Lolita and the Virgingbreakers
Göteborg 1978 (Foto: Lars Sundestrand)
Medlemmar:
Lars-Olof ”LOB” Bengtsson: Gitarr
Nicke Nekrofil: Sång
Gamas: Munspel och sång
Dryparn: Tvättbräda
Kent Finell: Bas
Svenne Svendom: Bas
Anal 12: Trummor
Lolita: Sång
Singoalla: Sång
Historik:
Lolita and the Virginbreakers spelade aldrig punk. bandet kallade sin stil primalrock, vilket på ett rättvist sätt beskrev stilen. Grundtanken var att några kunde spela och resten väsnades på instrument. Bandet bestod inledningsvis av Lob på gitarr då han just lämnat Göteborg Sound.
Då bandets medlemmar föredrog en viss anonymitet var det alias som gällde. Bandets leadsinger var Nicke Nekrofil. Ett namn uppståndet útifrån det andra bandnamnet som var aktuellt, nämligen Nicke Nekrofil och likskändarna. PÅ munspel och sång Gamas, som också vid ett tillfälle lånade gitarr av Attentat när bandet kuppade på Sprängkullen och blev därvidlag mordhotad av en mycket ilsken herre i publiken som utlovade en snar hädangång om Gamas spelade en enda icketron till på guran.
Två basister och två trummisar var den första sättningen. Dryparn som 1978 var typ 15 år äldre än övriga i bandet spelade på tvättbräda, som han hitta i bopstadshuset i Haga. Kent Finell var en av basisterna som inte kunde spela, och han sjöng på den numera klassiska versionen av Sven Ingvars ”Börja om från början” som kan höras på Youtube, tillssammans med två övriga låtar som bandet spelade på Sprängkullen den magiska kvällen då lokala punkband spelade ut proggnästet en gång för alla. Som Attentat, Glo och Kai Martin och Stick. Det var den första av två planerade spelningar som LVB lyckliggjorde sin publik med. Då en av bandets filosofier var att Gelehallon var en viktig part av kosmos kastades gelehallon ut på publiken, Som svar kom en del glödande cigarettfimpar, vilket inte alltid uppskattades av dem i bandet som träffades. Som sig bör hade givetvis bandet två lolitor på scen som sjöng hellre än bra, och varav en var släkt till basisten Svenne Svendom som verkligen kunde spela bas.
Utöver spelningen på Sprängkullen var bandet förannonserat vid en spelning på Frölunda fritidsgård tillsammans med TT Garderob och Motvind. Vilket blev bandets sista spelning.
Främst var Lolita and the Virginbreakers kända för att kuppa. På Errols vräkte sig bandet upp i en paus då TT Garderob var kvällens huvudnummer. Detta var LVB:s första kontakt med en otrogen publik. The Jerks ”Get your woffing dog from me”var en av tre låtar som planerades att spelas. Andresångaren Gamas missade dock att i slamret på scen att de övriga gått över till andra och tredje låten så han stod och voffade för fulla muggar till samtliga låtar. Tyvärr fick inte bandet avsluta den tredje låten eftersom publiken efterhand hade trycktsig upp mot väggarna i förfäran, och personalen fann för gott att bryta strömmen.
Lolita and the vIrginbreakers hade en kort karriär och få genuina fans, men har ändå gjort ett avtryck i den tidiga Göteborgspunken. Tre låtar finns att ”njuta” av på Youtube. Gör gärna det på egen risk…
Pressveck 93
Västra Götaland – Göteborg (Partille) 1981-1982
Medlemmar:
Thomas Wenzel: Gitarr, Sång
Henrik (Henkan) Johansson: Bas, Sång
Tommy Eriksson: Trummor
John Ekstorm: Gitarr, Sång
Historik:
Inspirerade av Henriks bror Håkan som var med i gruppen Pampas Goof Army, så beslutade Thomas och Henrik sig tidigt våren 1980 för att bilda ett punkband. Även vänskapen med killarna i gruppen Zäpo hade en viss påverkan men framförallt energin i Punkrockens musik gjorde valet självklart. Thomas skulle spela gitarr för han var lite bättre på barréackord 
samt Henkan hade redan tillgång till en bas. Fick höra talas om Tommy som Bjarne o Johan från Zäpo hade spelat med några år tidigare… och plötsligt var det ett komplett band. De första månaderna spelades det under namnet The Rubberheads innan bytet till Pressveck 93. Debuten gjordes efter några månaders repande och låtskrivande 1980-05-16 på Vallhamra Fritidsgård, en av Partilles fyra fritidsgårdar. På dessa fritidsgårdar ”turnerades det runt” tillsammans med Zäpo och det tredje punkbandet i Partille, Benrangel Band med Punk-Robin i spetsen… Slobobans Undergång är iofs också från Partille men var några år äldre och redan etablerade i Göteborgspunken och Garageligan.
