för sig att döpa om sig till Udda Pälsar istället. Det nya namnet hamnade på omslaget, men det gjorde också det gamla, så ingen fattade nånting. Och bandet ångrade sig också, så de fortsatte kalla sig Dr Zeke.
Något mer på skiva blev det aldrig, men bandet gjorde sammanlagt ett femtiotal spelningar, mestandels i Stockholmstrakten, innan de gick i graven 1982. Några fortsatte med bandet Hultmännen, som gjorde några demos för MNW, innan det hela rann ut i sanden.
Från boken Ny Våg
Låtar: Pappersvändaren, Dummare än tåget, Typer, Klagomålsvisa, Jag ska aldrig dö!, Adopterad, Samhällsfarligast.
Diskografi:
Singel: Jag ska aldrig dö (Silence Records ZING 109 -79)
Samling CD: Ståk
Övriga inspelningar:
Radio: Ny Våg Intervju samt kortare utdrag ur några låtarna Polis, Far och Mor, Jag ska aldrig dö, Villabo
Live: Ultrahuset 81-04-12, Ultrahuset 81-12-06
Ogräs nr 3
Dr Zeke
Det har hänt mycket saker med den gode doktorn på senaste tiden. Sissi och Göran (som gjorde låtarna på singeln) har lagt av efter en del kontroverser om musiken. Dom som är kvar i Zeke drar nog i väg lite åt reggae- skahållet, (skulle jag tro).
Det kanske är dags att presentera vad dom heter, uppsättningen som var med på singeln var: Janne på trummor, Peter-bas, Sussi-sång, Staffan-solon, Torsten-orgel och sist men inte minst Göran på gitarr och sång.
När jag frågade Göran vad han ansåg om singeln, svarade han:
– Jag tycker singeln är bra och är nöjd med den.
Dr Zeke bildades i februari –79 och spelade ute i mitten av mars på Konstfack i Stockholm, den spelningen gick hyfsat. Då var det tre tjejer med, men två av dem försvann efter ett tag, dom hade annat att stå i.
Att hitta på ett namn har en del grupper svårt med, i alla fall verkar det så, jag tänker närmast på grupper som: Urrk, Usch, Spy, Blä…osv..
Dr Zeke hade inte särskilt svårt att hitta på ett namn och namnet det till slut fick bli är mycket nybättre än ovanstående, tycker jag.
– Namnet kom Staffan med och det blev ju ganska lyckat.
Singeln ”Udda pälsar” gjorde Dr Zeke i oktober-79, då hade dom lirat ungefär ett halvår.
– Nån punkgrupp var vi inte, medelåldern är lite högre hos oss(!?!?) runt 25 tror jag.
Textskrivare var Sussi och Göran, men även Peter gjorde en text då och då.
När Dr Zeke inte håller på och lirar håller de på med olika saker. Göran jobbar på samligan, Sussi är arbetslös, Janne ska bli murare, Staffan pluggar, Torsten jobbar på SL och Peter lagar staket i Stockholms parker.
Något man kanske undrar ibland är vad olika grupper har för inspirationskällor, så därför frågar jag Zeke det.
– Det fanns ett band (dom kanske finns fortfarande) som hette Hawkwind som vi snöade in på en del på mitten av 70-talet, dom är bra. Åsså reggae förstås.
– och lite pistols och svensk punk.
Några låtar som Dr Zeke hade var: ”Pappersvändaren”, ”Dummare än tåget” (tycker jag var bäst), ”Typer”, ”Klagomålsvisa” och en hel drös till.
När jag frågar Zeke vad dom tycker om politik, svarar Göran.
– Politik, allt är politik, opolitiska människor finns inte. Om du menar vår tjusiga svenska parlamentarism så ska jag tala om att jag tycker att det är en fars alltihop. (Göran fortsätter)
– Dr Zeke stod nog för någon slags anarkism kan man säga, några av oss är med i SAC (syndikalistisk fackförening).