Musiken som gjordes till en början kan nog beskrivas som snällare Punk med både pop och rock i botten. Den första låten som gjordes hette ”Hemglass kommer” och var såklart en hatlåt till denna glassbil som störde lika mkt då som nu. Thomas berättar en skön historia, att det hindrade inte bandet från att skriva ett brev till Hemglass och be om sponsorbidrag maa att dom hade gjort en låt som tillägnades dom… Tyvärr ägnade dom sig inte åt sponsorverksamhet men bandet fick presentkort på några hundralappar att köpa glass för, så varje repa i ett halvår avslutades med glassätning.
Det första året hade bandet hjälp med några texter av en vän till Tommy som hette Mats Töreblad.
Under senare hösten 1980 så togs det med en ny medlem, John Ekstorm på gitarr och sång. Då John kunde spela lite bättre gitarr och hade mer hårdrock i kroppen så skrevs det nu en skön blandning av punk och hårdrock.
Då Zäpo hade gått med i Garageligan så ville Pressveck göra detsamma. 14:e februari 1981 gjordes en gästspelning och därefter hölls mötet och det beslutades att Pressveck 93 fick vara med i denna förening. Bandet gjorde några roliga spelningar på Sprängkullen men bäst var ändå den stora 2-dagarsfestivalen i Azaleadalen, Slottskogen.
Under 1982 kände dom att klimatet ändrades i föreningen och många band hade lämnat samt samhörigheten med de band som nu var med inte var lika skön. Efter en spelning så diskuterades det om att bandet skulle uteslutas för John hade en Pinup-flicka på sin gitarr… Nästa spelning satte även Thomas en flicka på gitarren och John drog på en stor USA-flagga…. och på nästkommande möte var det en punkt på agendan. Thomas berättar att strax innan det mötet så begärde gruppen utträde ur föreningen så dom kunde stryka den punkten på agendan. Visst förstår dom idag att det kanske inte var så ok men när det pratades bakom ryggen istället för direkt med bandet, så valde dom att provocera lite mer innan föreningen lämnades.
Det gjordes några till spelningar innan de på en skoldans hösten 1982, gjorde sista framträdandet. De splittrades direkt bakom scenen efter en ganska katastrofal spelning.
Tommy började spela med ett kristet hårdrocksband. Henkan gjorde ett inhopp i slutfasen av Zäpo. Det provades lite olika konstellationer med blandat resultat. John har ”trubadurat” med olika partners. Bl.a. som Passa Syrran och i andra upplagan av Dubbel Dos. Thomas fortsatte senare åt hårdrockshållet och har spelat med lite olika band men det som utmärker sig är Brutus som vann Partillerocken 1993. Därefter har det varit Coversvängen med Aínt2Bad, Dubbel Dos, Tre Ess och Gött o Blandat innan det nu pågående projektet MixedPeople som muikaliskt hittar på lite av varje.
Lite kuriosa är att det gjordes två spelningar ihop med grabbarna från Zäpo. Banden ställde sammanslagna upp i en tävling på Partille Fritidsgård under namnet ”Georges Muskler”. Dom tyckte det var så roligt så det fixades en spelning några månader senare och repade ihop några till låtar. Bl.a. spelades Pressvecks låt: Dom som mördar och Zäpos: Goe Bengt. Spelningen avslutades med en brutal version av The Whos, My Generation.
Text: Pressveck -93
Diskografi:
Pressveck 93 gjorde aldrig några officiella inspelningar men Thomas håller på och gör nyinspelningar av några av låtarna som kommer att släppas framöver…
Kramp
Göteborg – Västra Götaland 1979
Medlemmar:
Mare Kandre: Sång
Åsa Oscarsson: Bas
Lasse ”Lille-Kramp” Hansson: Gitarr
Mikael Örtendahl: Trummor
Historik:
Galan mot Elitkultur den 24 och 25 november 1978 blev startskottet för punkrörelsen i Göteborg. Flera av de medverkande punkbanden gjorde där sitt första energiska framträdande inför publik, något som fick många i publiken att tänka ”det där kan jag också göra”, däribland Åsa Oscarsson och Mare Hansson som tillsammans med Mares bror, Lasse ”Lille-Kramp” Hansson på gitarr kort efteråt bildade Kramp.
Bandet saknade till en början trummis men på en spelning med Ebba Grön träffade man Mikael Örtendahl som spelade trummor i Sexton Piss. Efter lite tjat övertalades Mikael att ”tillfälligt” spela med Kramp tills man kunde hitta en egen permanent trumslagare.
Med Mikael som trummis fick man också tillgång till Sexton Piss replokal, där man skrev och spelade in låtar som ”Svart söndag”, ”Hiroshima”, ”Lobotomi” och ”Dumma lilla unge”.
Musikaliskt hade Kramp, precis som både GLO och Attentat, snabba råpunkiga låtar men även låtar där man kunde också skönja influenser från exempelvis Buzzcocks. Dessutom hade Lasse ”Lille-Kramp” tidigare spelat jazz vilket gjorde att hans gitarrspel skilde sig en del från den genomsnittlige punkgitarristen.
Kramp blev nästan omgående omskrivna i Göteborgs båda punkfanzines – Funtime och Anarki o Kaos, trots att de knappt hunnit ut ur replokalen. Under bandets halvårslånga existens blev det dessvärre bara ett fåtal spelningar bland annat genom Garageligans försorg.
Efter upplösningen av Kramp var Åsa med och bildade Göteborgs första punkband med bara tjejer – Tänts. För Mares del blev det inga fler bandkonstellationer innan hon permanent hade bosatt sig i Stockholm och där startade Ruhr tillsammans med de gamla Plastmedlemmarna Olle Borg och Magnus Gelin.
Glotzer
Västra Götaland – Göteborg 1980-1982
Medlemmar:
Bertil ”Greder” Greander: Gitarr
Mats ”Icing” Apell: Sång, bas
Chris Arstad: Trummor
David ”Frasse” Nygren: Bas, gitarr
Attila Hein: Gitarr
Historik:
Inspirerade av den livaktiga punken i Göteborg startade gitarristen Greder – Bertil Greander bandet Glotzer tillsammans med kompisarna Mats Apell och Chris Arstad, sång respektive trummor. På Tekniska Gymnasiet där Mats gick fanns också gitarristen Atilla Hein. Bandet kompletterades av Greders yngre styvbror Frasse Nygren som fick ta hand om basen
Rätt snart blev man medlem i Garageligan och hamnade, i samma hus, ute Gårda där Perverts, Kloak, GBG Sound, Cortex och Knugens Hof repade. Knappt hade man fått fart på förstärkarna innan det var dags för debutspelningen tillsammans med just GLO och Knugens Håf på Radiororget ute i Västra Frölunda. Efter spelningen hoppade Attilla av så Frasse bytte till gitarr och Mats fick bli den sjungande basisten.
Låtarna skrevs främst av Mats och Greder. De handlade om allt från rent nonsens till mer politiska texter där man gick hårt åt borgare och framförallt det stora hatobjektet Moderaterna. Musikaliskt blandade man influenser lika delar rock och blues som punk.
Under bandets fortsatta existens spelade man uteslutande på konserter arrangerade av Garageligan runtom i Göteborg innan man lade bandet i malpåse i slutet av 1982. Precis som stallkamraterna i The Mean släppte Glotzer aldrig någon platta men dokumenterade sig i form av kassettinspelningar från replokalen.