Nu vet ni nog (förhoppningsvis) lite mer om (gamla) Dr Zeke. Det är verkligen synd att det blev som dt blev, för jag tycker att Dr Zeke var jävligt bra.
Skaffa singeln ”Udda pälsar” så får ni själva avgöra.
Bilden föreställer gamla Dr Zeke.
Ogräs nr 3
Schlager nr 2 24 oktober 1980
Dr Zeke Tant Strul
Musikverket
Humprhrey Bogart är på TV. Musikverkets har missat att sätta in annons för kvällens spelning. Det kom cirka 20 pers till Verket denna söndagskväll. Dr Zeke och Tant Strul hade den minst nsagt otacksamma uppgiften att försöka rocka omkull stället.
Dr Zeke öppnar ändå stark med den grovt reagageinfluerade ”Adopterad”, en låt som har kraftiga drag av svensk folkmusik och dess elektrifiering när den var som bäst, dvs under Kebene-tiden.
Men stundtals lirar de också en riktigt fräsig fort-rock som får några stänk av pop främst genom Torsten Rutstams pipiga orgel.
Trots folktorkan lyckas Dr Zeke driva upp ett bre tryck. Staffan Hellbergs säkra gitarrspel får ”Hon sa hej” att gnistra. Den ”svettigaste låten” (som han uttryckte saken) är en otroligt gungande sak där Peter Sercks piskar upp tempot elegant matchat av Jan Zetterqvists bankande trummor. ”Samhällsfarligast” är en pärla.
Dag Vag och Dr Zeke är från samma generation. Det hörs om man lyssnar. Men där Dag valde reggaen, tog Zeke en mer tydligt skuren rock. Och trots förlusten av både sångaren/gitarristen Petson och Skalpeller-tjejerna för ett tag sedan, visar Dr Zeke mot kvällens alla odds att han helt klart får behålla sin legitimation. Speciellt ”Öken” blir säkert en hit när den pressas till vinyl. Inte ens bröderna Vig, som dök upp till andra setet, kunde stå stilla.
Tant Strul har ett klart slamrigare sätt att uttrycka sig Även om de sjunger ”Tyst och snäll”. Redan efter andra låten får Kajsa stämningsproblem. Dr Zekes hjälpsamma fingrar är snabbt på plats.
Struls uttryck är mer desperat. Musiken slamrigare, men har en större säkerhet än för bara några månader sedan. Mycket av slamret är säkert bara skenbart i stora delar. En varm stöttande hans som den Ebba Grön fick i fredags av Zilverzurfarn och beno vid mixerbordet skulle säkert avslöja mer av melodier och framförallt texter.
Tant Strul är i sina bästa stunder en riktigt rolig bekantskap som bara blir trevligare i takt med att bandet utvecklas. Men Strultanterna borde försöka tygla sitt humör mellan låtarna.
Schlager nr 2 24 oktober 1980 Text: Mats Lundgren
Ny Våg 80-10-13 (Transkription)
Dr Zeke – Polis (Del av låten spelas)
Det här var en bit ur låten Polis med Stockholmsbandet Dr Zeke. Dr Zeke är Torsten Rudstam orgel, Peter Särk bas, Staffan Helleberg gitarr och Janne Zetterkvist på trummor. Jag pratar med Peter och Torsten. Varför kallar ni er Dr Zeke?
– Det var när vi skulle spela på Mälarsalen då hette vi Zeke Varg då var det väl Einar som hade ringt in till Aftonbladet och sagt att Dr Zeke Varg ska spela på Mälarsalen. Sen satt det där utklippet uppe hos Staffan rätt länge. Ja, just det vart det så inarbetat. De kan man lika gärna heta det spelar det blir ju bara ett begrepp varumärke. Zeke Varg kunde vi inte heta då det var ett annat band de spelat in en skiva. Det finns flera Zeke Varg-band eller fanns.