The Mean
Västra Götaland – Göteborg 1979-1981
Medlemmar:
Karl-Henrik Hofgren: Sång
Bengt-Olof Gejsmark: Bas
Magnus Björklund: Gitarr
Johan Landergren: Synt & saxofon
P-A Jörgner: Sång & gitarr
???: Trummor
Staffan Lindahl: Trummis. (Bandets andra trumslagare)
Historik:
Som många andra ungdomar tågluffade P-A Jörgner sommaren 1977. Han hamnade i London mitt under den hektiska jubileumsyran då drottningen firade 25 år på tronen. Trots att Sex Pistols singel ”God Save the Queen” hade bannlysts av såväl BBC som flera skivbutiker hörde P-A låten och köpte ett eget exemplar. Med skivan i bagaget styrde han kosan hemåt för att bevittna Pistolernas spelning i Halmstad.
Karl-Henrik Hofgren, Bengt-Olof Gejsmark, Magnus Björklund, Johan Landergren var alla Chalmersstudenter och hade liksom P-A tänt på den ”nya musiken”. Inspirerade av allt det nya som hände inom den brittiska musikscenen bildade man snart bandet The Mean och började repa på hösten -79.
Bandets musikstil kan beskrivas som ”ganska spretig” med en repertoar bestående av ett par Clash-covers och en Bowie-cover men även egna låtar som ”Syster sko”, ”Biologisk död” och ”Llanos estakos”. Inspirationen kom från såväl punk, som 2-Tone ska (The Specials var en stor favorit) för att senare glida in mer på band som Talking Heads, Echo & The Bunnymen, Joy Division och Gang of Four. En musikalisk form som avknoppningen Temp sedan skulle utveckla vidare till oanade punkfunkiga höjder.
Sin första spelning hade The Mean på Errols i Göteborg inför en publiken på ca 60 personer som mest bestod av vänner och bekanta. Rätt snart gick man med i Garageligan och fick därigenom en del spelningar bl.a på Sprängkullen och en minnesvärd spelning på Slottskogsfestivalen där Karl-Henrik hade lånat in två duktiga tjejer på trombon och trumpet som gav musiken ett skönt lyft. Vid ett annat tillfälle hade P-A varit på tjänsteresa till Stockholm och åkte direkt till en spelning i Vårgårda. Stor förvirring utbröt när man räknade in första låten. Bandet hade nämligen bytt tonart utan att nämna det för P-A…
Hösten -81 splittrades The Mean. Magnus, Karl-Henrik, Bengt-Olof och Staffan bildade Temp som fortsatte utveckla influenserna från den tyngre och med dansanta delen av ”britfunken”. Temp släppte sedermera en handfull singlar och en LP. P-A och Johan startade Z-Vinyl, där P-A blev solitär sångare, tillsammans med Göran på bas och Blomman på trummor.
The Mean kom aldrig så långt att de släppte några skivor men man dokumenterade sig genom inspelningar i replokalen. Även några av gruppens spelningar fastnade på band.
]]>
Tänts
Västra Götaland – Göteborg 1979 (Foto: Lars Sundestrand)
Medlemmar:
Tova Lignell: Sång
Tilde Lindholm: Trummor
Susanne ”Brandy” Wallin: Gitarr
Lotta Börjesson: Sång
Marina Karlin: Gitarr
Åsa Oscarsson: Bas
Historik:
Göteborgs första band bestående av enbart tjejer. Tänts levde verkligen upp till epitetet ”alla kan spela”. Gitarristen och tillika Garageligans kassör – Brandy hade knappt rört en gitarr innan bandet intog scenen första gången på Sprängkullens 5-årsjubileum våren 1979. Då hade man knappt hunnit repa tillsammans och saknade även en fast basist. Övriga medlemmar Tova Lignell, sång och Tilde Lindholm, trummor hade tidigare spelat med Fucking Bahamas.
I en intervju med fanzinet Anarki o Kaos förklarade man namnvalet på följande sätt: ”Vi umgås med småungar, valpar, som tycker vi är gamla töntiga tanter. Så först tänkte vi kalla oss för Tönts, men så blev det Tänts”.
Tova hoppade av bandet efter en kort tid och ersattes av Lotta Börjesson. Med den nya sättningen genomförde bandet sitt elddop på Garageligans första Slottsskogsfestival lördagen den 18:e augusti -79. Något som resulterade i att bandet uppmärksammades och intervjuades i DN men även i proggarnas egen tidning Musikens Makt dessutom kunde man också se och läsa om Tänts i Veckorevy.
Trots uppmärksamheten så splittrades bandet innan året var slut. Brandy gick vidare till ännu ett kortlivat band – Gustav E Död där hon tillsammans med Anna Pejlare, Helena Antonsson, Freddie Wadling fortsatte spela punk. Men Tänts hade banat vägen för Göteborgs punktjejer och i kulissen stod nästa band – Chiuqita MB och väntade.
Låtar: Dom lurar dig, Öppna dina ögon,
Västra Götaland – Göteborg 1979
Medlemmar:
Martin ”Grodan” Fabian: Bas
Kramp-Micke: Gitarr
Lars ”Lille-Kramp” Hansson: Trummor
Annamar: Sång
Historik:
Kortlivat band som, enligt basisten Martin ”Grodan” Fabian med största sannolikhet, genomförde endast en spelning, Stottskogsfestivalen augusti 1979. Bandet hade bildats av de f.d. Krampmedlemmarna ”Lille-Kramp” på trummor och ”Kramp-Micke” på gitarr. Man bad ”Grodan” spela bas och plockade in en portugisiska, tillika Mats J:s (Terminalpatienten) flickvän, Annamar på sång till denna udda combo.
Under Systembolaget i Kortedala där man hade sin replokal försökte man musikaliskt spegla den speciella sångstil som Annamar hade med en egenkomponerad repertoar som till sist framfördes på Slottskogsfestivalen.
”Odd Combo skrämde och lockade med en stämningsskapande och ”nervig” musik (Musikens Makt)
”Nästa band på plan var tämligen nystartat och har en kvinnlig engelsk sångerska. Odd Combo heter de och spelar en musik som ligger lite åt Siouxie & the Banshees hållet utan att vara några tråkiga kopior. (R.i.P)
Övriga inspelningar:
Slottskogsfestivalen 79-08-18
Zäpo
Göteborg – Västra Götaland 1980-1982
Medlemmar:
Erik Nordling: Sång
Johan Andersson: Gitarr
Bjarne Olsson: Bas, sång
Jörgen Tjusling: Trummor
Historik:
De var unga, blyga och så osäkra att man inte fick ett ord ut ur dem. Men då de steg upp på scenen exploderade Zäpo i ett utspel och med en skicklighet och självsäkerhet som få svenska band hade.
Zäpo var en av många tonårsgrupper på västkusten som 1978 inspirerades av de första Garageligebandens framfart. De bildades i september -79 av femtonåringarna Erik Nordling (sång), Johan Andersson (gitarr) och Bjarne Olsson (bas). En månad senare anslöt sig den ett år yngre Jörgen Tjusling (ja,han ärsläkt med gammeldansarna i Sven Tjuslings Trio) på trummor. I december hade de sin första spelning på Lexbyskolan hemma i Partille.
Zäpo skrev trettio låtar det första året, spelade in en mytomspunnen demo på CP-hemmet i Partille och i slutet av 1980 valdes de in i Garageligan. Våren 1981 nådde de finalen i Göteborgs-Postens popbandstävling, vars final avgjordes på Liseberg. Två veckor senare slutade Erik och Bjarne tog över sången. Detta gjorde gruppen ännu tajtare och de vann tävlingen.
1981 spelade de in sin första singel ”Född kanonmat” på Nacksvings underettikett Transmission. Producent var en viss Mr Walker som visade sig vara proggmogulen Tommy Rander. Han spelade även in maxisingeln ”Fyra låtar” där ”Vackra hjältar” blev mest omtyckt. Zäpo gjorde cirka femtio spelningar, de flesta i Göteborg med omnejd.
Ibland kallades Zäpo för Ebba Gröns lillebröder. Zäpo hade samma sättning, attack och melodikänsla och därtill Johans eminenta gitarrspel, inspirerat av Neil Young och Danny Kustow (TRB), som präglade gruppens sound. Zäpo var produktiva men också rastlösa. Detta gjorde också att de så ofta bytte låtar i sin repertoar att fansen hade svårt att hänga med.