Hur kommer era låtar till? Hur gör ni när ni skriver texter och musik? Börjar ni med musiken eller börjar nu med texten
– Sitter väl hemma och spelar tror jag sen kommer man på nånting .. mm då är det nog ihop så där en del är väl texter jag vet inte, jag har inte tänk på hur det kommer till. Fast ofta är det väl en som gör det ,text. Ofta börjar det med fraser man hör en vers eller så där, sen spär någon annan på..mmm. Men sen man vill ju göra en bra låt, då ska det vara nånting som det handlar om tycker jag, det ska inte bara vara, ska va, men jag tycker att det känns bättre om det är någonting. Jaa det är väldigt svårt och man tycker att oj, nu får jag inte med allt nu missar jag nåt sen så generalisera man om jag skriver på det här viset. Man är ju ingen bra analytiker egentligen vi spelar egentligen bara. Tycker det som är bra med dom här punkbanden är att dom är rakt på liksom försöker inte vara, skriva om det på något sätt, men dom texterna dom är inte kanske så genomtänkta texter men dom är ärligare på något sätt-
Är ni ett punkband?
– Nej, det är vi inte.
Vad är ni?
– Dansband mmm. Var det inte det vi sa att vi va?
Brukar dom dansa när ni spelar ute o så?
– Ja, när det fungerar så gör dom det. Det är det som är kul. Det är det jag tycker det ska vara. Mmm dansmusik. Ja, det är omöjligt att spela när man bara ser en massa huvuden som står still. Ja. Då känns det fel att spela.
Dr Zeke – Far och mor (Del av låten spelas)
På tredje våningen i en gammal kåk mitt i Stockholm har Dr Zeke sin träningslokal. I ett f.d kontor sätter man ihop sin musik. Och det är ju musik som hörs. Har grannarna klagat?
– Ja, de har klagat. Tanten som bodde här tvärs över. Vi mötte henne i vintras nere i farstun och vi började prata om och hon berättade att hon var här och tittade på huset här, jag bodde här för några år sedan men det var sånt oväsen tvärs över gården så att jag var bara tvungen att flytta härifrån.
Vad sa ni då?
– Jaså var det verkligen därför? Ja, det var därför. Asså dom har ju jordens fläkt här ut, den låter fan mera, den låter hela tiden.
Dr Zeke – Jag ska aldrig dö.
Har ni diskuterat om att satsa fullt, spela på full tid?
– Ja, det vore inte dumt tycker jag. Åtminstone ett tag men det är inget man vill hålla på med hur länge som helst. Klart man vill göra något som man gillar, det vill man göra mycket Gäller att få spelningar också. Och så gäller det att ha något som man tycker är bra.
– Fast nu tycker jag det börjar bli såpass bra. Men det är ingen brådska ännu va!
För att slippa gå till kommersiella bokningsfirmor har många grupper bildat en egen förening SAM-ligan lägger upp turnéer och bokar spelningar. Där finns bland annat Dag Vag och Ebba Grön.
Tränger de stora grupperna undan de mindre?
– Jag vet inte. Jag vet inte egentligen hur det funkar men det är väl så att telefonen ringen och då ringer dom från folkparkerna å alltihop det där så då har dom väl mycket att göra då med att bara svara och då är det inte så mycket tid kanske att bara ringa upp ställen och fråga vi har de här håller på att fixa en turné åt Dr Zeke.
Har ni bett om det?
– Ja, det har vi gjort.
De låtar vi hittills har hört spelades in för drygt ett år sedan. Då var man åtta stycken i gruppen idag är man fyra och låter lite annorlunda.
– Ja, det är ju en gitarr som försvunnit och det betyder ju en hel del. Att, ja det blir lugnare, det är inte ett piskande komp längre, så man får försöka hitta på något annat.
Dr Zeke – Villabo (Del av låten spelas)