Gruppen splittrades 1982 i samband mad att tolvtummaren kom ut. Jörgen Tjusling började i ett hårdrocksband. Bjarne Olsson och Johan Andersson återförenades med Erik Nordling (som nu börjat spela trummor) i bandet Walter, som senare blev Sonic Walthers. Senare under åttiotalet vara Bjarne med i Mary Beats Jane.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel Född kanonmat – Alla dagar (Transmission (5) – TR45-12 -82)
EP: Fyra låtar: Vackra hjältar – Vita rum – Köper och stjäl – Självmordsbarn (Nacksving – TR 45-21 -82)
Övriga inspelningar:
Replokal, Ny Våg: Alla dagar, Genom mitt fönster, Självmordsbarn, Musik Utspel
Ladda ned inspelningen från Ny Våg
KRAMP
Strasse
Göteborg – Västra Götaland 1978-1985
Medlemmar:
Rustan ”Russ” Ryden: Sång, Gitarr, keybords
Kaj Zack: Trummor
Max ”Abby” Bryzell: Gitarr
Jonas ”Yaya” Englund: Bas
Joakim Nivre: Synth
Historik:
Som många gånger förr började drömmarna om ettband på en 13-årings pojkrum. Denna gång kom de att realiseras några år senare när Russ Ryden (Rustan Ryden) och Kaj Zack skaffade en replokal 1976. Att de inte kunde spela var inget hinder, de spelade efter de förutsättningar de hade. Resultatet blev långa och monotona låtar som malde på ett och samma ackord. Kaj spelade trummor medan Russ ibland spelade gitarr och ibland på rgel. Visionen var tydlig och klar redanfrån starten och med Velvet Underground, David Bowie, Roxy Music och The Doors i ryggen blandade de in influenser från Kraftwerk, Brecht och Weill, film och poesi.
De värvade gitarristen Max Abby (Max Bryzell) från grannlokalens punkband Kosmisk Strutz, som också innehöll Kai Martin & Sticks blivande trummis Ronnie Svensson. Punken var de dock inte speciellt imponerade av. Russ tyckte hysterin kring fenomenet var klart överdriven då MC5 och Stooges gjort grejen några år tidigare.
Max, Russ och Kaj kom att bli gruppens kärna. 1978 fick de sitt första gig och sammaår rekryterades Jonas Yaya (Jonas Englund) på bas och Joakim Nivre på synth. Spelningarna mottogs med blandat resultat. Vid flera tillfällen bröt arrangörerna strömmen för att fåbandet att sluta spela, en gång för att arrangören tyckte att Max uppträddehotfullt. Två gånger, i Marsstrand och på Ritz i Stockholm bombhotades spelstället.
Självklart hägrade ett skivkontrakt. Av en händelse hängde en ung Magnus Uggla på skivbolaget Sonet och fördrev tiden med att lyssna igenom demokassetter. Strassefångade hans intresse och det slutade med att han producerade debutsingeln ”Den hotfulla kärleken”.Enligt bandet gjorde dock Uggla inte så mycket mer än at ligga i soffan och ropa efter cola och mackor. Musikaliskt lät det nu mer new wave/synthpop.
Bandet vistades vid den här tiden en del i London. Därhamnade de på fester där de lärde känna medlemmarna i till exempel The Skids och Siouxie & the Banshees. Någon rekommenderade dem att kontaka Midge Ure som bland annat spelat med Rich Kids, Thein Lizzy och Visage.Efter ett möte gav Midge sitt samtycke att producera och bara nägra veckor senare började de spela in sitt debutalbum . Midge, som samtidigt blev värvad till Ultravox, hade svårt att hinna med allt och inspelningarna drog ut på tiden men 1981 släpptes albumet ”Följa John” på en underettikett till Marianne. Skivan fick hyfsad kritik i media men några topplisteplaceringar blrv det inte.
Bandets ambitioner var det däremot inget fel på. När Andy Warhol var på beskö i Stockholm såg de till att hamna på samma fest med baktanken att få Andy att regissera en video.De bokade en resa till New York för att prata vidare, men planerna rann ut i sanden då Andy var en mycket upptagen man.
Bandets många resor och festande kombinerat med utebliven skivförsäljning gjorde att skivbolaget tröttnade på gruppen och deras utgifter. Skivbolagsproblematiken löstes dock snabbt när bandet var på den legendariska Londonklubben Blitz. En av de mer kända blitzkidsen, Boy George, rekommenderade gruppen för RCA som signade dem. Singeln ”A stairway to you” släpptes året efter men ännu en gång uteblev framgången för bandet och RCA sade upp kontraktet.
Midge Ure, som fortfarande trodde på bandet, tog dem åter under sina vingar och nya inspelningar startade. De hann dock inte speciellt långt då bandet mer eller mindre kollappsade av för mycket festande och droger. Max Abby fortsatte dock som livegitarrist på Ultravox Europaturné 1986 – 1987. Russ Ryden släppte även några sporadiska soloskivor under olika namn.
2004 återförenades Max och Russ för att skriva ny historia med Strasse detta utmynnade i comebackskivan ”Transylvanian Flower” 2006 samt ett par efterföljande singlar och ett fullängdsalbum ”Half past animal” 2009
Modifierad text Ur boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Den hotfulla kärleken – Clep ”Chikan” (Mariann MAS 2308 -81)
Singel: Crash slowly – Yearning (RiXi TRIX 001 -81)
Singel: A stairway to you – The markethall (RCA RCA 316 -83)
Singel 12″: A stairway to you – The markethall (RCA 12 RCA 316 -83)
Singel: Hunger hunger / Hunger hunger (RCA PB 60139 -84)
Singel 12″: Hunger hunger / Hunger hunger / Hunger hunger (RCA PB 60140)
LP: Följa John: Följa John – Främmande land – Långsam krash – Metropol – Cleo ”Chikan” – Kamouflage (Du tänder mig) – Tusentals år – Slå hårdare – Den hotfulla kärleken – Strassenräuber (Rixi TRIX-LP 100 -81)
Straitjacket
Göteborg – Västra Götaland 1977-1978 (Foto: Lars Sundestrand – Jonas Almqvist)
Medlemmar:
Freddie Wadling: Bas, sång
Gerth Svensson: Gitarr
Gert Claesson: Trummor
Bengt Aronsson: Gitarr
Mats Drougge:Gitarr
Historik:
Vilken kick! När Freddie Wadling hörde Sex Pistols och Ramones på radio fastnade han omedelbart för energin och enkelheten i musiken. Det var givet att bli punkare. Freddie tyckte om inställningen att ”alla kan” och ”gör det själv” trots att han inte var någon msikalisk nybörjare. Själv hade han spelat i olika band ända sedan mitten av 60-talet.Men genom punken kändes det som att han äntligen fick tillåtelse att göra allt det han ville.
Tilsammans med gitarristerna Bengt Aronsson och Gerth Svensson samt trummisen Gert Claesson startades bandet Freddie Death & the Horror Show under våren 1977. Freddie spelade bas och sjöng. De döpte snart om sig tillStraitjacket men eftersom replokal saknades och det var besvärligt att öva fick scendebuten vänta till hösten och en spelning på en motorcykelklubb.
Strax därpå uppträdde kvartetten på ett diskotet utanför Göteborg. Men efter några låtar tyckte arrangören att det lät så uselt att han i pausen erbjödbandet pengar för att inte gå upp på scen igen. Sagt och gjort! Punk var någonting nytt och skrämmandenoch för Straitjackets del blev kvällen därförriktigt lyckad.
För att vara ett av dom första punkbanden lät gruppen ganska driven. Medlemmarna hade spelat sedan länge och höll sig för övrigt mest till engelska texter. De kördenästan bara covers, en hel del brittisk punk men också musik av Downliners Sect och Iggy Pop. Mest kända blev de för ”Masksång” och ”Take me back to Gotham City”.
Under sommaren 1978 lämnade gitarristen Gerth bandet och ersattes av Mats Drougge, mannen som senare blev chefredaktör förgrabbtidningen Slitz.
Snart började Straitjacket spricka i sömarna. Inför avskedskonserten i augusti ( som senare såldes på kassett) tyckte medlemmarna att de tagit bandet så långt det gått och kunde inte längre enas om vilken musikalisk väg som gällde.
Någon skiva hann det aldrig bli, men 1990 dök demolåtarna ”Demented perverts” och ”One ugly child” upp påsamlingen ”Big Deal”.
Bengt och Gert bildade gruppen Vitrockarna som senare blev fröet till Lädernunnan. Freddie skulle snart tillsammans med bland andra Gerth,starta Liket Lever och fortsatte söka olika musikaliska uttryck.
Ur boken Ny Våg
Diskografi:
Samling LP: Big Deal: One ugly child – Demented Perverts (Last Buzz
Kassett: Live sista spelningen
